blommor och bin och bröd

Jag har bestämt för mig att det finns en låt där Sven-Bertil Taube utropar Det doftar vååår! Jag har tyckt detta väldigt bestämt väldigt länge nu, men jag tycks aldrig kunna bevisa att jag har rätt. Nå, strunt samma. Det doftar hur som helst en massa i trädgården nu.

Jag kutar runt och stoppar näsan i alla möjliga sorters träd och buskar för att suga i mig dofterna från allt det blommande. Äppelblommorna är nästan slutkörda, men kornellen doftar hubbabubba för hela slanten, precis som det ska vara. Inte riktigt så mycket som schersminen gör, men fullt tillräckligt för att jag ska bli knollrig i magen. Syrenerna har varit tröga i starten. De vita har just slagit ut, men den vackert blåaktiga syrenen är snabbare och dess fullt utslagna blommor doftar underbart.

Här är tyvärr ont om pollinatörer. Egen bigård har stått på vänt i två år nu, och förhoppningen är att ha en nästa vår. Under tiden får vi och trädgårdens blommor hålla till godo med enstaka bin. Humlorna är dessbättre många i år. Jag roar mig med att med hjälp av vår bok om humlor försöka "kryssa" de humlor jag ser, men det går rätt trögt. Det är inte helt lätt att hinna med att se om mellankroppen är lurvig eller inte. Hur som helst är det trevligt med humlornas brummande. Nu fattas bara binas surrande, så är lyckan total.

Bestämmer mig för att baka vetebröd. Gör misstaget att hälla alltför varm degvätska över jästen. Anar att degen inte kommer att jäsa så bra och ombestämmer mig raskt för att baka skorpor i stället.
De blir supersmaskiga.
Tjockt med smörsmör på.
Onödigt gott!