minskad förvaring --> färre prylar?

Vad kommer först? Prylarna eller förvaringen?

Är det all förvaring som gör att prylarna så ohämmat förökar sig? De göms undan i skåp och lådor, i förråd och garderober, under sängar och på vinden, bakom andra prylar och i källaren.

Eller är det prylarna som ser till att även olika typer av förvaring införskaffas? Garderober, lådor, skåp, ännu fler lådor, askar, etuin och kanske ännu en byrå. Det utrymme som eventuellt finns kvar efter att de hemlösa prylarna är ned- och undanstoppade, fylls snart med nya grejer.

För att kanske minska mängden prylar, bestämmer jag mig för att inte skaffa ny förvaring. I stället ska alla grejer inspekteras och sorteras. Onödigt/trasigt/fult/oanvänt hystas, helt enkelt. Mindre mängd saker --> mindre behov av förvaring --> färre prylar i hemmet.

Jag strävar inte efter någon minimalistiskt inredd bostad, inte alls, men en mer avskalad sådan vore fint. Varför omge sig med fula saker när man kan se vackra ting varhelst man tittar?

bloggtorka = full rulle afk

Fixa, greja, dona.

Den mesta tiden går åt till huset. Köket töms på alla grejer, det gamla golvet tas bort och sedan blir det nyttnytt. Det är härligt med ett helt golv, utan spinkbrädor, hål och lösa plyfaskivor.

rädisa!

M kommer in från trädgården med den först skördade rädisan. Den smakar ljuvligt. Rädisig, lixom. Och jag får smaka först! Blir glad i hela magen.

noll noll i värmeröret

Mästaren gör en massiv insats och med hans hjälp är det gamla uppvärmningssystemet borta med... nä... på vinden på bara knappt två dagar. Logvinden är rätt fullproppad med bra-att-ha-saker nu...

Kökspanna, ackumulatortank, cirkulationspumpar, element... Nu gäller det att hitta en ny hemvist för de prylarna, för återanvändas ska de ju!

att återanvända ett golv

Köksgolvet ska bort. Golvbrädorna var först menade att bara brytas upp, sågas i bitar och hystas ut i vedboden, men efter en del funderande ser planen annorlunda ut. Ett öde bättre än döden väntar det fläckiga, obehandlade undergolvet! Hurra! Vem sa att det är dåligt att bygga långsamt?

Golvbrädorna är spikade uppifrån. En specialmanick lämnas som keep-up-the-good-work-present och med manicken går det lättare att få upp spiken utan att golvbrädorna blir allvarligt skadade. Toppen!

I de båda rummen i den ursprungliga delen av huset ligger det samma typ av undergolv. Tanken är att ta tillvara så många av golvbrädorna som möjligt och återanvända dessa på ovanvåningen i de båda rum som blir resultatet av tillbyggnaderna.

Lite slip och puts och yta på brädorna, sedan kommer de att se kalasfina ut. Hejåhå!

glada dagar

Ägnar några dagar åt intensivt - men dock avslappnat - hemmafix.

Trädgården får sig en välbehövlig uppryckning.
Gården städas.
Lånad bil och husvagn städas och lämnas tillbaka.
Träd och buskar som blivit tufsiga, får nya frisyrer. En del växtlighet avlivas på plats.
Gräset klipps och ytterligare några kvadratmeter vildvuxenhet reclaimas av M och hans klippariver.
Bäst av allt är att en överraskning till lilla N förbereds i björkarnas gröna skugga.

Även huset visas lite omsorg. Den sista byggställningen plockas ner och med fasaden mer lättillgänglig spikas klädselbrädorna. Falurött blir pricken över laxen! Urtjusigt!

Inomhus röjs det oxå. Gamla sovrummet, som hittills har fungerat som något slags lager för en massa byggbråte, töms. Vips finns det ett fungerande rum för övernattande gäster! M får oxå lite lättare att arbeta med sin musik och lilla N kan röja med sina prylar på större yta. Plötsligt är känslan av att bo mitt på en byggarbetsplats bortstädad. Underbart skönt.

Som sista projekt innan vilodagen helgas, planeras för årets fortsatta hushändelser. Som slutdatum sätter jag och M den 31 oktober. Innan dess ska vi göra färdigt fasaden, köket och plattan till den andra tillbyggnaden. Hinner vi mer blir det bonus, hinner vi mindre blir det säkert bra ändå.

kan själv! att skriva text

Vad är kultur egentligen? Är det något vi tar del av då och då? Är det något som andra uttrycker? Eller är det, bisarra tanke!, något vi kan göra själva?

Enligt min ringa åsikt är det på tok för få personer som skapar text bara för att ge uttryck åt sin egen känsla. Samtidigt är det på tok för många som anses vara i det närmaste gudomliga för att de har fått en eller två böcker utgivna. Det blir skevt. Kultur blir något avlägset. Feltänk!!!

Ägnar tid åt att skriva. Det blir korta femradingar. Tycker att det blir ganska vackra små texter. Minimalt med ord. Maximalt laddade. Bruno K Öijer, Janne Myrdal och resten av innegänget kan slänga sig på prärien redan i kväll. Det här är bra grejer! Riktigt bra grejer!


... och doften av nybakat bröd ligger som en varm filt runt hela mig. Oslagbart.