pynt eller nytta? pynt till nytta? pynt och nytta?

Gårdagens idé om en solstolsparkering ältas även idag. Jag känner mig plötsligt väldigt slö och förslappad som pratar om att plantera buskar och perenner i slänten framför den nya uteplatsen. Är det inte där jag borde ha drivbänkar? Nyttiga drivbänkar att dra fram vårens första skördar i. Eller? Är det ok att som lantis med semisjälvhushållarvisioner planera även för pynt?

Jag är rätt förtjust i pynt. Ja, inte små porslinsfiguriner, souvenirer från diverse semesterorter, virkade dukar eller tusen småpryttlar som påstås vara fiiiina. Jag är heller inte så glad för eller intresserad av "märkespynt", t ex en särskild finsk vas eller särskilt finskt glas eller danska kaffekoppar. Pyntet jag gillar är snyggpyntet. Saker som gör mig glad, saker som jag tycker förfinar i största allmänhet. Gärna funktionellt pynt.

Så, är det ok att satsa på 50/50 av pynt och nytta? Med tanke på att pyntet ibland väljs efter nyttighet, blir det ju ändå överslag åt nytta-hållet. Och visst kan väl pyntet faktiskt vara till nytta även när det bara är pynt? Nyttigare än att härbärgera en pga särskilt fint pynt glad själ i hjärtat kan det ju inte bli.

De där drivbänkarna ska säkert få en bra plats i trädgården. Kanske bredvid växthuset? Jag ska genast gå ut och välja var allt ömtåligt odlingsglas ska vara! Så långt borta från fotbollar och frisbies det går...

köksträdgård - och en del annat - på gång

Går ut tidigt. Börjar med pallkragarna. Det blir tre "böjar", olika långa. Jag ställer två pallkragar på varandra, men tre stycken blir enkla. Där ska jag ha blommor, tänker jag. Nästa steg är att lägga markväv underst innan jag fyller på med jord. Kanske blir det även markväv mellan kragarna, i så fall med täckbark på. Det beror lite på hur pass bra gräsklippningen går...

När pallkragarna står som de ska, bockas nästa projekt av på listan. M har planterat fem balsampopplar i en liten dunge. Nu är de bra högväxta och vi binder samman topparna på dem. Små kvistar klipps av från stammarna. Voila! En livs levande balsampoppelkupol att söka skydd från solens stekande strålar under - om några år.

Har man inga projekt kvar för dagen, så kan man lätt skapa sig nya. Någonstans mitt i steget kommer jag plötsligt på hur väldigt trevligt det vore med en solstolsparkering vid logens södervägg. Trevligt - och enkelt! Det enda som behövs är stora stenar, markväv och singel, sedan kan jag ligga i min solstol med en paraplydrink inom räckhåll och beundra odlingarna. I slänten mellan odlingarna och den tänkta uteplatsen skulle det passa bra att plantera buskar och marktäckare. Lagerhägg och lupin, kanske?

... och så ska ju logväggen få ny panel, så det räknar jag lite på oxå. Snygga, spröjsade fönster kostar gratis i grannens uthus, så det räknar jag inte på...

igång

Mellan hagelskurarna (!!!) ränner jag i trädgården och grejar med den nya köksträdgården. Har - äntligen - planen klar för mig, nu ska "bara" allting på plats. Några pallkragar provligger för att jag lättare ska kunna se hur min idé tar sig ut i verkligheten.

Jag tror att det blir apbra.

Funderar på att sätta en låg kant runt det grävda landet.
Kanske.

... och visst borde det väl finnas staket och grind mellan huset och logen så att gårdsplanen ligger där brun och grusig för sig själv medan den paradisiska trädgården svulstar på andra sidan faluröda träpinnar?

sol, vind och visioner

Vinden biter och sliter så fort jag öppnar ytterdörren på glänt, men eftersom solen skiner så vackert vågar jag mig ändå ut en sväng. Trampar stelbent omkring och försöker frammana bilden av en prunkande köksträdgård där vaxbönorna klättrar på hemgjorda bönstöd, några solrosor skojar till det bland jordärtskockorna och persilja, grönkål och en massa annat är grönt och frodigt och vänligt.

Jag lyckas så där.
Jag fryser.
När ska jag vänja mig vid att bo i odlingszon 2-3 i stället för 1?

Springer en runda med hunden, men blir inte varmare för det. Går in igen. Med en stor kopp varm mjölkchoklad att värma händerna mot, går det mycket lättare att väva drömmar...

grönska på posten

Får paket och när jag öppnar det sprider sig en välbekant och mycket angenäm doft. Rosengeranium! Ja, eller "fiseblomma" som den heter i min familj. En doftpelargon, alltså. Hurra! Sticklingarna i paketet är lite kalla, men jag hoppas att de repar sig i inomhustemperatur. Nu väntar jag på små rötter, sedan ska sticklingarna planteras och få bo i sovrummet.

