en låda

Jag åker till min förra bostad. Blir glad i hela kroppen av att vara tillbaka där en del av mig fortfarande spökar.

Går ut i verkstaden och gör mig en låda. Den blir apsnygg. I den ska sekatören, fröpåsarna, trädgårdssnöret och lite annat smått och gott bo. Klurar på ett handtag till lådan, men hinner inte sätta fast det innan det är tajm att åka hem igen. Hem till nya hemmet.

Hinner emellertid få med mig ett ådringsmålat pottskåp. Det är nästan lika snyggt som min låda.

blommor och bin och bröd

Jag har bestämt för mig att det finns en låt där Sven-Bertil Taube utropar Det doftar vååår! Jag har tyckt detta väldigt bestämt väldigt länge nu, men jag tycks aldrig kunna bevisa att jag har rätt. Nå, strunt samma. Det doftar hur som helst en massa i trädgården nu.

Jag kutar runt och stoppar näsan i alla möjliga sorters träd och buskar för att suga i mig dofterna från allt det blommande. Äppelblommorna är nästan slutkörda, men kornellen doftar hubbabubba för hela slanten, precis som det ska vara. Inte riktigt så mycket som schersminen gör, men fullt tillräckligt för att jag ska bli knollrig i magen. Syrenerna har varit tröga i starten. De vita har just slagit ut, men den vackert blåaktiga syrenen är snabbare och dess fullt utslagna blommor doftar underbart.

Här är tyvärr ont om pollinatörer. Egen bigård har stått på vänt i två år nu, och förhoppningen är att ha en nästa vår. Under tiden får vi och trädgårdens blommor hålla till godo med enstaka bin. Humlorna är dessbättre många i år. Jag roar mig med att med hjälp av vår bok om humlor försöka "kryssa" de humlor jag ser, men det går rätt trögt. Det är inte helt lätt att hinna med att se om mellankroppen är lurvig eller inte. Hur som helst är det trevligt med humlornas brummande. Nu fattas bara binas surrande, så är lyckan total.

Bestämmer mig för att baka vetebröd. Gör misstaget att hälla alltför varm degvätska över jästen. Anar att degen inte kommer att jäsa så bra och ombestämmer mig raskt för att baka skorpor i stället.
De blir supersmaskiga.
Tjockt med smörsmör på.
Onödigt gott!

vuxenpoäng?

Taket på första tillbyggnaden är äntligen färdigt och jag är glad som den klassiskt skolade speleman jag är.

Känna lycka över att några takpannor har kommit på plats? Det måste väl ändå generera några vuxenpoäng?

spännpappsslakt utan bedövning

Blir så upplyft av att en vän meddelar att han och hans sällskap gärna vill komma på besök i sommar, att jag genast sätter igång med att planera för den fortsatta köksrenoveringen.

Första ingreppet blir att riva ner innertakets masonit och spännpapp. Det tar nästan en hel dag, bara det. Masoniten är helt ok att ta ner. Det strösslar lite färgflagor och en och annan liten spik, men i övrigt händer inget särskilt. Spännpappen däremot... HIMLEN RASAR IN!!! Damm och nordskånskt mög från 1924 kommer i drivor. Det knastrar i min mun. Varje litet hårstrå på mina armar blir fyra gånger tjockare och jag ser plötsligt ut att vara tänkt för en av huvudrollerna i De dimhöljda bergens gorillor.

Spännpapp är säkert fint när det är nytt. Tekniken att pappspänna är säkert bra att inte låta falla i glömska. Men, helt ärligt, det är ju världens tristaste pryl att arbeta med när den inte är aktuell längre. Och tänk så onödig! Spännpapp är som underspänningen på en stoppmöbel. Den finns där för att "det inte ska damma". Jaha? Så det är bättre att sitta i en dammstinn fåtölj i stället för att våttorka golvet en gång i veckan? Fresh, lixom... Dessutom döljer underspänningen det snyggaste i hela möbeln: resårsnörningen. Ungefär som takpappen döljer innertakets brädor. De är visserligen inte lika imponerande i detta huset som i mitt förra hem, men ändå. Hellre bräda än papp.

Här blir det no more takpapp. Vit färg är min grej i alla väder. Vitt, vitt, vitt. I morgon ska jag dra ut 7529 pappspik och sedan är det bara roligt!

åååh, så korkat!

