döingar och frön

Jag och M åker till kommunens centralort och kollar på den världsunika utställningen med föremål från Pompeji. Jag tittar på gipsavgjutningar av människor och djur. Ser hur en människa kan se ut just i dödsögonblicket. Verkligheten pausar. Snacka om långsamhet. Nu och då. Samtidigt. Någon dör nu. Fast för nästan 2000 år sedan.

Urnor och grillpinnar och silverskatter och blå glasfat och sånt är oxå fint att titta på. Men bäst är döingarna.

... och i postlådan ligger ett paket med fröer. Den långsamma vintern får gärna ersättas med en långsam vår. Och det snabbt.