Tvättar sängkläder och upptäcker att mitt favoritpåslakan, en rödrandig och mjuktvättad härlighet från förr, har fått en rejält stor reva. Med vetskap om att det finns fler påslakan i huset, några inte ens använda, bestämmer jag mig raskt för att spara de bättre bitarna av påslakanet. Lilla N har en bedrövligt fattigt bäddad docksäng och det vore en smal sak att sy småfint.
Minns de sängkläder som Tanten sydde åt mig och min gröna manchesterklädda dockvagn. Insidan var gulblommig och Tanten matchade vagnens färger med sängkläderna. Täcke, kudde, lakan. Allt sytt av gamla stuvar på trampmaskin. Knypplad spets för att glassa till det och så mitt monogram broderat mitt på täcket. Som pricken över moset, lixom.
Allt finns sparat. När lilla N om något år drar sin dockvagn, ska hon få bädda med det finaste. Men i docksängen blir det gammalt påslakan. Utan knyppelspets. Men ett monogram kan jag kanske skaka fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Shit, vad man minns saker. Nessesär av rutig galon. Den stickade djävulen. Rosa nalle med hängselbyxa. Raketost. Tehuvan sydd som en tupp. Vart tog allt sånt vägen?
SvaraRaderaJag har kvar massor, dock ingen raketost. Tror att den hade gått i graven redan innan jag blev ostmedveten. Men sunkist i tetror minns jag. Och överallt har jag sparade saker som är fina och fula och kuliga. Kanske har jag din téhuva oxå...
SvaraRaderaRiktiga trekantiga tetror?
SvaraRaderaJapp. Sunkist var nog äkta tetrans sista utpost. Möjligen fanns restaurangpaketen av grädde kvar längre. De där små, gröna. Söta saker. Jag fick aldrig ta med hem och spara (jag fick inte farfars uppstoppade jättesunkiga häger heller). Hade behövts när jag lekte Egypten och sunkistpyramiderna skulle kompletteras med mindre viktiga kungagravar alt. "ge perspektiv". Att stora saker blir små på långt håll, var inte med i min tanke. På långt håll finns små saker,så det så. Och egentligen var månen jorden. Klurigt, va?
SvaraRadera