begagnat till nying

Unga släktingar kommer förbi och hämtar prylar till sin ännu inte födda bebis. Roligt att de blivande föräldrarna inte tvunget vill ha nyttnyttnytt! M och jag lämnar glatt ut bl a bärsjal, madrass och "vippestol". Vad bra att grejer som lilla N inte längre använder kommer till nytta hos ett annat barn!

När lilla N var helt färsk i den här världen fick M och jag mängder med kläder och grejer passande för en nying. Toppenkalasbra!

Jag påminner mig om de oräkneliga antal papperskassar med lilla Ns urvuxna kläder som ställts upp på vinden och saknar genast någon att överta använda barnkläder från. Så mycket enklare det är att bara håva in fem kassar kläder i stället för att gå i butik och leta ett plagg i taget.

Och de där använda, urvuxna kläderna bör å det snaraste få nya hem.

det blir nog en tröja

Nya tröjan till lilla N hinner bli ett halvt framstycke gammal under dagen. Skönt att låta händerna göra något igen medan tankarna far som de vill.

ny tröja på g

Garnterapin har återupptagits. Ger mig på att mixa två olika mönster till en och samma tröja.

Kan fungera.
Kan gå åt skogen.

Den som lever får té, som kinesen säger.

sökes: rövspark

Min garnterapi har legat nere ett tag. Nu när en viktig plikt i vuxenlivet är nästan helt avklarad börjar det klia i hjärnan. Oh, alla fina drömmar som ska förverkligas!

Petar i garnkorgen och tänker att det nog är dax att våga mig på att sticka en ny tröja åt lilla N. Det första försöket resulterade ju faktiskt i en tröja - häpp, lixom - men den blev inte helt superbra. Lite för kort i kroppen bl a.

Jag har tre nystan isländskt prima ullgarn. Jag har stickor. Jag har ett lämpligt mönster. Nu fattas bara en spark i röven så att jag kommer igång med skapandet. Någon som har en rövspark över? Jag kan byta den mot glada tillrop eller pannkaksstekning.

enkelt nöje

Lilla N har ganska många leksaker. Inte så många som de dryga 600 som varje svenskt barn påstås ha, men fler än så få att det går att hålla styrsel på dem. Ändå är det allra roligaste som finns att stå på en pall och slabba under en vattenkran tills händerna är röda och iskalla.

Nöjer hon sig månne med den typen av nöjen fram tills hon flyttar hemifrån?

den som spar han kan bädda rent

Lilla N sätter ribban på natten till lördagen. Drygt ett dygn senare antar jag utmaningen. M ansluter sig till begivenheterna några timmar senare. Tillsammans ligger vi i sängen och mår jätteskit. Lilla N har vattenbajs upp i nacken, min bästa vän heter plötsligt Skurhink von Bredvid-Sängen och trots att M är tapper pappa och make får han till slut ge sig. Han däckar på badrumsgolvet.

Helgens lärdom:
Spara lite för mycket sängkläder. Du vet aldrig när du måste bädda rent fyra gånger på en och samma dag.

långsamt maskäten nytta till glädje

Äter kvällsmat i stearinljussken. Som vanligt. Det är ont om el i det här gamla huset. Det speciella i kväll är ljusstakarna.

Rödmålade, trearmade träljusstakar från förr.

Mormor fick dem när hon just hade blivit mamma för första gången. När hon hade blivit mamma till min mamma. De är egentligen ganska fula, stakarna. Rangliga trots superattacklim. Fulla med maskhål. Kladdigt tomteröda. Antagligen inte dugliga ens för loppis. Men jag gillar dem. Ändå.

Två fula ljusstakar på middagsbordet. Två fula ljusstakar gör mig glad. Inte minst för att jag med hjälp av dem och stearinljusen ser min tallrik.

tråktips på fel håll

Jag läser om "5 sätt att få mer plats i garderoben". Inget av tipsen innebär att rensa, alla fem handlar om att shoppa. Köp lådor och boxar. Köp galgar och påsar. Köp garderober. Köp ett nytt hus när du ändå är igång!

Tröttsamt.

Jag tittar på de nyinköpta garderoberna. De är tomma. Oh my, vad de kan svälja mycket! Bäst att rensa, tänker jag och går igenom klädhögen ytterligare en gång. För det är ju så man får mer plats - man gör sig av med saker och ger fan i att okynnesköpa bara för att begäret sätter in.

Egentligen är det inte klokt. Tipsa om att köpa mer för att få mer plats. Det är ju helt bakvänt...

Idioti.

jag går på i ullstrumporna

Det kyler obehagligt på mina hälar när jag går på farstuns klinkergolv. Strumporna är trasiga. Fortfarande.

Plockar fram syskrinet - en gammal skavd plåtask - och gör en inventering. Hittar nål och garn och skrider sedan till stoppningsverket. Med enbart teoretiska kunskaper i konsten att stoppa en strumpa, gör jag så gott jag kan. När första strumpan är lagad hittar jag "stoppgarn" i syskrinet, men jag fortsätter ändå med min lilla ullgarnstott till den andra strumpans lagning.

De lagade strumporna åker på fötterna, medan de trasiga förpassas till tvättkorgen. Det tredje paret, även det i behov av lagning, hittar jag inte. Men jag är ändå nöjd med min insats: mitt livs första par egenhändigt stoppade strumpor!

Trampar runt och testar lite. Lagningarna känns inte ett dugg. Ååh, jag är en master!

bortglömd, men hittad

M har besök. En tröja glöms kvar. En ventil är trasig. M stoppar tröjan i ventilen och slipper kalldrag.

Tre år senare plockas tröjan bort från ventilen, vilken inte längre är nödvändig eftersom den gamla ytterväggen numera är innervägg. Jag tvättar tröjan. Den passar mig bra.

Jag är väldigt nöjd med mitt fynd.

grönmåla/skönmåla

Gårdagens prat om resursskräpet fick mig att tänka på den numera vanliga strategin att skriva EKO framför var och varannan miljöbovsvara. Ibland står det NATURLIG oxå. Är förpackningen grön och dekorerad med brunt paketsnöre, så är det fritt fram att köpa.

I modevärlden pratas det om ECO CHIC, som om det vore något bättre än de vanliga t-tröjorna i fempack för en hundring. Vad är det som är så himla chict med att fortsätta producera kläder i en aldrig sinande ström? Gillar man att bläddra i tidningar tryckta på blankt porrpapper, så basuneras det ut EKO här oxå.

Köp, köp, köp! Det spelar ingen roll att jag redan har tjugo fullt fungerande badlakan. Jag bör genast kasta dessa och införskaffa ekobadlakan i bambu. Det spelar ingen roll att samtliga glödlampor sprider sitt sken i min boning. Jag bör genast slänga lamporna på tippen och köpa s k miljölampor. Samtidigt kan jag passa på att köpa något annat oumbärligt. Det är miljöbra och klimatsmart och eko och chict så in i helvete alltihop, så det är bara bra för planeten och mina medmänniskor i Syd att jag shoppar loss...

resursskräpet

Huset blir större och bättre (sådan är förhoppningen i alla fall) och gammalt byggmaterial återanvänds och återvinns. Att uppskatta gamla reglar eller snabbt inse att trista undergolv gör sig bäst i kökspannan, är ingen svår sak. Men vad ska hända med allt annat?

Att se skräp som en resurs i stället för just skräp, något som tvunget ska städas bort, är ett sätt att konsumera långsammare. Med fantasi kan resurserna bli något praktiskt/unikt/roligt i stället för att hamna på tippen eller i skogen eller nedgrävt i trädgården. På så sätt sparas ännu inte förädlade resurser - och genom att tänka till en smula och låta de grå cellerna jobba lite (för en gångs skull...) minskar dessutom risken att drabbas av alzheimers. Att chansen är stor att det egna skapandet skänker ett visst mått av glädje och stolthet är inte heller att förringa. Idel fördelar, med andra ord.

En liten köksinredning, gamla element med tillhörande rör, en del tegel, gamla fönster... Jag vet inte riktigt vad det ska bli av alla bra saker, men jag ska grunna en hel del innan jag ger upp och kanske nöjer mig med en installation på återvinningsgården.

bokrea och förtänkt loppisfynd

Det är snart bokreastart. Jag får reareklam i inboxen. Det är konstigt. Jag har inte tänkt på bokrean tidigare, men nu när jag är medveten om att den finns oxå detta året blir jag hagalen. Jag kan inte för mitt liv komma på en enda titel som jag vill köpa, men jag vet att om jag bara får tag på en katalog så kommer jag att kryssa för varannan titel direkt...

