Gårdagens idé om en solstolsparkering ältas även idag. Jag känner mig plötsligt väldigt slö och förslappad som pratar om att plantera buskar och perenner i slänten framför den nya uteplatsen. Är det inte där jag borde ha drivbänkar? Nyttiga drivbänkar att dra fram vårens första skördar i. Eller? Är det ok att som lantis med semisjälvhushållarvisioner planera även för pynt?
Jag är rätt förtjust i pynt. Ja, inte små porslinsfiguriner, souvenirer från diverse semesterorter, virkade dukar eller tusen småpryttlar som påstås vara fiiiina. Jag är heller inte så glad för eller intresserad av "märkespynt", t ex en särskild finsk vas eller särskilt finskt glas eller danska kaffekoppar. Pyntet jag gillar är snyggpyntet. Saker som gör mig glad, saker som jag tycker förfinar i största allmänhet. Gärna funktionellt pynt.
Så, är det ok att satsa på 50/50 av pynt och nytta? Med tanke på att pyntet ibland väljs efter nyttighet, blir det ju ändå överslag åt nytta-hållet. Och visst kan väl pyntet faktiskt vara till nytta även när det bara är pynt? Nyttigare än att härbärgera en pga särskilt fint pynt glad själ i hjärtat kan det ju inte bli.
De där drivbänkarna ska säkert få en bra plats i trädgården. Kanske bredvid växthuset? Jag ska genast gå ut och välja var allt ömtåligt odlingsglas ska vara! Så långt borta från fotbollar och frisbies det går...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
svårt det där men LAGOM med pynt är väl det som gör hemmet personligt? Och pynt som samtidigt är nyttosaker är ju perfekt. hm, vi hörs,Wi (måste ner till tvätten!)
SvaraRaderaPynt är personligt. Man får pynta med vad man vill och hur mkt. eller lite man vill.
SvaraRaderaOm man har det vackert omkring sig så blir själen glad, det är min bestämda uppfattning!
SvaraRaderaAlla som hävdar något annat har missat poängen med LIVET.
Sen kan man ju ha oändliga diskussioner om vad som är skönt.
För mig måste även det som är praktiskt vara en glädje för mitt öga eller kanske för min hand.
Att göra "onödiga" saker är njutning.
I dag har jag suttit i solen o täljt en fin topp på ett av fyra ben som ska bli pionstöd.
Behövs inte alls men åh så skönt att göra.
Och även om det inte kommer att synas särdeles mycket när pionerna vuxit till sig så finns de där, kikar fram och gör mig glad.
Nu har jag fjorton pionbuskar så alla får kanske inte finben i år för det är ju så många pinnar som skall till annat också.
Blommor är min njutning, de kommer faktiskt före grönsakerna.
Så är det.
Men jag skall bygga några odlingslådor i år och försöka komma underfund med hur jag skall hålla sniglarna, råddisarna och Harry hare därifrån.
Första vårdagen i dag, plockat o pillat o kikat. Hittat små ludna blåsippor o en pytteliten ödla som hade lite orange på magen.
Grannens bin har surrat i krokusarna o sjön har glittrat vackert blå.
O så gott det är att leva nu.
Puss på er allihop !
Men precis, Ann! Det är så jag menar! (Kan inte du skriva min blogg i stället?)
SvaraRaderaPyntet är det där praktiska som inte är gjort som ett provisorium eller med ett ryck på axlarna och ett "Det duger". Pyntet är det praktiska som jag lägger ner tid och energi på att göra vackert.
Fjorton pionbuskar! Ååh, pioner är min kärlek! De är så skönt alldeles för mycket på alla sätt. Så härligt fel på det med sina flaxiga blad och de alldeles för överdådiga blommorna. De passar inte in - och det gör mig jäkligt glad. Här finns bara två pioner, men jag jobbar på att få hit fler. De är de enda blommor som jag verkligen bryr mig om. Ska ha ett pionhav när jag blir stor.
Puss tebax, kära du!