Min ena (av två) långärmade t-shirt, en (av två) som jag verkligen gillar, har blivit nerkladdad med vit färg. Färgen gick inte bort i tvätten. Jag som ALLTID är noga med att ta på mig arbetskläder när jag husfixar eller sysslar med något som kan paja kläderna, frångick min princip. Skulle ju bara måla lite på ett fönsterfoder. Lite över spikskallarna så att de inte skulle lysa så fult.

Jävla pisseskit.
Slöseri.
Så fantastiskt enastående klumpigt.

Schysst randig var tröjan oxå. Bara det får ju en att bli tårögd.

snabba naturfynd och extremt långsam el

Det blir grannt. Huset. Så härligt och långt in i hjärtat grannt att jag nästan börjar böla.

Går på upptäcksfärd med lilla N. Vi hittar en fjärilslarv, en snabb spindel, ett björkhänge, en schysst pinne och ungefär ett kilogram gråsten. Larven och spindeln får lite hjälp ut på ängen, resten av fynden lastas i mina byxfickor. Lilla N är glad och intresserad. En riktig uteunge. Den bästa sortens unge som finns. Söt som socker är hon oxå. Jodå. Jajamensan.

Kollar på huset igen. Det blir grannt på riktigt. Nu fattas bara lite tak och lite el, så blir huset schysstare att se på och bättre att bo i. Min nattlig aktivitet kan dessutom omkategoriseras från glo-i-taket-och-grubbla-sönder-skallen till tryna-kudde-och-ha-ork-att-le-om-dagarna. Taket kan jag kirra på egen hand, om Mästaren hojtar vad jag ska göra. Antagligen kan jag fixa elen oxå (jordfelsbrytaren ska väl förhoppningsvis förhindra att jag blir stekt), men visionen är ju att ha ett kök innan det blir höst och kallt. Mina elkunskaper är i dagsläget begränsade till att 1. spika dosor och 2. inte spola vatten på strömbrytare. Kan med andra ord ta lite tid för mig att... tja... haja läget, lixom...

Men, man ska ju inte ha bråttom.

fix fix fix

En i sanning mycket bra måndag!

J kommer på besök och har sin (bokstavligt talat) gode vän Äppeltårtan med sig. Vi gör en liten utflykt norrut i byn. Solen skiner, idéerna flödar och glädjebollen rör på sig i magen.

Äppeltårtan delas med nyanlända gamla vänner. Vi dukar på det nygamla bord som vännerna har med sig. Ett makalöst, återanvänt matbord. Massiv björk. Drygt två meter långt (plus iläggsskiva!). Vansinnigt vackert.

Får hjälp att koppla in nya köksblandaren samt vaskavloppet innan dagen får räknas som förbrukad.
Det rör på sig.
Äntligen.

lite snack, mycket verkstad

Struntar i att helga vilodagen och tillbringar i stället större delen av dagen i trädgården tillsammans med grensax, gräsklippare och familj.

Lilla N hjälper M med gräsklippningen, men med tanke på att barnet somnar från alltihop är nog inte jobbet så inspirerande. M håller sig emellertid vaken och klipper gräs som en gud. En hel del sly kapar vi, mest salix men oxå björk. Salix är ju inte något man blir av med på en kafferast precis, men med lite envishet ska vi i alla fall kunna hålla de snabba rackarna på andra sidan tomtgränsen.

Nyklippt matta ser vansinnigt snyggt ut. Och hej, vad gott det luktar!

gran - grannare - grannast

Granna granar finns inte. Inte på nordskånska trädgårdstomter och inte på nordskånska gamla odlings- och betesmarker i alla fall. Men granar kan genomgå en metamorfos. Som fasadbrädor i varierande bredder är granarna himla granna! Och nu, när klädseln är uppe och dessutom rödmålad... Ujuj, nu är de sura, dammiga granarna som allra grannast.

Ursäkten till rygg, med andra ord den där senan som håller upp gnällröven, värker efter några dagars härjande på byggställningen. Det är mest troligt latmasken som vränger runt för att få lugn och ro igen. Men det kan masken glömma!

Huset, slottet till lilla N och hennes väntade syskon, byggs inte snabbt, men långsamt och med mycket kärlek. Mästaren brummar lugnt. När du har byggt färdigt är det ingen som kan se med vilken hastighet du slog i spik eller målade panel. Och det har han ju rätt i. Men alla med synen i behåll kommer att kunna se att detta är byns grannaste hus...

smått som gör gott

Har springtävling över gräsmattan vid förskolan. Mot gungorna!!! M med lilla N på armen och jag som får klara mig på egen hand. Vi skumpar fram över daggvått gräs och lilla N skrattar sitt finaste kvillrandebäckskratt.

