Blir så upplyft av att en vän meddelar att han och hans sällskap gärna vill komma på besök i sommar, att jag genast sätter igång med att planera för den fortsatta köksrenoveringen.
Första ingreppet blir att riva ner innertakets masonit och spännpapp. Det tar nästan en hel dag, bara det. Masoniten är helt ok att ta ner. Det strösslar lite färgflagor och en och annan liten spik, men i övrigt händer inget särskilt. Spännpappen däremot... HIMLEN RASAR IN!!! Damm och nordskånskt mög från 1924 kommer i drivor. Det knastrar i min mun. Varje litet hårstrå på mina armar blir fyra gånger tjockare och jag ser plötsligt ut att vara tänkt för en av huvudrollerna i De dimhöljda bergens gorillor.
Spännpapp är säkert fint när det är nytt. Tekniken att pappspänna är säkert bra att inte låta falla i glömska. Men, helt ärligt, det är ju världens tristaste pryl att arbeta med när den inte är aktuell längre. Och tänk så onödig! Spännpapp är som underspänningen på en stoppmöbel. Den finns där för att "det inte ska damma". Jaha? Så det är bättre att sitta i en dammstinn fåtölj i stället för att våttorka golvet en gång i veckan? Fresh, lixom... Dessutom döljer underspänningen det snyggaste i hela möbeln: resårsnörningen. Ungefär som takpappen döljer innertakets brädor. De är visserligen inte lika imponerande i detta huset som i mitt förra hem, men ändå. Hellre bräda än papp.
Här blir det no more takpapp. Vit färg är min grej i alla väder. Vitt, vitt, vitt. I morgon ska jag dra ut 7529 pappspik och sedan är det bara roligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
heja på, jojo jag vet precis hur spännpapp beter sig...
SvaraRaderavi tog dessutom ner takbräderna eftersom några var dåliga och det var isolerat med sågspån ovanpå, det dammade ordentligt vill jag lova :-(
men sen på med matt-vit linoljefärg och nu är det såå snyggt så man dånar :-)
ses snart ;-)
Jo, men är ju ditt hem pittoreskt så man får kväljningar. *flabbar* Här blir det en högst obstinat och oreligiös blandning av lite sånt och lite sånt och rätt mycket sånt där. Min första vision var ett hem som kunde vara den högst påtagliga bilden av "ren luft". Med råttornas sågspån i sovrummet, lilla Ns leksaker precis överallt, en liten flirt med orientalisk bordell, IKEA-bidrag lite här och var, mycket "praktiskt" och minst lika mycket "på kul", har den där visionen bleknat rätt rejält. Nu nöjer jag mig med visionen "hitta två likadana vantar - inte tvunget i farstun dock!- och ha ett avtorkat matbord efter varje måltid. Det känns mer lagom. Får jag dessutom till schyssta bokhyllor och en läsfåtölj är jag mer än nöjd. Då kan jag dö lycklig.
SvaraRadera