Den långsamma ullpläden ligger i malpåse och väntar på lite uppmärksamhet och kärlek. Efter en kort stunds överläggning med mig själv, bestämmer jag mig för att låta min pläd bli någon annans. Någon litens.
Jag lägger ut mormorsrutorna på sängen och skriver sedan ner färgkombinationerna i rätt ordning. bro bto bot obt tob obr... Av någon anledning känns den första "versionen" lite magisk, och jag kan inte förmå mig att ändra rutornas ordning.
Beskrivningen på hur jag ska virka ihop rutorna begriper jag inte alls. Jag försöker några gånger, men det blir inte bra. Väljer i stället att släppa loss konstnärssjälen - och då blir det finemang!
Snart finns det en liten pläd som kan värma en liten människa.
Det är fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar