mitt i mitt gröna rum

Det här huset är inte utrustat med någon TV. Men vem behöver det när det är "Mitt i Naturen" och "Gröna Rum" bara man kliver utanför dörren?

Haren Herman bånglar förbi på pinsamt långa ben och med öronen i oordning. Jag tycker att vi är lite lika... Ska komma ihåg att lämna grönkål åt Herman i vinter. Rådjuren trippar sakta omkring på ängen. En hög med vildsvin raskar iväg mot mer ostörda trakter (dvs bonden Arnes ENORMA fält på andra sidan skogen). Svinen är söta. Så smala om rumpan, inte alls så där dalkullarunda som Zorn föredrog och inte alls så där flådigt julskinkaskinkiga, och med en urgullig pinne med spretiga borst på som svans. Älgarna syns inte när jag går ut i den kolsvarta morgonen, men jag hör hur de galopperar iväg. Granriset knäcks och jag står där omsluten av kall sammet och hoppas att jättedjuren har mörkersiktet inställt på annat än min magra lekamen. Det är nästan lite för spännande för min del... Skatorna har även i år den stora granen i hörnet på ängen som sitt högkvarter. Det är en evig aktivitet med bobyggarpinnar in i grantoppen. Ekorrarna tjattrar och smiter ilsnabbt uppför trädstammarna - bara för att tvärnita, kila runt stammen, kika fram, snabba sig uppåt, lägga i backen och kika fram igen. Småfåglar tutar omkring överallt, kollar holkar, hämtar hundens borttappade vinterull, käkar fönsterkitt och är allmänt våryra.

Trädgården är väl än så länge mest att betrakta som naturtomt (termen andas lite för mycket latoxe och undanflykt för att jag ska attraheras), men det är likväl ett grönt rum. Ett. Så småningom ska det bli flera. Och grönt är det ju. Gräset är visserligen gult, men mossan är grön och fin. Och om inte så många veckor är även det trötta gräset tillbaka i god form. Precis som träden och buskarna kommer att vara. Ååh! Mulligt grönt!

Dagens återupptäckta trädgårdsidé: armeringsnät med klängväxter på som "skärmar" i trädgården för att skapa olika rum.