kökets hjärta

Hemtrevnad för min del stavas sovande katt i kökssoffan och vedeldad köksspis. Katt och kökssoffa kan bockas av, men hittills har det inte funnits någon köksspis installerad vid murstocken. Kökspannan var ju för all del vedeldad, men saknade ändå den där särskilda trevligheten som en svart köksspis ger.

Hämtar hem en Husqvarna Ekonom, Ebbes bruk no 20, och visst är den ekonomisk; billigare än gratis kan det inte bli. Spisen har tidigare varit installerad i källarplan i en funkisvilla. Vad spisen har använts till vet ingen, men helt säkert är att den inte har varit eldad i på minst 40 år.

En snabb översyn ger vid handen att spisen är i bra skick. Lite ytrost skrämmer inte ett dugg. Brännjärnen är hela, vilket naturligtvis är glädjande. En sprint till det ena "gångjärnet" till ugnsluckan fattas och det finns heller ingen lera på ugnens tak, men det är inga svåra saker att åtgärda. För övrigt är det bara lite finlir som krävs för att få pjäsen i toppskick.

Nu väntar bara en del arbete med att mura ett slags fundament till spisen samt att ordna anslutningen till skorstenspipan, sedan finns det ett varmt hjärta i köket igen.

smaskens, smaskens!

Vad passar bättre ihop med lunchsoppan än nybakade grovbullar?

Jag och lilla N hjälps åt med bullbaket. Pga hjärnsläpp blir morötterna grovrivna, men med lite mer vätska i degen kompenserar jag för detta. När bullarna är färdiga undrar jag varför jag inte har gjort "fel" tidigare. Det är kalasgott med morotsrivet! För första gången river jag även i äpple i degen. Nästa gång ska jag emellertid ha i mer än ett ynka äpple, men idag var det lite ebb i fruktskålen.

Receptet är enklast tänkbara: jäst, salt, rapsolja, vatten och mjöl.
De luxe-bullarna innehåller riven morot (och hädanefter även rivet äpple), men det går naturligtvis bra att ha i lite vad som helst. Bär, filmjölk, russin... det mesta passar i bröd. Oftast väljer jag grovdinkel, men jag knådar i siktat dinkelmjöl eller vitt vetemjöl för att få fason på degen innan jag rullar bullar eller formar limpor. Grovt rågmjöl ger oxå ett gott bröd, men då behövs mer vetemjöl för att degen ska jäsa bra.

... och självklart ska det vara riktigt smörsmör och en gräddig fetost på bullen.

unkraut passar på

Kliver ut i en trädgård där växtligheten har huserat fritt alldeles för länge. Pga väldigt mycket regn har bl a gräsklippningen stått på vänt. Det märks. Grönt, grönt, grönt - överallt. Tovigt, buskigt, busigt grönt. Mycket av ogräset har gått i blom och feta fröställningar svajar på höga stjälkar av varierande utseende. Det är vackert.

Jag rensar odlingarna. En sorts slingerväxt som jag inte känner igen låter jag vara kvar , jag tänker att jag ska arta den senare, men helt vanlig målla hamnar i utvisningsbåset. En kvarglömd rädisa har vuxit sig tjock som en skånsk prost och de mest fascinerande blomställningar slingrar sig iväg. Rädisan får stå kvar. Den är för fin för att dö.

Vinbärsbuskarna står i en skog av nässlor och bären känns så avlägsna. Något slags åtgärd måste till, för snart ramlar bären och blir gegga under buskarna.

och nu då?

Komposten mår inte bra. Trots tidigare insatser i form av strö av olika slag, tycks det bara bli blötare och blötare i kompostbehållaren. Åtgärdsförslag emottages med största tacksamhet.

... och det varde mörker!

M vill ha gardiner i sovrummet för att slippa vakna i ottan av att morgonsolen bränner som svetsloppor på ögonlocken. Efter en del grunnande får jag en lagom avancerad idé och skrider till verket.

Jag klipper mittrutan av ett relativt tjockt bomullstyg med tryckt mönster. Ramen och bakstycket klipps ur ett linnetyg. För att fram- och bakstycke inte ska fladdra isär från varandra, syr jag ihop de båda styckena i hörnen och på en del av respektive sida. Jag gör inga stickningar och tycker därför att det passar bäst att sy i sömmen som sammanfogar mittrutan med ramen. Osynlig söm!

På bilden är gardinen bara uppnålad (med fassponten blir det möjligt att sticka ner nålarna bakom fönsterfodret), men upphängningen ska se annorlunda ut så småningom. Med öljetter och krokar kommer det att vara en smal sak att hänga upp/ta ner gardinerna under vår och sommar. Höst och vinter kan krokarna agera upphäng åt annat fint.

det bidde en tummetott

Den långsamma ullpläden ligger i malpåse och väntar på lite uppmärksamhet och kärlek. Efter en kort stunds överläggning med mig själv, bestämmer jag mig för att låta min pläd bli någon annans. Någon litens.

Jag lägger ut mormorsrutorna på sängen och skriver sedan ner färgkombinationerna i rätt ordning. bro bto bot obt tob obr... Av någon anledning känns den första "versionen" lite magisk, och jag kan inte förmå mig att ändra rutornas ordning.

Beskrivningen på hur jag ska virka ihop rutorna begriper jag inte alls. Jag försöker några gånger, men det blir inte bra. Väljer i stället att släppa loss konstnärssjälen - och då blir det finemang!

Snart finns det en liten pläd som kan värma en liten människa.
Det är fint.