måndag 14 december 2009
att fatta långsamt
Försent inser man att de stunder man trodde att det regnade, så var det livet som pissade en på ryggen.
fredag 2 oktober 2009
ytterligare ett år till handlingarna
Födelsedagen är passerad. Så har ännu ett år försvunnit, men årets nya erfarenheter, upplevelser och minnen finns förstås kvar. Och presenterna!
Randiga raggsockor! Lingonplantor! Hemkokt sylt! Pelargoniasticklingar! Fina och bra och snälla saker som finns i mitt hus och gör mig glad.
Randiga raggsockor! Lingonplantor! Hemkokt sylt! Pelargoniasticklingar! Fina och bra och snälla saker som finns i mitt hus och gör mig glad.
tisdag 22 september 2009
fredag 18 september 2009
Tiden går fort...
... när man har häcken full.
Den mesta vakna tiden går numera åt till att färdigställa tillbyggnad 2 på boningshuset. Det är svårt att jobba fort med en rund mage i vägen, men är man bara envis så händer saker även i långsamt tempo. Nästa sak att bocka av på listan, är att spika luftspalt. De nya fönsterna kommer nästa vecka, sedan går det nästan att låtsas att det är färdigt för inflyttning.
Handarbetet går framåt. Inspirerad av jordens minsta raggsockor - tack, annan!! - stickar jag nu raggsockor åt mig själv. Har inte hunnit så långt, men det går i alla fall att se att det är resårstickning väl lämpad för ett raggsockeskaft.
En dyna till kökssoffan är färdigställd och nu väntar lite mer textilt pyssel. I köket har lilla N ått en myshörna som nu behöver inredas för att bli riktigt funktionell. En överflödig bäddmadrass ska återanvändas i kapat format och kläs med ett schysst tyg. Kuddfodral ska oxå sys. Och så ska det självklart finnas ett draperi att få vara ensam bakom.
Hösten har anlänt på riktigt nu. Äntligen. Längtar kall luft och gummistövlar. Soppa. Hemstickad mössa. Låååång halsduk. Längtar regnpromenader och hönepiggar. Varm mjölkchoklad och nybakat bröd.
Längtar ensamt lugn.
Den mesta vakna tiden går numera åt till att färdigställa tillbyggnad 2 på boningshuset. Det är svårt att jobba fort med en rund mage i vägen, men är man bara envis så händer saker även i långsamt tempo. Nästa sak att bocka av på listan, är att spika luftspalt. De nya fönsterna kommer nästa vecka, sedan går det nästan att låtsas att det är färdigt för inflyttning.
Handarbetet går framåt. Inspirerad av jordens minsta raggsockor - tack, annan!! - stickar jag nu raggsockor åt mig själv. Har inte hunnit så långt, men det går i alla fall att se att det är resårstickning väl lämpad för ett raggsockeskaft.
En dyna till kökssoffan är färdigställd och nu väntar lite mer textilt pyssel. I köket har lilla N ått en myshörna som nu behöver inredas för att bli riktigt funktionell. En överflödig bäddmadrass ska återanvändas i kapat format och kläs med ett schysst tyg. Kuddfodral ska oxå sys. Och så ska det självklart finnas ett draperi att få vara ensam bakom.
Hösten har anlänt på riktigt nu. Äntligen. Längtar kall luft och gummistövlar. Soppa. Hemstickad mössa. Låååång halsduk. Längtar regnpromenader och hönepiggar. Varm mjölkchoklad och nybakat bröd.
Längtar ensamt lugn.
torsdag 27 augusti 2009
lelle lever!
... men hon lurkar lite i hemmets gömslen.
En quick&dirty-uppdatering:
Det sjunde försöket med koftan åt lilla N lyckades. Efter en del trubbel blev det till slut lite fjong på stickningen och nu ska "kroppen" till lillebrors kofta göras. Jag stickar koftorna parallellt, för jag har fått för mig att det är en bra idé.
Nytt garn är inhandlat. Det ska bli gladrandiga, knälånga raggor i år! Bastabasta! Jag ber till högre, lägre och mittemellanmakter för att min relation med strumpstickor ska fungera. Det nya året kommer (kanske) att inledas med tillverkningen av en kjol. Jag får se. Världen är full av inspiration och garnbutiken verkar gå med vinst, så alltihop finns säkert kvar ett tag till.
Trädgården begår myteri femton gånger i kvarten. Allt växer som racksingen. Persiljan ser särskilt fin ut. Den ska ner i frysen!
En quick&dirty-uppdatering:
Det sjunde försöket med koftan åt lilla N lyckades. Efter en del trubbel blev det till slut lite fjong på stickningen och nu ska "kroppen" till lillebrors kofta göras. Jag stickar koftorna parallellt, för jag har fått för mig att det är en bra idé.
Nytt garn är inhandlat. Det ska bli gladrandiga, knälånga raggor i år! Bastabasta! Jag ber till högre, lägre och mittemellanmakter för att min relation med strumpstickor ska fungera. Det nya året kommer (kanske) att inledas med tillverkningen av en kjol. Jag får se. Världen är full av inspiration och garnbutiken verkar gå med vinst, så alltihop finns säkert kvar ett tag till.
Trädgården begår myteri femton gånger i kvarten. Allt växer som racksingen. Persiljan ser särskilt fin ut. Den ska ner i frysen!
torsdag 13 augusti 2009
näää... eller... joförfan!
Är inne på tredje försöket att få ihop en begynnelse till en kofta åt lilla N. Det krabbar och klabbar och vill sig inte alls. Plötsligt känns det så mycket mer lockande att köpa en kofta i fulbutiken...
... men att ge upp ligger inte för mig, så nu börjar jag om från början. Igen.
Gör om, gör rätt!
... men att ge upp ligger inte för mig, så nu börjar jag om från början. Igen.
Gör om, gör rätt!
tisdag 11 augusti 2009
garnpåfyllning
Åker till garnbutiken i stora staden. Efter den i mitt tycke lyckade (ja, den blev ju faktiskt färdig) mössan till lilla N, bestämmer jag mig för att prova lyckan med ett nytt projekt.
Köper garn till två koftor, en åt lilla N och en åt lillebror. Passar även på att köpa ett nystan alpackagarn. Detta enda nystan tillsammans med de sex nystan jag redan äger, ska bli en kjol åt mig själv. Eftersom jag befinner mig i ett välsignat tillstånd (läs: är magrund som en ung elefanthona), får kjolen emellertid stå på vänt till december/januari någon gång.
Nu ska jag "bara" (jag är född i vågens tecken, jag klarar inte av det här med att fatta beslut) bestämma mig för vilken modell jag ska sticka, sedan blir det några timmar tillsammans med en rundsticka och mjukt ullgarn i grått och naturvitt.
Köper garn till två koftor, en åt lilla N och en åt lillebror. Passar även på att köpa ett nystan alpackagarn. Detta enda nystan tillsammans med de sex nystan jag redan äger, ska bli en kjol åt mig själv. Eftersom jag befinner mig i ett välsignat tillstånd (läs: är magrund som en ung elefanthona), får kjolen emellertid stå på vänt till december/januari någon gång.
Nu ska jag "bara" (jag är född i vågens tecken, jag klarar inte av det här med att fatta beslut) bestämma mig för vilken modell jag ska sticka, sedan blir det några timmar tillsammans med en rundsticka och mjukt ullgarn i grått och naturvitt.
måndag 10 augusti 2009
en mössa!
I fredags var jag på besök hos I, en helt ny - och i sanning mycket trevlig! - bekantskap. Jag hade med mig garn, stickor och mönster till en s k blåbärsmössa åt lilla N, och I hjälpte mig att komma igång.
Under helgen har jag stickat lite då och lite då. Med en snabb tvååring i huset är det inte så enkelt att få tid över att bara sitta stilla med ett handarbete, men trollar man med knäna så går det mesta att få ihop.
Idag blev mössan färdig! Jag är så nöjd med resultatet! Visst, det blev en och annan miss, men med tanke på att detta är första gången jag stickar efter mönster, varken tänker eller vill jag vara särskilt hård mot mig själv.
Lusten att fortsätta sticka små plagg är stor och stark som en jättebamsing till björn! Jag tror att nästa projekt ska bli två koftor modell minimal. En till lilla N och en till lillebror. På onsdag blir det utflykt till garnaffären! Kul, kul!
måndag 3 augusti 2009
barnslig paprika
På förskolan där lilla N tillbringar några timmar varje vecka, händer det alltid något kul och bra. I våras fick barnen så paprika, och det har sedan varit ett omfattande pyssel med omplanteringar för att varje planta ska må så bra som möjligt. Lagom till sommarsemestern tog lilla N med sig sin paprika hem.
Nu har den vuxit på fint och den är härligt grön och frodig. Så här snyggt blommar paprika! Jag hade faktiskt inte en aning.
Framöver planeras det för annan sådd. Självklart ska huset ståta med egna avokado- och citrusträd!
söndag 2 augusti 2009
få knop gjorda på semesterns slutspurt
Oh, Klara! Oh! Jau tjorde i groben!!
Den som stått vid precis rätt ställe vid Rönne å någon gång runt 1940, hade hört min faster utropa detta när hon styrde ekan, i vilken Klara satt, rakt in i åbrinken. Jag tänker på det när jag och M väljer att tillbringa julisemesterns sista helg i en kanot på Lagan.
Det är inte precis Susanne Gunnarsson och Gert Fredriksson som hugger varsin paddel och kajkar iväg medströms, men nu är det ju inte OS-meriter vi jagar. I stället njuter vi av tystnaden, solskenet och naturen omkring oss. För första gången i mitt liv luktar jag på en näckros. Den doftar svagt av honung och jag önskar att jag kunde spara doften i en burk. Bara skruva av locket och sniffa lite då och då, få den skånska, ofta grå, vintern att kännas lite mindre långsam. Trollsländorna far som yra helikoptrar och jag fascineras av deras färger. Glänsande i grönt, gult, blått, brunt och rött svirrar de förbi vår kanot, och det är flera gånger nära att vi just "tjör i groben" då både jag och M vill se så mycket som möjligt av de flygande ädelstenarna. Jag tänker på centralamerikas kolibrier (även dessa i stort sett omöjliga att arta), men i stället för två ihoplimmade glasspinnar, ser trollsländorna ut som två tandpetare lagda i kors.
En liten ö blir vårt övernattningsställe. En ö täckt av blåbärsris och liljekonvalj. Tältet (mygg- och knottsäkert!) står på en liten kulle och nere vid vattnet äter vi vår middag och myser vid den lilla elden. Sover rätt dåligt, det är inte precis hotellstandard på slafen, men sova kan jag göra en annan natt.
Hemåt går det uppströms - så klart. Nu blir mer tydligt att varken jag eller M har kanotat på sisådär 20 år. Det är vi och Ingemar Stenmark, lixom. Det går hit och det går dit och ibland i det närmaste baklänges när vi båda går igång över rönnbär, vackra ekar eller de där evigt snygga trollsländorna. Och näckrosorna är ju bara så ljuvligt ljuvliga att vi zickzackar över ån för att komma nära, lukta mera, titta noga, fotografera. Förundras.
Vi spurtar i mål på okänd, ointressant tid.
Vem behöver fancy vacation utrikes, när det finns trollsländor, näckrosor, kanoter och stormkök alldeles runt hörnet? Äventyret väntar där!
Den som stått vid precis rätt ställe vid Rönne å någon gång runt 1940, hade hört min faster utropa detta när hon styrde ekan, i vilken Klara satt, rakt in i åbrinken. Jag tänker på det när jag och M väljer att tillbringa julisemesterns sista helg i en kanot på Lagan.
Det är inte precis Susanne Gunnarsson och Gert Fredriksson som hugger varsin paddel och kajkar iväg medströms, men nu är det ju inte OS-meriter vi jagar. I stället njuter vi av tystnaden, solskenet och naturen omkring oss. För första gången i mitt liv luktar jag på en näckros. Den doftar svagt av honung och jag önskar att jag kunde spara doften i en burk. Bara skruva av locket och sniffa lite då och då, få den skånska, ofta grå, vintern att kännas lite mindre långsam. Trollsländorna far som yra helikoptrar och jag fascineras av deras färger. Glänsande i grönt, gult, blått, brunt och rött svirrar de förbi vår kanot, och det är flera gånger nära att vi just "tjör i groben" då både jag och M vill se så mycket som möjligt av de flygande ädelstenarna. Jag tänker på centralamerikas kolibrier (även dessa i stort sett omöjliga att arta), men i stället för två ihoplimmade glasspinnar, ser trollsländorna ut som två tandpetare lagda i kors.
