lelle lever!

... men hon lurkar lite i hemmets gömslen.


En quick&dirty-uppdatering:
Det sjunde försöket med koftan åt lilla N lyckades. Efter en del trubbel blev det till slut lite fjong på stickningen och nu ska "kroppen" till lillebrors kofta göras. Jag stickar koftorna parallellt, för jag har fått för mig att det är en bra idé.

Nytt garn är inhandlat. Det ska bli gladrandiga, knälånga raggor i år! Bastabasta! Jag ber till högre, lägre och mittemellanmakter för att min relation med strumpstickor ska fungera. Det nya året kommer (kanske) att inledas med tillverkningen av en kjol. Jag får se. Världen är full av inspiration och garnbutiken verkar gå med vinst, så alltihop finns säkert kvar ett tag till.

Trädgården begår myteri femton gånger i kvarten. Allt växer som racksingen. Persiljan ser särskilt fin ut. Den ska ner i frysen!

näää... eller... joförfan!

Är inne på tredje försöket att få ihop en begynnelse till en kofta åt lilla N. Det krabbar och klabbar och vill sig inte alls. Plötsligt känns det så mycket mer lockande att köpa en kofta i fulbutiken...

... men att ge upp ligger inte för mig, så nu börjar jag om från början. Igen.

Gör om, gör rätt!

garnpåfyllning

Åker till garnbutiken i stora staden. Efter den i mitt tycke lyckade (ja, den blev ju faktiskt färdig) mössan till lilla N, bestämmer jag mig för att prova lyckan med ett nytt projekt.

Köper garn till två koftor, en åt lilla N och en åt lillebror. Passar även på att köpa ett nystan alpackagarn. Detta enda nystan tillsammans med de sex nystan jag redan äger, ska bli en kjol åt mig själv. Eftersom jag befinner mig i ett välsignat tillstånd (läs: är magrund som en ung elefanthona), får kjolen emellertid stå på vänt till december/januari någon gång.

Nu ska jag "bara" (jag är född i vågens tecken, jag klarar inte av det här med att fatta beslut) bestämma mig för vilken modell jag ska sticka, sedan blir det några timmar tillsammans med en rundsticka och mjukt ullgarn i grått och naturvitt.

en mössa!

I fredags var jag på besök hos I, en helt ny - och i sanning mycket trevlig! - bekantskap. Jag hade med mig garn, stickor och mönster till en s k blåbärsmössa åt lilla N, och I hjälpte mig att komma igång.

Under helgen har jag stickat lite då och lite då. Med en snabb tvååring i huset är det inte så enkelt att få tid över att bara sitta stilla med ett handarbete, men trollar man med knäna så går det mesta att få ihop.

Idag blev mössan färdig! Jag är så nöjd med resultatet! Visst, det blev en och annan miss, men med tanke på att detta är första gången jag stickar efter mönster, varken tänker eller vill jag vara särskilt hård mot mig själv.

Lusten att fortsätta sticka små plagg är stor och stark som en jättebamsing till björn! Jag tror att nästa projekt ska bli två koftor modell minimal. En till lilla N och en till lillebror. På onsdag blir det utflykt till garnaffären! Kul, kul!

barnslig paprika

På förskolan där lilla N tillbringar några timmar varje vecka, händer det alltid något kul och bra. I våras fick barnen så paprika, och det har sedan varit ett omfattande pyssel med omplanteringar för att varje planta ska må så bra som möjligt. Lagom till sommarsemestern tog lilla N med sig sin paprika hem.

Nu har den vuxit på fint och den är härligt grön och frodig. Så här snyggt blommar paprika! Jag hade faktiskt inte en aning.

Framöver planeras det för annan sådd. Självklart ska huset ståta med egna avokado- och citrusträd!

få knop gjorda på semesterns slutspurt

Oh, Klara! Oh! Jau tjorde i groben!!

Den som stått vid precis rätt ställe vid Rönne å någon gång runt 1940, hade hört min faster utropa detta när hon styrde ekan, i vilken Klara satt, rakt in i åbrinken. Jag tänker på det när jag och M väljer att tillbringa julisemesterns sista helg i en kanot på Lagan.

Det är inte precis Susanne Gunnarsson och Gert Fredriksson som hugger varsin paddel och kajkar iväg medströms, men nu är det ju inte OS-meriter vi jagar. I stället njuter vi av tystnaden, solskenet och naturen omkring oss. För första gången i mitt liv luktar jag på en näckros. Den doftar svagt av honung och jag önskar att jag kunde spara doften i en burk. Bara skruva av locket och sniffa lite då och då, få den skånska, ofta grå, vintern att kännas lite mindre långsam. Trollsländorna far som yra helikoptrar och jag fascineras av deras färger. Glänsande i grönt, gult, blått, brunt och rött svirrar de förbi vår kanot, och det är flera gånger nära att vi just "tjör i groben" då både jag och M vill se så mycket som möjligt av de flygande ädelstenarna. Jag tänker på centralamerikas kolibrier (även dessa i stort sett omöjliga att arta), men i stället för två ihoplimmade glasspinnar, ser trollsländorna ut som två tandpetare lagda i kors.

En liten ö blir vårt övernattningsställe. En ö täckt av blåbärsris och liljekonvalj. Tältet (mygg- och knottsäkert!) står på en liten kulle och nere vid vattnet äter vi vår middag och myser vid den lilla elden. Sover rätt dåligt, det är inte precis hotellstandard på slafen, men sova kan jag göra en annan natt.

Hemåt går det uppströms - så klart. Nu blir mer tydligt att varken jag eller M har kanotat på sisådär 20 år. Det är vi och Ingemar Stenmark, lixom. Det går hit och det går dit och ibland i det närmaste baklänges när vi båda går igång över rönnbär, vackra ekar eller de där evigt snygga trollsländorna. Och näckrosorna är ju bara så ljuvligt ljuvliga att vi zickzackar över ån för att komma nära, lukta mera, titta noga, fotografera. Förundras.

Vi spurtar i mål på okänd, ointressant tid.

Vem behöver fancy vacation utrikes, när det finns trollsländor, näckrosor, kanoter och stormkök alldeles runt hörnet? Äventyret väntar där!