Det är lite som att gå på loppis. Det är väldigt sällan jag går på loppis för att jag är på aktiv jakt efter ett speciellt föremål. Jag går på loppis för att kanske hitta något jag inte visste att jag ville ha eller behövde!

Knasigt...

Nå, en sak jag faktiskt ska kolla efter på loppis (eller hemma hos någon som röjer) är ljusstakar. Gärna i mässing. Gärna höga. Gärna "vanliga" eller trearmade. Gärna jävligt gratis.

Bokrean däremot får klara sig utan mig i år.

de glömda fröerna

Med ungefär lika bra minne som hönorna har jag självklart glömt en del viktiga saker till trädgårdslandet. Gör en ny beställning tillsammans med vännen. Denna gången hamnar verkligen bl a grönkål och persilja i varukorgen.

Nu ska det bara bli 20 grader varmare, så kan odlingssäsongen starta utomhus.

senarelagd långsam lyx

Även en miljömuppande, genomtrött småbarnsmamma med pågående husfix och trädgårdsdrömmar upp över öronen klarar ibland av att tänka andra tankar än de för överlevnaden mest elementära.

Jag tänker på kläder. Jag tänker på ekologiska skor med rund tå och rem över foten. Jag tänker på svarta, grå eller bruna kjolar med rött och brandgult foder. Jag tänker på svarta, långärmade sidenblusar och figurnära toppar i så fin bomull att den krispar. Jag tänker intensivt på ylle och linne. Jag tänker på glamour långt, långt ifrån vällingkladd, målarfärg, sågspån och potatismos i vartenda kroppsveck.

Sedan, när huset är klart och trädgården blomstrar, ska jag sy mina långsamma kläder. Sedan. Ska bara göda barnet och bygga en egen värld och rädda planeten och utföra ett och annat mirakel först. Men sedan ska jag lyxa till mig. Sedan.
Lite senare.
Om ett tag.

Jag ska bara sova lite först.

långsam inredning

Jag läser om "slow interior" någonstans och fastnar lite för det självklara. Självklart inreds inte ett hem på en endaste gång. Jag plockar lite här och lite på semestern och lite där och en hel del på mormors vind. Att kopiera ett uppslag ur en möbelkatalog lockar inte alls.

Det nya sovrummet är som en uppenbarelse av frisk luft i jämförelse med det gamla sovrummet. Vitt, vitt, vitt. Stort. Tomt. Och vitt. Jag tänker att det som gäller här är very slow interior. Och lite opera.

Vacker, långsam inredning. Mumma.

himlabröd

Börjar dagen med att sno ihop lite matbullar. Funderar över hur komplicerat och avancerat många helt vanliga saker har blivit. T ex vårt dagliga bröd.

Bröd har blivit industri. Något svårt. Avlägset. Något vanliga människor inte begriper sig på. Och om någon trots allt dristar sig till att baka sig en brödlimpa, så ska det i alla fall inte ske utan konsumtion.

Det behövs bakmaskiner och redskap från fina butiken, exotiska ingredienser och alltid, alltid en våg. Och så ett antal böcker, förstås. Exklusiva med porriga, blanka bilder på mjöl i motljus. Utan alla pryttlar går det inte att baka. Du skall icke tro att du kan knåda en deg! Du skall köpa, köpa, köpa!

Brödbakning är inget att analysera eller låta sig imponeras av. Det är inte i närheten av hjärnkirurgi eller rymdforskning. Brödbakning bara är. Att knåda deg är rena terapin. Den sortens terapi som nästan kostar gratis och som funkar för alla.

Jag gör grovbullar med morot i. Med smörsmör och ost är min sena frukost en färd till himmelriket.

det bidde inte ens en tummetott

En fördel med att bygga och husfixa åt sig själv, är att det går långsamt. Och att man hinner med att kläcka bra idéer och döda dåliga idéer. En nackdel med att bygga och husfixa åt sig själv, är att det går långsamt. Och att man aldrig har någon att skylla ifrån sig på.

Större delen av dagen ägnas åt att grunna över hur en ny vägg i köket ska byggas. Inbyggd hylla? Hela inredningen i linje eller kanske med "hack" vid skorstensstocken? Regel här eller regel där? Kanske två reglar här och en där? Väggen i vinkel eller lite som den råkar bli bara? En rulle rött presentsnöre och ett paket blåbärssoppa hjälper (det är med sådana hjälpmedel proffsen jobbar!). En stor och oväntad sten stjälper.

Ingenting blir gjort. Men vad gör det? Det är inte bråttom.

långsam egologga är grejen

Ingen reklam, tack - men gärna samhällsinformation.

Så står det på en klisterdekal på postlådan. Ändå får jag bära in en tjock packe med reklam. Högst irriterande! Ett helt jäkla träd är nedstoppat i min postlåda!

Att säga nej till reklam är för mig ett sätt att spara på resurser, men lika viktigt är själva "fotnedsättandet". Jag vill inte ha! Kräng era fula prylar någon annanstans, utan min hjälp. Lämna mig och min postlåda ifred! Detta är en reklamfri zon!

... men helt sant är det ju inte. Själva tidningen jag läser är ju reklam i sig, för sig själv. Det pågår ständigt en enorm produktplacering i hemmet. Överallt omkring mig finns grejer som gör reklam för sig själva. Logotyper högt och lågt. Påträngande. Gapiga.

Ta bort.
Stäng av.

Lösningen är att göra själv. Sätta den egna loggan på de långsamma prylarna. En gigantisk egotripp, javisst, men det kan ju få vara okej när det gäller en sak som denna.

storslagen enkelhet

Sitter på en antik slottstrappa med hunden, mina tankar och de första fräknarna. Mer storslaget blir det nästan inte. Varför jaga efter upplevelser när de finaste är så enkla att hitta - och dessutom kostar gratis?

snabba sömmar

Symaskinen fungerar igen (ibland är det bäst att bara låta det som krabbar krabba färdigt för sig själv) och jag syr raskt färdigt örngottet till lilla Ns docksäng. Nu fattas bara en liten madrass, sedan sover dockan så gott, så gott.

En (1) söm är allt som behövs för att fixa en tröja åt lilla N. Jag hittar t o m tråd i en färg som passar! Skönt att se att det är tomt på hyllan för pågående textila miniprojekt.

Mina favoritjeans (det enda paret jag använder av de två jag äger) har slitits sönder i rumpan. M avslöjar att jeanstyget som sparats just för lagningar, har förkommit i den allmänna röjningsyran. Han föreslår i stället att jag klipper lappar från det andra paret, det oanvända. Ååh, vånda! Klippa sönder alldeles hela jeans?!

... jag kompromissar och nöjer mig med att zickzacka ihop revorna i byxbaken. Det kommer självklart inte att hålla så länge, men det ger mig lite tid att hitta tyg att laga med. Och så slipper jag klippa i de hela brallorna.

golvad av långsamma funderingar

.... och där går jag med dagens postskörd i handen. Bläddrar förstrött i en katalog från en stor klädkedja. Snön ligger plaskvåt och marken är hård, men i katalogen är det bilder på shorts och små, tunna blusar och svassiga kjolar. Tänker att det är då själve fan vad vi ska köpa och köpa hela tiden! - och sedan finner jag mig själv liggande på rygg. I snöblasket.

Det är emellertid inte en klänning i v-ringad modell med dekorativa sömmar och knappar fram eller brudar som är summer chic som golvar mig. Det är fårnät. Och mina egna rangliga ben. I kombination.

Det ömmar duktigt i högra handleden och jag har lite besvär med synen en stund, men det känns ändå ok. Så länge jag inte slås till marken av reklam, så är allt ok.

minneskonsumtion

Lilla N åker pulka och jag startar min minnesresa just här och nu.

Bästa pulkaminnet. Jag sitter i den gröna pulkan på den lilla madrassen med ett vitt överdrag med blå nallar på. Overallen är nogsamt knäppt och mössan är nerdragen över öronen. Det är kväll och snön blixtrar i skenet från gatubelysningen. Mamma drar. Hon vänder sig om och ler. Hon har lång kappa och mössa av kaninskinn. Mörkret är bara mörkt, inte farligt eller hemskt. Och under pulkan som ryckigt glider framåt, hemåt knarrar snön.