Gungor är extremt roliga saker. Det är konstigt att det så sällan erbjuds gungor utanför arbetsplatser där andra än förskoletanter jobbar (och jag undrar hur många förskoletanter som faktiskt passar på att njuta av löneförmånen). Få saker livar upp en så mycket som att gunga riktigt högt. Jag ska helt klart ha en gunga utanför mitt nästa arbete!

... och ja, lilla N ska självklart oxå ha en egen gunga i sommar.

maskrosor och kossans polska

Jag tycker om maskrosor.

Jag tycker om hur de tidigt om morgnarna ser ut som felvända paraplyer.
Jag tycker om hur de vecklar ut sig på förmiddagen och sedan gör att hela ängen lyser solgul.
Jag tycker om att de ser så goda ut. Pigga och goda. Gula.

Kanske var jag en ko i mitt förra liv. En rödbrokig ko som skuttade runt i slängpolska på ängen och snörvlade runt med min runda mule bland gräs och maskrosor. Jag får i alla fall lust att göra det nu.

Nakenänglar funkar bra på ängen i vinterskrud. Kanske dax att testa nakenänglar på maskrostät våräng?

ett platt paket

Egentligen behövs det inte mycket för att den där röda glädjebollen i magen ska börja studsa.

Jag får ett platt paket från J.
Hurdy-Gurdy.

Tack!

Bollen studsar och inspirationen börjar klia.

trädgårdskoll

Är ute mest hela dagen. Tar en runda i trädgården och inspekterar det växande. Sedan regnperioden tog sin början har det mesta fullkomligt exploderat.

M klipper gräset. Det tar sin lilla tid eftersom vi försöker hålla nässelskogen på avstånd. Grönytorna blir alltså större varje år. När han är klar med våra kvm, gör han en samaritgärning och ansar gräsmattan även hos grannen.

På håll ser vinäpplet ut att ha dött. Nära inpå syns emellertid de mörkt röda bladen och de nästan lika blodröda blommorna tydligt. Melba-äpplet är lika frodigt, men i stället för mörkröda blad och blommor är det ljust ärtgrönt som gäller där.

Jordgubbsplantorna som var lite slaka just efter planteringen, har rätat på sig och ser starka och frodiga ut. Åbrodden från Ann har slagit ut sina små blekgröna skott. Skockorna tar däremot tid på sig. Lata typer, de där. Förhoppningsvis förstår de mina dolda hot om kompostering och börja växa på allvar snart. Nu. Helst.

Ekorrarna kilar runt trädstammarna. I holkarna på logen bor det talgoxar. Humlorna brummar vid minsta glipa i en fasadbräda i jakten på en lämplig bostad. Härligt med liv!

handla hemma

Det går att göra fantastiska fynd i närmaste kökslåda. Jag gör mer än ett under dagens röj. Så mycket det finns i kökslådorna som är köpt både två och tre och åtta gånger extra!

Sorterar nogsamt, kastar en hel del, och väljer att hålla den här bloggens ev. läsare lyckligt ovetande om några obehagliga överraskningar.

Som alla synskadade och de flesta med perfekt syn vet, är hjälpmedel för att kunna se vägskyltar, fartkameror samt känna igen familjemedlemmar ruggigt dyra. Mina senaste par glasögon, en numera fullkomligt bedrövlig uppenbarelse av vinkelslipputsat glas, svart eltejp samt obefintlig passform sedan lilla N varit barnsligt hårdhänt, kostade för två år sedan 7000 kr. Nu får jag inte ens 7 kr på loppis för dem.

... men saker kommer till den som önskar... I en av kökslådorna finns inte bara en skruvdragare, tre paket handtag till skåpluckor, en näve tretumsspik, två gamla dörrvred, en bortglömd purjolök, små papperslappar, två graviditetstest (hur ofta sparar man på saker man har kissat på?), en komihåglapp från 2008, en pincett samt ungefär 172 andra saker, utan även mitt förra par glasögon.

Testar direkt. Sitter som en smäck. Perfekt syn.
Gud är med mig.

Det snackas mycket om att "handla hemma". Om att det är så bekvämt. Tja, bekvämt var det väl kanske inte, men det var billigt! Jättebilligt. Helt gratis, faktiskt.
Gött mos.