Äter kvällsmat i stearinljussken. Som vanligt. Det är ont om el i det här gamla huset. Det speciella i kväll är ljusstakarna.
Rödmålade, trearmade träljusstakar från förr.
Mormor fick dem när hon just hade blivit mamma för första gången. När hon hade blivit mamma till min mamma. De är egentligen ganska fula, stakarna. Rangliga trots superattacklim. Fulla med maskhål. Kladdigt tomteröda. Antagligen inte dugliga ens för loppis. Men jag gillar dem. Ändå.
Två fula ljusstakar på middagsbordet. Två fula ljusstakar gör mig glad. Inte minst för att jag med hjälp av dem och stearinljusen ser min tallrik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nä, man ska inte äta i mörker. Man har ingen aning om vad man stoppar i mun då. Något man heller INTE ska göra. Är att ta fram en stekt kyckling i mörkret och tro att den ligger kvar när man vänder sig om. Katten med sina mörkerögon, tar den. Den kvällen fick jag rädda middagen ur hästtagel och träullen under schaiselongen. Det var inte så gott alls. Nä, tänd dina ljus och gläds i frid.
SvaraRaderaJag längtar elektrifierad kristallkrona över matbordet.
SvaraRadera