En liten ö blir vårt övernattningsställe. En ö täckt av blåbärsris och liljekonvalj. Tältet (mygg- och knottsäkert!) står på en liten kulle och nere vid vattnet äter vi vår middag och myser vid den lilla elden. Sover rätt dåligt, det är inte precis hotellstandard på slafen, men sova kan jag göra en annan natt.
Hemåt går det uppströms - så klart. Nu blir mer tydligt att varken jag eller M har kanotat på sisådär 20 år. Det är vi och Ingemar Stenmark, lixom. Det går hit och det går dit och ibland i det närmaste baklänges när vi båda går igång över rönnbär, vackra ekar eller de där evigt snygga trollsländorna. Och näckrosorna är ju bara så ljuvligt ljuvliga att vi zickzackar över ån för att komma nära, lukta mera, titta noga, fotografera. Förundras.
Vi spurtar i mål på okänd, ointressant tid.
Vem behöver fancy vacation utrikes, när det finns trollsländor, näckrosor, kanoter och stormkök alldeles runt hörnet? Äventyret väntar där!
måndag 27 juli 2009
kökets hjärta
Hemtrevnad för min del stavas sovande katt i kökssoffan och vedeldad köksspis. Katt och kökssoffa kan bockas av, men hittills har det inte funnits någon köksspis installerad vid murstocken. Kökspannan var ju för all del vedeldad, men saknade ändå den där särskilda trevligheten som en svart köksspis ger.
Hämtar hem en Husqvarna Ekonom, Ebbes bruk no 20, och visst är den ekonomisk; billigare än gratis kan det inte bli. Spisen har tidigare varit installerad i källarplan i en funkisvilla. Vad spisen har använts till vet ingen, men helt säkert är att den inte har varit eldad i på minst 40 år.
En snabb översyn ger vid handen att spisen är i bra skick. Lite ytrost skrämmer inte ett dugg. Brännjärnen är hela, vilket naturligtvis är glädjande. En sprint till det ena "gångjärnet" till ugnsluckan fattas och det finns heller ingen lera på ugnens tak, men det är inga svåra saker att åtgärda. För övrigt är det bara lite finlir som krävs för att få pjäsen i toppskick.
Nu väntar bara en del arbete med att mura ett slags fundament till spisen samt att ordna anslutningen till skorstenspipan, sedan finns det ett varmt hjärta i köket igen.
lördag 25 juli 2009
smaskens, smaskens!
Vad passar bättre ihop med lunchsoppan än nybakade grovbullar?
Jag och lilla N hjälps åt med bullbaket. Pga hjärnsläpp blir morötterna grovrivna, men med lite mer vätska i degen kompenserar jag för detta. När bullarna är färdiga undrar jag varför jag inte har gjort "fel" tidigare. Det är kalasgott med morotsrivet! För första gången river jag även i äpple i degen. Nästa gång ska jag emellertid ha i mer än ett ynka äpple, men idag var det lite ebb i fruktskålen.
Receptet är enklast tänkbara: jäst, salt, rapsolja, vatten och mjöl.
De luxe-bullarna innehåller riven morot (och hädanefter även rivet äpple), men det går naturligtvis bra att ha i lite vad som helst. Bär, filmjölk, russin... det mesta passar i bröd. Oftast väljer jag grovdinkel, men jag knådar i siktat dinkelmjöl eller vitt vetemjöl för att få fason på degen innan jag rullar bullar eller formar limpor. Grovt rågmjöl ger oxå ett gott bröd, men då behövs mer vetemjöl för att degen ska jäsa bra.
... och självklart ska det vara riktigt smörsmör och en gräddig fetost på bullen.
tisdag 21 juli 2009
unkraut passar på
Kliver ut i en trädgård där växtligheten har huserat fritt alldeles för länge. Pga väldigt mycket regn har bl a gräsklippningen stått på vänt. Det märks. Grönt, grönt, grönt - överallt. Tovigt, buskigt, busigt grönt. Mycket av ogräset har gått i blom och feta fröställningar svajar på höga stjälkar av varierande utseende. Det är vackert.
Jag rensar odlingarna. En sorts slingerväxt som jag inte känner igen låter jag vara kvar , jag tänker att jag ska arta den senare, men helt vanlig målla hamnar i utvisningsbåset. En kvarglömd rädisa har vuxit sig tjock som en skånsk prost och de mest fascinerande blomställningar slingrar sig iväg. Rädisan får stå kvar. Den är för fin för att dö.
Vinbärsbuskarna står i en skog av nässlor och bären känns så avlägsna. Något slags åtgärd måste till, för snart ramlar bären och blir gegga under buskarna.
Jag rensar odlingarna. En sorts slingerväxt som jag inte känner igen låter jag vara kvar , jag tänker att jag ska arta den senare, men helt vanlig målla hamnar i utvisningsbåset. En kvarglömd rädisa har vuxit sig tjock som en skånsk prost och de mest fascinerande blomställningar slingrar sig iväg. Rädisan får stå kvar. Den är för fin för att dö.
Vinbärsbuskarna står i en skog av nässlor och bären känns så avlägsna. Något slags åtgärd måste till, för snart ramlar bären och blir gegga under buskarna.
lördag 18 juli 2009
och nu då?
Komposten mår inte bra. Trots tidigare insatser i form av strö av olika slag, tycks det bara bli blötare och blötare i kompostbehållaren. Åtgärdsförslag emottages med största tacksamhet.
tisdag 7 juli 2009
... och det varde mörker!
M vill ha gardiner i sovrummet för att slippa vakna i ottan av att morgonsolen bränner som svetsloppor på ögonlocken. Efter en del grunnande får jag en lagom avancerad idé och skrider till verket.
Jag klipper mittrutan av ett relativt tjockt bomullstyg med tryckt mönster. Ramen och bakstycket klipps ur ett linnetyg. För att fram- och bakstycke inte ska fladdra isär från varandra, syr jag ihop de båda styckena i hörnen och på en del av respektive sida. Jag gör inga stickningar och tycker därför att det passar bäst att sy i sömmen som sammanfogar mittrutan med ramen. Osynlig söm!
På bilden är gardinen bara uppnålad (med fassponten blir det möjligt att sticka ner nålarna bakom fönsterfodret), men upphängningen ska se annorlunda ut så småningom. Med öljetter och krokar kommer det att vara en smal sak att hänga upp/ta ner gardinerna under vår och sommar. Höst och vinter kan krokarna agera upphäng åt annat fint.
söndag 5 juli 2009
det bidde en tummetott
Den långsamma ullpläden ligger i malpåse och väntar på lite uppmärksamhet och kärlek. Efter en kort stunds överläggning med mig själv, bestämmer jag mig för att låta min pläd bli någon annans. Någon litens.
Jag lägger ut mormorsrutorna på sängen och skriver sedan ner färgkombinationerna i rätt ordning. bro bto bot obt tob obr... Av någon anledning känns den första "versionen" lite magisk, och jag kan inte förmå mig att ändra rutornas ordning.
Beskrivningen på hur jag ska virka ihop rutorna begriper jag inte alls. Jag försöker några gånger, men det blir inte bra. Väljer i stället att släppa loss konstnärssjälen - och då blir det finemang!
Snart finns det en liten pläd som kan värma en liten människa.
Det är fint.
Jag lägger ut mormorsrutorna på sängen och skriver sedan ner färgkombinationerna i rätt ordning. bro bto bot obt tob obr... Av någon anledning känns den första "versionen" lite magisk, och jag kan inte förmå mig att ändra rutornas ordning.
Beskrivningen på hur jag ska virka ihop rutorna begriper jag inte alls. Jag försöker några gånger, men det blir inte bra. Väljer i stället att släppa loss konstnärssjälen - och då blir det finemang!
