- Har vi en sådan?
- Ja, det har vi - men det går fortare att köpa en ny än att leta här.
Funderar över min märkliga vana att "ladda" saker med minnen och känslor. Den taktiken är en sann icke-taktik. Att inte kunna slänga, f'låt... återvinna alt. återanvända minsta papperslapp, är kasst. Och värre än sparade papperskulor är förstås utdragssoffor i storlek extra elefantlarge. Svårt att bara skuffa undan och gömma i ett hörn, lixom.
Det mesta jag äger är superladdat. Jag kan inte göra mig av med grejerna, för då... ja, då blir det eländigt. Men jag kan i många fall heller inte använda grejerna, för då kan de förstöras. Jag frågar M om det finns 12-stegsprogram för hamstrar.
- Du, använd mitt 1-stegsprogram i stället: CONTAINER!
Det kan jag naturligtvis inte. Container är högst ostrukturerat och väldigt långt ifrån källsortering. Dessutom är det grisigt dyrt. Kanske ett 6-stegsprogram som kompromiss?
Jag vet att jag har den där prylen. När 2009 är till ända ska jag även veta var den är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min erfarenhet är att, när man inte hittar den där grejen. Så har någon ANNAN flyttat på den. Förslagsvis såna som förespråkar containrars förträfflighet. (läs sambos) Menne, containrar är inte enbart av ondo. Man kan hitta grejer i dom, att släpa hem med orden "Bra att ha!" Och faktiskt, den där strindbergslampsfoten jag stånkande rotade fram från botten av en container på Birger Jarlsgatan på 80-talet. Den HAR fått en ny kupa på 2000-talet. Får jag titta i din, så får du titta i min.
SvaraRadera