Funderar över långsamheten och varför den sällan ses som ett "riktigt" alternativ till den snabbhets de flesta i vår del av världen har som vardag. Att göra något långsamt är detsamma som att vara världsfrånvänd, bakåtsträvande och lätt dum i huvudet. Långsam kan man vara på semestern. Långsamhet är lite lagom pittoreskt så där, men egentligen fattar ju alla att det inte funkar. Och så snabbaskyndailahetsa mot nästa onödighet.
Jag fattar inte grejen.
Varför är det så jobbigt att jag vill sticka tröjan själv i stället för att låta NN i Långbortistan sticka den åt mig? Varför är det så provocerande att jag vill odla grönsakerna i min egen trädgård i stället för i disken på ICA? Varför ses jag i det närmaste som en terrorist för att jag till viss del köpstoppar?
Stjälper jag hela samhället genom att vara långsam? Fan tro't, men självklart är jag nyfiken på hur det ska gå... med hela alltet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Provocerande var ordet. Jag fick nästan skäll av en äldre kvinna en gång för att vi inte hade tvättmaskin. *VARFÖR har ni inte tvättmaskin? Det förstår ni väl ändå att ni måste ha tvättmaskin! Tänk så mycket tid ni skulle spara!!*
SvaraRaderaSenare så förstod jag, att vår bakåtsträvan hotade meningen med det hon hade kämpat för hela livet.