Leif utmanar mig att lista tolv låtar som har stor betydelse för mig. Jag rotar i minnets kartotek och hittar både då och nu som är värda att lyfta fram. Gemensamt för alla låtar är att de får mig att fullständigt tappa förståndet. Jag jazzar och svassar och stampar takten och visslar och knäpper med fingrarna och "dirigerar" och blir alldeles till mig. Sååå moget...
1. Under Blågul Fana
1980. Musikkåren spelar. Jag är sex år gammal och bestämmer mig där och då för att bli en jävla bra klarinettist och få vara med och spela just den marschen. Så blir det oxå. Jag har spelat den "några" gånger sedan beslutet fattades, men tyvärr sällan i originaltonart. Svensk militärmusik som rör om ordentligt i hjärtat på mig. Gråter som ett barn och har hönepiggar på hela kroppen.
2. Swedish Pastry
Oxå 1980. Mamse ger mig ett kassettband och säger Det här är bra musik! Jag minns inte vad jag svarar, men säkert Ja, mor! eller något liknande (jag var ett mycket väluppfostrat barn, jahadå). Lär mig scatsong, visslar alla solon och melodislingor och är fullständigt Siljabloo-fixerad under ett antal år. Kan fortfarande hela plattan, "Svängiga minnen", utantill och tycker att det är fullständigt bestrålande musik. Lyssna på mamma, hon vet bäst!!
3. Everybody Loves Somebody
Mormors och morfars sommarstuga. Tandborstning ute på trappan och utedass med svensk lantidyll på pappersplansch. Blåmålad pump och ett hav av lupiner. Annorlunda lukter och spindelväv i hörnen. Lilla kaminen där morfar eldar kl 4 på morgonen och väldigt överarbetade kakelugnen med blockljus i. Solsäng från 60-talet och långbord på midsommar. Grammofonen vid fönstret bredvid den ljusgröna utdragssoffan, i vilken brorsan och jag trängs så många sommarnätter med kliande myggbett. Dean Martin. Om och om igen. Låtsasengelska och vick på rumpan. Världsabra!
4. Csardas
Musikaliskt sällskap från barndomen. Uttrycker allt på en och samma gång som man någonsin skulle vilja eller ha behov av att uttrycka. Just den här versionen är den bästa jag någonsin har hört. Att matcha en überjäklig - och snygg! - violinist med en fullständigt hämningslös - om än inte lika snygg - trumpetare kan inte bli annat än bästebäst. Det är rött och sammet och vispgrädde och honung och någons varmsträva tunga och solsälta och opera och vimplar och spiraler i en aldrig sinande ström. Mesta bästebästet blir det vid 6:25 --> när orkesterns tema möter trumpeten. Ohlalaaa! Där någonstans tappar jag medvetandet.
5. Utskärgård
När en dirigent slår ett slag i takten och h*n till slut ser ut att stå och veva positiv baklänges - då spinner jag. Musiken blir ett flöde, den sveper och rinner och glider runt mig och in i mig. Rolig att spela, väldigt "öppen" så det gäller att ha tungan i rätt mun. Mycket grönt.
6. Drömmen Om Elin
Den enda låt jag har kunnat lära mig på dragspel - och nu har jag glömt det.
7. 'Round Midnight
Bästa släpjazzen ihop med Misty (brorsan gör mest hjärtekramande versionen).
8. Creep
Bästebäst. En låt att vissla sig blå till. Inåt.
9. The Groove Merchant
Svängigt så att pallen brakar samman. Storbandsgung är något av det bästa för mina öron. Har alltid velat vara med i ett storband, men med enbart klarinetten funkar det inte. Och de där fladdermustonerna jag fick fram när jag testade att spela saxofon är tydligen inte efterfrågade i mer professionella sammanhang. Får satsa på att använda de specialkunskaperna vid någon happening i stället...
10. Soft Black Stars
*suckar djupt* Jag gillar särskilt violinslingan vid 1:55. Oktaveringen är oxå snygg, särskilt där en annan violin möter i enstaka toner (jag kan uppfatta slingorna fel, rätta mig gärna). De enkla tillslagen i pianot är oxå magiska. Gudomligt vackert. Musik att öppna hjärtat till.
11. Brusa Högre Lilla Å
Grönare än så här kan det inte bli. Fredagsmusik. Tomas Tranströmer-musik.
12. Chi Mai
Vackert så att jag får hjärtsnörp. Guld i bubbla. Allt det goda och fina. En av anledningarna till att jag finns i den här världen.
Tja, det var visst tolv låtar, det. Det finns ungefär 12000 låtar som inte valdes denna gången. Gamla Nordsjön t ex.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:-)
SvaraRaderafina underbara
Monti Csardas är tokbra! och vem fan är vacker när man spelar trumpet så kindmusklerna bågnar?
vid 6:55 när hon ger honom på nöten är det dessutom roligt!
radioheads släng er i väggen!
SvaraRaderai antony, menar du slingan vid ca 1:55 ? gåshud !
SvaraRaderahan näst längst till vänster, längst bak i den blågula fanan, slår han nån i huvet?
SvaraRaderaJa, handjord, du har rätt. Jag har ändrat i "låttexten", så nu är rätt tid angiven. Vad gäller gubbarna som spelar marsch, så pucklar de inte på varandra. Inte vad jag kan se och tro i alla fall. Men jag kan ju ha fel...
SvaraRadera