mera röj i baljan, boys!

En stillastående toadörr, eller snarast ett semiantikt dörrbladsfynd från svågerns "byggförråd", hängs upp i en skjutdörrsskena och kommer på plats. Äntligen! Nu känns det inte som att framföra en enmansshow på the Met längre, utan mer som att... ja... sitta på toa i sin stilla ensamhet.

Kylskåpet utsätts för ett välbehövligt röj. Kolföreningar som ligger och plirar och morrar mot mig, åker utan pardon ut i komposten. De får genomgå sin metamorfos på annat ställe än där jag förvarar mina feta gotter.

Två tunikor som egentligen inte gör någon nytta, får stanna kvar i garderoben. En är obekväm, men kan bli något fint och/eller kul till lilla N. Den andra får leva vidare för att inspirera. Det är en handsydd historia med påsydda band och små speglar, som jag fått av indiska grannen för flera år sedan. En vacker sak, den där tunikan. Något så exotiskt som en uniform får oxå se sig förvisad från garderoben - men jag klipper av knapparna först. Guldknappar kan vara bra att ha. Till något. Någon gång.

I min (misslyckade) jakt på velour till sköna, långsamma brallor åt lilla N, hittar jag två kassar med garn. Väldigt bra, med tanke på att den första/senaste tröjan till ungen blev skitdålig. Jag ska göra en ny. Tröja. Velouren får jag leta vidare efter. Inte heller de sprillans nya kardorna går att hitta, men i en papplåda ligger i alla fall kardflor och en valkbräda. Och i en påse hittar jag en massa sybehör som kan komma väl till pass under året. Tjohej.