Tack Ingrid! Jag ska se om jag hittar något att skicka tillbaka till dig.

mitt i mitt gröna rum

Det här huset är inte utrustat med någon TV. Men vem behöver det när det är "Mitt i Naturen" och "Gröna Rum" bara man kliver utanför dörren?

Haren Herman bånglar förbi på pinsamt långa ben och med öronen i oordning. Jag tycker att vi är lite lika... Ska komma ihåg att lämna grönkål åt Herman i vinter. Rådjuren trippar sakta omkring på ängen. En hög med vildsvin raskar iväg mot mer ostörda trakter (dvs bonden Arnes ENORMA fält på andra sidan skogen). Svinen är söta. Så smala om rumpan, inte alls så där dalkullarunda som Zorn föredrog och inte alls så där flådigt julskinkaskinkiga, och med en urgullig pinne med spretiga borst på som svans. Älgarna syns inte när jag går ut i den kolsvarta morgonen, men jag hör hur de galopperar iväg. Granriset knäcks och jag står där omsluten av kall sammet och hoppas att jättedjuren har mörkersiktet inställt på annat än min magra lekamen. Det är nästan lite för spännande för min del... Skatorna har även i år den stora granen i hörnet på ängen som sitt högkvarter. Det är en evig aktivitet med bobyggarpinnar in i grantoppen. Ekorrarna tjattrar och smiter ilsnabbt uppför trädstammarna - bara för att tvärnita, kila runt stammen, kika fram, snabba sig uppåt, lägga i backen och kika fram igen. Småfåglar tutar omkring överallt, kollar holkar, hämtar hundens borttappade vinterull, käkar fönsterkitt och är allmänt våryra.

Trädgården är väl än så länge mest att betrakta som naturtomt (termen andas lite för mycket latoxe och undanflykt för att jag ska attraheras), men det är likväl ett grönt rum. Ett. Så småningom ska det bli flera. Och grönt är det ju. Gräset är visserligen gult, men mossan är grön och fin. Och om inte så många veckor är även det trötta gräset tillbaka i god form. Precis som träden och buskarna kommer att vara. Ååh! Mulligt grönt!

Dagens återupptäckta trädgårdsidé: armeringsnät med klängväxter på som "skärmar" i trädgården för att skapa olika rum.

äntligen!

Underbart väder - som gjort för att vara ute i trädgården. M och lilla N och jag fattar grejen och dyker ut.

Om det är svårt att välja mellan två saker - och det är det - så finns alltid alternativet båda. Nya köksträdgården kommer alltså att bestå av odling i både grävda land och pallkragar. Nästa år kanske det blir något annat, men det är inget jag tänker grunna över nu...

Pallkragarna, som kostat gratis eftersom de är en gåva från en bekant i byn, ska stå i snygga "böjar" och i innersta böjen blir det grävt land. Jag tänker att några pallkragar kan vara antingen högre eller lägre än "standard". Där ska sås blommor. För lyst. Det mesta av det som ska odlas är visserligen valt utifrån utseendet, men ingen trädgård bör vara utan t ex ett rejält gäng brandgula ringblommor.

Nu håller jag tummen blå för att det blir bra anlägga-köksträdgården-väder i helgen.

jaa!

Solen skiner på höns och kaniner! Nu måste det väl ändå vara vår?

årets första trädgårdsfix

Solsken lockar och drar. Jag dansar och ler. Och ger vinbärsbuskarna en avhyvling. Gamla knotiga, torra grenar klipps bort. Samma öde möter de grenar som växer vågrätt. Ingen blir glad av att plocka jordiga vinbär. Ett rejält gäng hallonpinnar klipps oxå ner. Vildhallon finns det gott om i trädgården, de är inte direkt rödlistade... När hallonsnåret är borta syns en - vinbärsbuske! Trädgårdens enda med röda bär! Den blir oxå tillklippt, men får behålla fler grenar än de svarta vinbären.

Rotingarna lastas på stockavagnen och forslas iväg för att bli ved. Några kortare bitar, drygt en meter långa, sparas och arrangeras som sittplatser runt den av gråsten staplade eldstaden. Några gamla stolpar som tidigare fungerat som kanter runt några sedan länge bortglömda odlingsland, åker oxå iväg. De är övervuxna av mossa och mer än trekvartsförmultnade.

