onsdag 7 januari 2009

att vilja men inte kunna - men vilja

Att långsamhet är det vackraste, är jag helt övertygad om. Göra i lagom takt där tanke och handling kan följas åt. Visst kan det vara långt mellan den där tanken och den efterföljande handlingen många gånger, men så länge tanken i alla fall blir färdig först är det sällan något bekymmer.

Min långsammaste människa var gammelmorbror Erik. Långsam och varm. Allt han gjorde och hade var långsamt. Cykel och moped, inte bil. Kallvatten i kökskranen, inte varmt och ljummet och kolsyrat. Spiskammare med smörpaket, brödlimpa, stekflott, korvbit och två folköl (och längst ner en flaska med skeppet i händelse av hågad gäst), inte kyl&frys med inbyggd ismaskin och kaffekokare och storbilds-tv. Rattradio i rummet och lilla vita köksradion på den grönochvitrutiga vaxduken, inte stereo och hemmabiopaket. Utedass, inte hemmaspa. Kokplatta och spiralvisp, inte microvågsugn, induktionshäll, femtontusenkronorsfläkt, kaffemaskin, bakmaskin, elvisp och elektrisk äggkokare. Grönemaljerad kamin, raggsockor och tejpade innerfönster, inte tätskiktat och dyrt ventilationssystem och värmepump som körs baklänges på sommaren. Vedbacke, inte gymkort. Lie, inte åkgräsklippare. Paradisisk trädgård med vinbärsskog, röda potatisar, knotiga fruktträd, grönsaksland och hyllebuskar, inte snabbmat och fulmat och giftmat. Utflykter i det nära, inte utlandsresa två gånger om året.

Med ögon för det verkligt viktiga, lärde han mig allt jag vet om att värna det levande. Se det stora i det lilla. Förstå att allt hänger ihop. Att långt borta är väldigt, väldigt nära.

Jag vill kunna allt. Jag vill veta mer. Jag vill inte flå runt i jakten på lycka och grannens gröna gräsmatta. Jag vill vara långsam. Jag vill snickra och biodla och sticka och sy. Jag vill väva och tova och odla råvaror till min långsamma mat. Jag vill snacka med höns och virka och plocka mossa med tårna. Jag vill känna att jag lever! Till min hjälp har jag Erik med mig i tanke och hjärta. Och så nyfikenheten, som alltid tycks ligga i femtonde överväxeln. Tänk vad mycket nytt jag hinner lära mig på ett år...

1 kommentar:

  1. Jag har 9 månader gammal ost, som börjar bli hyfsad. Men jag ger den några månader till :-)

    /C

    SvaraRadera