Snart finns det en liten pläd som kan värma en liten människa.
Det är fint.
fredag 26 juni 2009
minskad förvaring --> färre prylar?
Vad kommer först? Prylarna eller förvaringen?
Är det all förvaring som gör att prylarna så ohämmat förökar sig? De göms undan i skåp och lådor, i förråd och garderober, under sängar och på vinden, bakom andra prylar och i källaren.
Eller är det prylarna som ser till att även olika typer av förvaring införskaffas? Garderober, lådor, skåp, ännu fler lådor, askar, etuin och kanske ännu en byrå. Det utrymme som eventuellt finns kvar efter att de hemlösa prylarna är ned- och undanstoppade, fylls snart med nya grejer.
För att kanske minska mängden prylar, bestämmer jag mig för att inte skaffa ny förvaring. I stället ska alla grejer inspekteras och sorteras. Onödigt/trasigt/fult/oanvänt hystas, helt enkelt. Mindre mängd saker --> mindre behov av förvaring --> färre prylar i hemmet.
Jag strävar inte efter någon minimalistiskt inredd bostad, inte alls, men en mer avskalad sådan vore fint. Varför omge sig med fula saker när man kan se vackra ting varhelst man tittar?
Är det all förvaring som gör att prylarna så ohämmat förökar sig? De göms undan i skåp och lådor, i förråd och garderober, under sängar och på vinden, bakom andra prylar och i källaren.
Eller är det prylarna som ser till att även olika typer av förvaring införskaffas? Garderober, lådor, skåp, ännu fler lådor, askar, etuin och kanske ännu en byrå. Det utrymme som eventuellt finns kvar efter att de hemlösa prylarna är ned- och undanstoppade, fylls snart med nya grejer.
För att kanske minska mängden prylar, bestämmer jag mig för att inte skaffa ny förvaring. I stället ska alla grejer inspekteras och sorteras. Onödigt/trasigt/fult/oanvänt hystas, helt enkelt. Mindre mängd saker --> mindre behov av förvaring --> färre prylar i hemmet.
Jag strävar inte efter någon minimalistiskt inredd bostad, inte alls, men en mer avskalad sådan vore fint. Varför omge sig med fula saker när man kan se vackra ting varhelst man tittar?
torsdag 25 juni 2009
bloggtorka = full rulle afk
Fixa, greja, dona.
Den mesta tiden går åt till huset. Köket töms på alla grejer, det gamla golvet tas bort och sedan blir det nyttnytt. Det är härligt med ett helt golv, utan spinkbrädor, hål och lösa plyfaskivor.
Den mesta tiden går åt till huset. Köket töms på alla grejer, det gamla golvet tas bort och sedan blir det nyttnytt. Det är härligt med ett helt golv, utan spinkbrädor, hål och lösa plyfaskivor.
lördag 13 juni 2009
rädisa!
M kommer in från trädgården med den först skördade rädisan. Den smakar ljuvligt. Rädisig, lixom. Och jag får smaka först! Blir glad i hela magen.
torsdag 11 juni 2009
noll noll i värmeröret
Mästaren gör en massiv insats och med hans hjälp är det gamla uppvärmningssystemet borta med... nä... på vinden på bara knappt två dagar. Logvinden är rätt fullproppad med bra-att-ha-saker nu...
Kökspanna, ackumulatortank, cirkulationspumpar, element... Nu gäller det att hitta en ny hemvist för de prylarna, för återanvändas ska de ju!
Kökspanna, ackumulatortank, cirkulationspumpar, element... Nu gäller det att hitta en ny hemvist för de prylarna, för återanvändas ska de ju!
tisdag 9 juni 2009
att återanvända ett golv
Köksgolvet ska bort. Golvbrädorna var först menade att bara brytas upp, sågas i bitar och hystas ut i vedboden, men efter en del funderande ser planen annorlunda ut. Ett öde bättre än döden väntar det fläckiga, obehandlade undergolvet! Hurra! Vem sa att det är dåligt att bygga långsamt?
Golvbrädorna är spikade uppifrån. En specialmanick lämnas som keep-up-the-good-work-present och med manicken går det lättare att få upp spiken utan att golvbrädorna blir allvarligt skadade. Toppen!