I ett fåfängt försök att "göra fint" krattar jag fyra kvadratmeter "mossmatta". Det gör ingen större skillnad och förhöjer inte direkt glansen på de återstående 10002 kvm kaos...

Nu är det fritt fram att anlägga den nya köksträdgården! Planeringen är inne i ett intensivt skede och frågorna blir bara fler och fler ju mer jag bläddrar i mina trädgårds- och odlingsböcker. Bygga ramar eller odla i pallkragar? Kanske båda delar? Ingetdera utan i stället ett runt odlingsland med plats för solstolen i mitten? Gräsgångar mellan landen eller markväv och bark? Bara bark? Halm? Bönstöd i form av slanor och snöre eller armeringsmatta? Och var ska växthuset placeras??? HILFE!

begravningskaffe och nya offer

Pelargoner har inte direkt några större krav på sin närmiljö. De växer även om förutsättningarna inte är de bästa. Smala och rangliga klättrar de i fönstersmygen , vänder de långskaftade bladen mot ljuset och blommar trots all misär.

Jag gillar pelargoner. Gillar att de är tantiga. Gillar att de finns i så många olika modeller.

Fyra trötta pelargoner flyttar in i sovrummets två söderfönster. Jag är ivrig på krukväxtprakt och bestämmer mig därför för att en liten "ansning" är nödvändig. Klipper ner de långa stammarna och vattnar försiktigt. Snart, snart ska det grönska och blomma som aldrig förr! Och jag kommer att framstå som den goda husmodern som så ömt vårdar hemmets växter. Fru Larsson på Lilla Hyttnäs, släng dig på prärien!

... inbillar jag mig, ja. En koll på de små stubbarna i krukorna visar nämligen noll (0) ögon som plantorna kan slå skott från. Framstår plötsligt mer som en växtrikets Hannibal Lecter än som Mamma Ingalls. Det blir nog till att mata komposten och därefter inta begravningskaffe.

Pelargonsticklingar emottas med största tacksamhet. Gärna doftvarianter.

Medan jag väntar på små väl inpackade skott, ska jag gå ut i trädgården och varmköra sekatören ett tag.

en utmaning från väst

Leif utmanar mig att lista tolv låtar som har stor betydelse för mig. Jag rotar i minnets kartotek och hittar både då och nu som är värda att lyfta fram. Gemensamt för alla låtar är att de får mig att fullständigt tappa förståndet. Jag jazzar och svassar och stampar takten och visslar och knäpper med fingrarna och "dirigerar" och blir alldeles till mig. Sååå moget...


1. Under Blågul Fana
1980. Musikkåren spelar. Jag är sex år gammal och bestämmer mig där och då för att bli en jävla bra klarinettist och få vara med och spela just den marschen. Så blir det oxå. Jag har spelat den "några" gånger sedan beslutet fattades, men tyvärr sällan i originaltonart. Svensk militärmusik som rör om ordentligt i hjärtat på mig. Gråter som ett barn och har hönepiggar på hela kroppen.



2. Swedish Pastry
Oxå 1980. Mamse ger mig ett kassettband och säger Det här är bra musik! Jag minns inte vad jag svarar, men säkert Ja, mor! eller något liknande (jag var ett mycket väluppfostrat barn, jahadå). Lär mig scatsong, visslar alla solon och melodislingor och är fullständigt Siljabloo-fixerad under ett antal år. Kan fortfarande hela plattan, "Svängiga minnen", utantill och tycker att det är fullständigt bestrålande musik. Lyssna på mamma, hon vet bäst!!



3. Everybody Loves Somebody
Mormors och morfars sommarstuga. Tandborstning ute på trappan och utedass med svensk lantidyll på pappersplansch. Blåmålad pump och ett hav av lupiner. Annorlunda lukter och spindelväv i hörnen. Lilla kaminen där morfar eldar kl 4 på morgonen och väldigt överarbetade kakelugnen med blockljus i. Solsäng från 60-talet och långbord på midsommar. Grammofonen vid fönstret bredvid den ljusgröna utdragssoffan, i vilken brorsan och jag trängs så många sommarnätter med kliande myggbett. Dean Martin. Om och om igen. Låtsasengelska och vick på rumpan. Världsabra!



4. Csardas
Musikaliskt sällskap från barndomen. Uttrycker allt på en och samma gång som man någonsin skulle vilja eller ha behov av att uttrycka. Just den här versionen är den bästa jag någonsin har hört. Att matcha en überjäklig - och snygg! - violinist med en fullständigt hämningslös - om än inte lika snygg - trumpetare kan inte bli annat än bästebäst. Det är rött och sammet och vispgrädde och honung och någons varmsträva tunga och solsälta och opera och vimplar och spiraler i en aldrig sinande ström. Mesta bästebästet blir det vid 6:25 --> när orkesterns tema möter trumpeten. Ohlalaaa! Där någonstans tappar jag medvetandet.



