Gårdagens utrensning bland strumpor och underkläder resulterade i två skötsamma boxar och en hel papperskasse urtvättat, udda, obekvämt och missprydande. Jag sparade bara tio par trosor i rätt färg, storlek och modell. Den enda överlevande behån får bada en stund i handfatet idag för att bli fit för tuttfight igen.
Efter ett snabbröj även bland kläderna (bland ett antal obekväma, sällan använda tröjor som åker ut, fyndar jag ett par nya jeans!), kastar jag lystna blickar på bokhyllan. Några högt älskade böcker åker ner i en papperskasse. Kvar står 30 hyllmeter skönlitteratur, några meter kurslitteratur samt några travar facklitteratur som främst rör hantverk och handarbete.
Facklitteraturen vill jag behålla, men skönlitteraturen och den största delen av kursditon kan jag tänka mig att leva utan. Funderar just nu på hur jag bäst, lättast, snabbast och med största avans når dit.
Ytterligare ett textilt projekt som legat på vänt typ sedan Bockstensmannen var ute på galej senast, är avklarat: min favoritkofta, en randig skev sak med 10-12 år på nacken, har fått återanvända armbågslappar fastsydda med återanvänt garn. Det tog 45 minuter. Så snabbt kan man inte ens köpa en ny om man bor nästan tre mil från staden och klädbutikerna. För den delen skulle det nog vara svårt att hitta en precis likadan kofta som den jag nu har restaurerat en smula. Långsamheten är inte lönsam. Det måste vara nyttnyttnytt hela tiden. Inte sammalika mer än högst en kvarts säsong.
Virkningsterapiar mig genom dagen. Nu är det snart bara 400 mormorsrutor kvar tills jag har min långsamma ullpläd färdig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar