Min garnterapi har legat nere ett tag. Nu när en viktig plikt i vuxenlivet är nästan helt avklarad börjar det klia i hjärnan. Oh, alla fina drömmar som ska förverkligas!
Petar i garnkorgen och tänker att det nog är dax att våga mig på att sticka en ny tröja åt lilla N. Det första försöket resulterade ju faktiskt i en tröja - häpp, lixom - men den blev inte helt superbra. Lite för kort i kroppen bl a.
Jag har tre nystan isländskt prima ullgarn. Jag har stickor. Jag har ett lämpligt mönster. Nu fattas bara en spark i röven så att jag kommer igång med skapandet. Någon som har en rövspark över? Jag kan byta den mot glada tillrop eller pannkaksstekning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tips; prova att sticka en raglantröja från halsen och neråt. När barnet växer, kan man förlänga tröjan och ärmarna.
SvaraRaderaTips: jag fattar vad du menar, men har ingen aaaaaning om hur jag kommer dit. Ditt förslag låter emellertid onekligen mycket klokt och resurssparande, så jag ska kolla mönstersamlingen igen.
SvaraRaderajag tar på mig fyra par hemstickade ullsockor så min fot blir lite lagom vaderad
SvaraRaderajag tar sats
jag koncentrerar mig likt nån höjdhoppande sportmänniska och sätter fart
och där satt den!
kännde du?
en rejäl spark i ditt skånska arsle!
sticka nåt snabbt å lätt o nyttigt nu för bövelen!