bondstrumpor

Jag har tre par strumpor. Knälånga ullstrumpor med filtad fot. De används från september till april och är enormt behagliga och varma. Nu har tre av strumporna gått sönder på hälen. Buhuuu!

Visserligen är strumpor undantagna från mitt köpstopp (målsättningen är ju att göra alla andra kläder själv, men strumpor (och underkläder) känns lite overkill att sitta och påta ihop), fast det bär emot att nu kasta tre finfina strumpor och tre trekvartsfinfina. Frågan är bara hur jag ska laga de där förargliga hålen...

Med sytråd? Med små tussar från kardfloret och en förhoppning om att det filtas ihop med strumpan? Med ullgarn? Och är det i så fall "bara" att göra trådar på ena hållet och fläta på det andra? Jag har aldrig i hela mitt liv lagat en strumpa. Det är ju rätt... sjukt... på något sätt. Varför anses inte strumpor värda att laga?

Jag har lappat jeans in absurdum, kapat slitna skjortkragar, fixat nya ärmmuddar, sytt i nya dragkedjor i brallor och jackor, fipplat fast små blommor över mikroskopiska hål - men aldrig någonsin lagat en hålig strumpa. Är det för att strumporna är på fötterna, längst bort från ögonen? Eller för att strumpor bara "är"? Egentligen är ju strumpor lika viktiga som andra plagg. Jag menar, obekväma strumpor gör sig ju minst lika påminda som en obekväm tröja eller ett par helfel byxor, men ändå har strumpor ungefär lika hög status som bondkatter. Knasigt.

Mina superdupersköna ullstrumpor ska ges en chans till ytterligare liv i den här verkligheten, så får mina fötter fortsatt värme och jag får tillfälle att lära mig något nytt.