I de båda rummen i den ursprungliga delen av huset ligger det samma typ av undergolv. Tanken är att ta tillvara så många av golvbrädorna som möjligt och återanvända dessa på ovanvåningen i de båda rum som blir resultatet av tillbyggnaderna.
Lite slip och puts och yta på brädorna, sedan kommer de att se kalasfina ut. Hejåhå!
Golvbrädorna är spikade uppifrån. En specialmanick lämnas som keep-up-the-good-work-present och med manicken går det lättare att få upp spiken utan att golvbrädorna blir allvarligt skadade. Toppen!
I de båda rummen i den ursprungliga delen av huset ligger det samma typ av undergolv. Tanken är att ta tillvara så många av golvbrädorna som möjligt och återanvända dessa på ovanvåningen i de båda rum som blir resultatet av tillbyggnaderna.
Lite slip och puts och yta på brädorna, sedan kommer de att se kalasfina ut. Hejåhå!
söndag 7 juni 2009
glada dagar
Ägnar några dagar åt intensivt - men dock avslappnat - hemmafix.
Trädgården får sig en välbehövlig uppryckning.
Gården städas.
Lånad bil och husvagn städas och lämnas tillbaka.
Träd och buskar som blivit tufsiga, får nya frisyrer. En del växtlighet avlivas på plats.
Gräset klipps och ytterligare några kvadratmeter vildvuxenhet reclaimas av M och hans klippariver.
Bäst av allt är att en överraskning till lilla N förbereds i björkarnas gröna skugga.
Även huset visas lite omsorg. Den sista byggställningen plockas ner och med fasaden mer lättillgänglig spikas klädselbrädorna. Falurött blir pricken över laxen! Urtjusigt!
Inomhus röjs det oxå. Gamla sovrummet, som hittills har fungerat som något slags lager för en massa byggbråte, töms. Vips finns det ett fungerande rum för övernattande gäster! M får oxå lite lättare att arbeta med sin musik och lilla N kan röja med sina prylar på större yta. Plötsligt är känslan av att bo mitt på en byggarbetsplats bortstädad. Underbart skönt.
Som sista projekt innan vilodagen helgas, planeras för årets fortsatta hushändelser. Som slutdatum sätter jag och M den 31 oktober. Innan dess ska vi göra färdigt fasaden, köket och plattan till den andra tillbyggnaden. Hinner vi mer blir det bonus, hinner vi mindre blir det säkert bra ändå.
Trädgården får sig en välbehövlig uppryckning.
Gården städas.
Lånad bil och husvagn städas och lämnas tillbaka.
Träd och buskar som blivit tufsiga, får nya frisyrer. En del växtlighet avlivas på plats.
Gräset klipps och ytterligare några kvadratmeter vildvuxenhet reclaimas av M och hans klippariver.
Bäst av allt är att en överraskning till lilla N förbereds i björkarnas gröna skugga.
Även huset visas lite omsorg. Den sista byggställningen plockas ner och med fasaden mer lättillgänglig spikas klädselbrädorna. Falurött blir pricken över laxen! Urtjusigt!
Inomhus röjs det oxå. Gamla sovrummet, som hittills har fungerat som något slags lager för en massa byggbråte, töms. Vips finns det ett fungerande rum för övernattande gäster! M får oxå lite lättare att arbeta med sin musik och lilla N kan röja med sina prylar på större yta. Plötsligt är känslan av att bo mitt på en byggarbetsplats bortstädad. Underbart skönt.
Som sista projekt innan vilodagen helgas, planeras för årets fortsatta hushändelser. Som slutdatum sätter jag och M den 31 oktober. Innan dess ska vi göra färdigt fasaden, köket och plattan till den andra tillbyggnaden. Hinner vi mer blir det bonus, hinner vi mindre blir det säkert bra ändå.
måndag 1 juni 2009
kan själv! att skriva text
Vad är kultur egentligen? Är det något vi tar del av då och då? Är det något som andra uttrycker? Eller är det, bisarra tanke!, något vi kan göra själva?