5. Utskärgård
När en dirigent slår ett slag i takten och h*n till slut ser ut att stå och veva positiv baklänges - då spinner jag. Musiken blir ett flöde, den sveper och rinner och glider runt mig och in i mig. Rolig att spela, väldigt "öppen" så det gäller att ha tungan i rätt mun. Mycket grönt.



6. Drömmen Om Elin
Den enda låt jag har kunnat lära mig på dragspel - och nu har jag glömt det.



7. 'Round Midnight
Bästa släpjazzen ihop med Misty (brorsan gör mest hjärtekramande versionen).



8. Creep
Bästebäst. En låt att vissla sig blå till. Inåt.



9. The Groove Merchant
Svängigt så att pallen brakar samman. Storbandsgung är något av det bästa för mina öron. Har alltid velat vara med i ett storband, men med enbart klarinetten funkar det inte. Och de där fladdermustonerna jag fick fram när jag testade att spela saxofon är tydligen inte efterfrågade i mer professionella sammanhang. Får satsa på att använda de specialkunskaperna vid någon happening i stället...



10. Soft Black Stars
*suckar djupt* Jag gillar särskilt violinslingan vid 1:55. Oktaveringen är oxå snygg, särskilt där en annan violin möter i enstaka toner (jag kan uppfatta slingorna fel, rätta mig gärna). De enkla tillslagen i pianot är oxå magiska. Gudomligt vackert. Musik att öppna hjärtat till.



11. Brusa Högre Lilla Å
Grönare än så här kan det inte bli. Fredagsmusik. Tomas Tranströmer-musik.



12. Chi Mai
Vackert så att jag får hjärtsnörp. Guld i bubbla. Allt det goda och fina. En av anledningarna till att jag finns i den här världen.



Tja, det var visst tolv låtar, det. Det finns ungefär 12000 låtar som inte valdes denna gången. Gamla Nordsjön t ex.

våren - visset värre

Jaha. Just som jag är redo att med liv och lust och en näve spik ge mig i kast med odlingsramarna, så börjar det snöa. Helt vilt!

Skånskt marsväder är inte kul och skånsk vår ska man inte lita på. När ska jag lära mig?

Som tur är finns Detektivbyrån som ett musikaliskt solsken, så deppen slår inte till alltför brutalt.

mull är gull

Egen kompost är guld värd, men det blir inte mycket till kompost om man inte är omtänksam. Varmkomposten som pysslades om så mycket i början, har blivit sorgligt negligerad en längre period. Av den goda kompostlukten märks ingenting numera. I stället osar det blött och mögligt och trist.

Jag försöker röra om i smeten, men lyckas inte så bra. Svär en del, men det går inte bättre för det.

För att rädda min potentiella mullgullgruva har jag bestämt mig för följande taktik:
1. Göra ett nytt försök att röra om ordentligt. Denna gången med spade i stället för grep.
2. Blanda i strö av ett eller flera slag. Spån har funkat bra tidigare, lixom tidningspapper i remsor.
3. Ha för vana att röra om vid varje tillskott till komposten som görs.

Om jag misslyckas redan med punkt 1, så återstår väl inget annat än att öppna komposten, tömma den och sedan skotta tillbaka allt i den igen. Omrörning lär det ju i alla fall bli i så fall.

tutfåglar och rent hus

M har pratat om tutfåglar - allmänt kända under namnet tranor - ett tag nu. I morse fick jag själv nöjet att höra dem. Hurra! Tutfåglar är coola och endast brädade av fågelvärldens riktiga mästarcoolingar: hägrarna.

Rent och snyggt vill man väl helst ha det i sitt hem. Jag grunnar lite på detta med hushållsartiklar. Det finns specialmedel för det mesta som kan få smuts på sig. Allt från gummistövlar och kakel till silver och glas går att rengöra med dundermedel på sprayflaska. Men nog klarar man sig väl utan sådana där skumma krämer som alla tycks lukta påhittad citrusfrukt?

Med vanlig såpa klarar jag den mesta rengöringen, från golv till tak (och med en extra sväng in i ugnen). Koppar putsas med salt och ättika, men andra typer av metall har jag ingen huskur för. Tips, någon? Jag vet inte heller vad jag kan putsa fönsterna med för att undvika den här trista "hinnan" som lätt uppkommer. Jag vet inte ens vad fönsterputs innehåller, men jag vet att det är samtal till Giftinformationen som gäller om jag eller någon annan dricker det, så det är väl inte direkt att räkna som hälsokost.

