Köp lycka, köp lycka
tio för de stora och fem för de små skynda på
för nu ska karusellen gå, skynda på, skynda på!*
Jag gör ett besök på det småländska möbelföretaget där platta paket är det vinnande konceptet. Jag klarar mig bra på min runda genom varuhuset, men förvånas över min egen reaktion när jag hamnar på den s k fyndavdelningen. Jag ska inte ha något, men jag lockas ändå.
Vad är det med hela nedsattprisreaendastnittonkronor-grejen? Två skitfula skålar t ex. Jag vill inte ha dem, men eftersom de nu kostar 19 spänn i stället för 39 så... ja, så lockas jag. Två jättestora julkulor kostar bara nio riksdaler. Jag kollar på dem. Gillar dem. Undrar vad jag ska ha dem till. Ställer tillbaka dem på hyllan. Ett trasigt soffbord kostar bara 35 kronor. Billigt. Men vad ska jag med ett trasigt bord till?
Varför är det så lockande med prylar? Är det så att "den med flest prylar när vi dör vinner"? Mäter vi vårt värde i vilka och antalet saker vi omger oss med? Det är i så fall inte riktigt riktigt. Lägg ner nu.
För ha ha ha det går ju så bra
vi köper vår lycka för så ska det va!**
Jag vägrar.
* Lyckokarusellen av Röda Bönor
** fortfarande Lyckokarusellen av Röda Bönor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har en hemlig nominering inne hos mig. Gå in på inlägget om Kreativ blogger, ta bilden och skicka den vidare.
SvaraRaderaBilden är länkad till dig, så du kommer inte undan uppmärksamheten om du låter bli ;-)
SvaraRadera