Garnet tar slut kl 8.06. 98 rutor. Genast blir pläden ännu långsammare. Både skönt och irriterande. Händerna vill ha något att göra medan tankarna far.
Lägger lite energi på att rensa i en garderob. Lilla Ns urvuxna kläder fyller en papperskasse (sådana är mina bästa vänner just nu), men självklart finns det rätt gott om plagg kvar. Retar mig på en rosa top (för det heter ju inte t-shirt om det inte är köpt på pojkavdelningen...) i storlek 86 med kroppsnära passform. Jo, det är faktiskt så. Tröjjäveln är insvängd i midjan!!! Satanperkele!
Får reklam i inboxen för en klädkedjas realisationsstart. Tycker att det är så konstigt, det där med rea. Tömma butikerna på det som inte blev sålt till ordinarie pris, så att nya plagg som inte kommer att bli sålda till ordinarie pris kan realiseras efter någon månad. Är det lönt, lixom? Kan verkligen någon tro på att det finns en mening med att tillverka saker som ingen vill ha? Och kan någon verkligen tro på att det finns en mening med att köpa saker som inte behövs?
En annan sak som har med kläder och klädmode att göra, är detta att jag ska klä mig som andra vill. Vad är det för ett sketet påhitt?
Det är helt klart tajm för schyssta, långsamma plagg åt lilla N och mig. Kläder med en rejäl dos opera i. Lite mer röj och rens - sedan åker symaskin, tyger och en dos jävlaranamma fram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om jag hittade en tröja med midja på herravdelningen så skulle jag nog fan kalla den för topp då med :-)
SvaraRaderaRisken med långsamma kläder till barn är att barnen får gå nakna. Dom hinner ju växa ur dom innan dom är klara. Och babyfilten måste bli väl en tonårsfilt på 1500 rutor snart?
Äsch då! Inte tar det särskilt lång tid att sno ihop t ex ett par mysbrallor!
SvaraRadera500 rutor räcker fint till en pläd åt en anemisk skånska. Grovt garn och fet virknål, vet du!