Det står rätt många flaskor i vaskskåpet. När jag är färdig med min koll ska det helst bara vara såpan och någon hyfsat miljösnäll kusin kvar.

kök o'hoj!

Köksuppdateringen fortskrider. En del nytt är inhandlat, bl a tre köksskåp, annat är återanvända gåvor, t ex en vedeldad köksspis och en vardagslyxig kristallkrona, och ytterligare annat är samma som förr om än i lite annan kostym. Så blir det t ex skafferi bakom den gamla källardörren, och den förr så branta vindstrappan monteras ner och sätts sedan upp i en mer användarvänlig vinkel.

Jag gillar den här blandningen av köpt och hemfixat. Jag gillar att det är panel från våra egna fula granar som spikas på väggarna, att det är inredning från mitt barndomshem som flyttar hit, att matbordet tillverkas av en av familjens nära och kära. Mest av allt gillar jag att rummet aldrig kommer att se ut som en kopia från en möbelkatalog.

På önskelistan står en tomatröd kökssoffa. Jakten på det perfekta loppisfyndet har startat.

att minska ett prylberg

Ägnar dagen åt att i omgångar sortera, flytta på och fundera över mina ägodelar. Hur mycket saker behöver jag egentligen? Vilka saker är viktiga? Finns det någon egentlig mening med bra-att-ha-saker?

Jag petar och plockar och tänker.

Jag vill ha en behändig prylhög. Hur når jag dit utan att vid målsnöret känna mig helt fattig och borttappad?

vi har vår i luften! var har ni er?

Mullvads- och sorkhögarna är mjuka och går att platta ut med grepen. Ett vårtecken så gott som något!

mer strumpstoppning

Tre ullstrumporligger och väntar på att bli lagade. Efter en stunds grunnande plockar jag fram syskrinet. Den här gången lagar jag strumporna med riktigt Kattens stoppgarn. Det är tunnare än det ullgarn jag använde till det första paret, och jag tycker att stoppgarnet är svårare att använda.

Ett litet hål går snabbt och enkelt att laga. De två större hålen är däremot knivigare att få snygga "stoppor" på. Jag trixar lite som det hampar sig och till slut är oxå de svåra strumporna lagade.

Känner mig rätt nöjd, faktiskt.

trädgårdstitt och en massa fix

Tar en sväng i trädgården tidigt på förmiddagen tillsammans med M och lilla N. Snön ligger kvar i små högar här och var, men förhoppningen är ju att vi slipper mer av den vita varan på sisådär nio-tio månader. Det är feta knoppar på många av trädgårdens buskar och en och annan envis krokus syns sticka upp sina spetsar.

Just där den klippta trädgården ger upp och "kalhygget" efter stormarna tar vid, bestämmer vi att en vild grillplats ska finnas. Rotingar av gran som inte körts till sågen ska agera sittplatser. Gråsten till själva grillen har vi i överflöd. Runt grillplatsen finns mest mossa och nässlor, så det kommer att krävas en del jobb för att hålla den s k närmiljön barfota- och barbenssnäll. Innan marken blir mjuk ska sittrotingarna på plats. De som blir över ska forslas bort och bli ved.

En bit bort från grillplatsen, mot huset, ska odlingsbäddarna i den nya köksträdgården finnas. Enkla träramar, inte bredare än att jag når över eller in till mitten, ska spikas ihop. På insidan av ramarna fästs bitar av rundstav passande i storlek så att vanligt elrör kan träs på. Över bågarna kan sedan odlingsväv spännas. På så sätt förlängs odlingssäsongen "åt båda hållen". Ett slags ställning för bönor ska oxå byggas. Det gamla potatislandet får rymma årets första skörd av knölar. I höst ska vitlöken sättas här.

Det finns inget bra ställe att förvara rotfrukter, frukt och grönsaker på i eller utanför huset. Större mängder bär kan inte heller förvaras en längre tid eftersom det inte finns någon frysbox. För att kunna ta tillvara årets - förhoppningsvis - gigantiska skördar, bestämmer M och jag att en del av logen ska rustas. Hela logen är i behov av omvårdnad, men eftersom byggfokus nu ligger på boningshuset är det inte aktuellt att dra igång ytterligare ett stort projekt. Däremot kan vi bygga "ett rum i rummet", dvs fixa ett färdigt och fullt funktionellt matförvaringsrum utan att greja alltför mycket med resten av logen.

Så... det är väl bara att starta traktorn och börja flytta rotingar då...