Det är något särskilt med att åka pulka på kvällen. Snön blir brandgul. Det känns som att evigheten finns bakom mig, men när jag då och då vänder mig om ser jag inget särskilt.

Världen är stor. Himlen är svart. Kylan biter i kinderna. Jag sitter i pulkan. Mamma drar. Jag vet att hon har stjärneögon.

nörd med långsam hylla

Ja, jag är en boknörd. Jag erkänner.




... så därför är det med stor glädje jag härmed meddelar att det nu finns 176,5 nya cm att ställa böcker på. Planerna på att göra mig av med mina böcker har alltså s a s lagts på hyllan.

Hyllor finns att köpa lite överallt. Det finns fula hyllor och fina hyllor. Det finns långa hyllor och korta hyllor, breda och smala. Men en riktigt fin, långsam hylla som passar perfekt ovanför skenan till toaskjutdörren gör man av en klädselbräda, en regel, en bit profilerad golvlist (allt virke kommer så klart från egna, dammiga granar) samt vit färg.

På min nya hylla står Gunnar Björlings Samlade verk I-V , lite Willy Kyrklund, Winesburg, Ohio/Den lilla staden av Sherwood Anderson, en del feministpropaganda, en hel del Tranströmer samt annat smått och gott som jag tycker extra mycket om. Hagar Olsson t ex.

Jag sitter på min skånska pall och beundrar prakten. Långsamt. Nördigt.

årets första julklapp

Får en julklapp. Inget paket att öppna. Inget papper att slita sönder. Inget snöre att svära över.

Bara en pall.

En juleröd, skånsk pall. Semiantik. Återanvänd.

Den är underbart fin. Skavd och fin. Och alldeles perfekt för lilla N att stå på när hon hjälper M att diska.

behov och begär och böcker

Jag raspar mig på skalpen och funderar över behov och begär.

Behöver jag verkligen den bokhylla som håller på att ta form ute i nya farstun? Visst, böckerna står i tredubbla rader på hyllorna i sovrummet, ett gäng är nerpackat i flyttlådor, ytterligare andra är utportionerade i andras hem. Men behöver jag fler hyllor? Behöver jag böcker?

Strikt sett är behov sånt som närhet och käk. Det är inget jag lider brist på. Men ett behov kan väl oxå vara att utvecklas? Och det gör jag bl a genom att umgås med litteratur av olika slag och på olika sätt. Kanske begär jag böcker för att jag känner ett behov av att vara nära dem?

Läsa nyutgivet och läsa gammal skåpmat. Läsa oläst och läsa omläst. Läsa snusk och förnedring och läsa sirligt och godkänt. Läsa för att känna igen och läsa för att bli överraskad. Läsa för att skratta och fnissa och läsa för att bli högrött helkokt. Läsa för att någon tipsar och läsa för att någon otipsar. Läsa för att ha något att göra och läsa för att slippa göra något.

Böcker är coola grejer. Någon dag ska jag vara så långsam att jag skriver boken själv innan jag läser den.

återanvänt till farstu och unge

Farstun i nya tillbyggnaden ska inredas. Någon av våra gamla granar har sågats upp till lister och foder. När dessa är på plats får jag äntligen göra det roliga: pynta!

I sovrummet står en högsmal hylla som vi använder som klädförvaring. M tömmer hyllan och målar den i samma kulör som farstuväggarna. Med golvlist "runt fötterna" på hyllan kommer den förhoppningsvis att se extremt snygg och halvt inbyggd ut.

Förutom hyllan ska det finnas sittplats och klädförvaring samt bokhylla, allt hemsnickrat och hemskruvat. Jag återkommer i det ärendet.

Av sin farfar får lilla N en liten utdragssäng från 40-talet. Söt! I den här familjen är det samsovning (i en semiantik, multiåteranvänd utdragssäng) som gäller, men självklart är det inte fel med en egen säng åt lilla N för det. Jag önskar mig en egen säng lite då och då...

... och skorporna smakar förresten jättegott.