Enligt min ringa åsikt är det på tok för få personer som skapar text bara för att ge uttryck åt sin egen känsla. Samtidigt är det på tok för många som anses vara i det närmaste gudomliga för att de har fått en eller två böcker utgivna. Det blir skevt. Kultur blir något avlägset. Feltänk!!!
Ägnar tid åt att skriva. Det blir korta femradingar. Tycker att det blir ganska vackra små texter. Minimalt med ord. Maximalt laddade. Bruno K Öijer, Janne Myrdal och resten av innegänget kan slänga sig på prärien redan i kväll. Det här är bra grejer! Riktigt bra grejer!
... och doften av nybakat bröd ligger som en varm filt runt hela mig. Oslagbart.
Enligt min ringa åsikt är det på tok för få personer som skapar text bara för att ge uttryck åt sin egen känsla. Samtidigt är det på tok för många som anses vara i det närmaste gudomliga för att de har fått en eller två böcker utgivna. Det blir skevt. Kultur blir något avlägset. Feltänk!!!
Ägnar tid åt att skriva. Det blir korta femradingar. Tycker att det blir ganska vackra små texter. Minimalt med ord. Maximalt laddade. Bruno K Öijer, Janne Myrdal och resten av innegänget kan slänga sig på prärien redan i kväll. Det här är bra grejer! Riktigt bra grejer!
... och doften av nybakat bröd ligger som en varm filt runt hela mig. Oslagbart.
fredag 29 maj 2009
en låda
Jag åker till min förra bostad. Blir glad i hela kroppen av att vara tillbaka där en del av mig fortfarande spökar.
Går ut i verkstaden och gör mig en låda. Den blir apsnygg. I den ska sekatören, fröpåsarna, trädgårdssnöret och lite annat smått och gott bo. Klurar på ett handtag till lådan, men hinner inte sätta fast det innan det är tajm att åka hem igen. Hem till nya hemmet.
Hinner emellertid få med mig ett ådringsmålat pottskåp. Det är nästan lika snyggt som min låda.
Går ut i verkstaden och gör mig en låda. Den blir apsnygg. I den ska sekatören, fröpåsarna, trädgårdssnöret och lite annat smått och gott bo. Klurar på ett handtag till lådan, men hinner inte sätta fast det innan det är tajm att åka hem igen. Hem till nya hemmet.
Hinner emellertid få med mig ett ådringsmålat pottskåp. Det är nästan lika snyggt som min låda.
onsdag 27 maj 2009
blommor och bin och bröd
Jag har bestämt för mig att det finns en låt där Sven-Bertil Taube utropar Det doftar vååår! Jag har tyckt detta väldigt bestämt väldigt länge nu, men jag tycks aldrig kunna bevisa att jag har rätt. Nå, strunt samma. Det doftar hur som helst en massa i trädgården nu.
Jag kutar runt och stoppar näsan i alla möjliga sorters träd och buskar för att suga i mig dofterna från allt det blommande. Äppelblommorna är nästan slutkörda, men kornellen doftar hubbabubba för hela slanten, precis som det ska vara. Inte riktigt så mycket som schersminen gör, men fullt tillräckligt för att jag ska bli knollrig i magen. Syrenerna har varit tröga i starten. De vita har just slagit ut, men den vackert blåaktiga syrenen är snabbare och dess fullt utslagna blommor doftar underbart.
Här är tyvärr ont om pollinatörer. Egen bigård har stått på vänt i två år nu, och förhoppningen är att ha en nästa vår. Under tiden får vi och trädgårdens blommor hålla till godo med enstaka bin. Humlorna är dessbättre många i år. Jag roar mig med att med hjälp av vår bok om humlor försöka "kryssa" de humlor jag ser, men det går rätt trögt. Det är inte helt lätt att hinna med att se om mellankroppen är lurvig eller inte. Hur som helst är det trevligt med humlornas brummande. Nu fattas bara binas surrande, så är lyckan total.
Bestämmer mig för att baka vetebröd. Gör misstaget att hälla alltför varm degvätska över jästen. Anar att degen inte kommer att jäsa så bra och ombestämmer mig raskt för att baka skorpor i stället.
De blir supersmaskiga.
Tjockt med smörsmör på.
Onödigt gott!
Jag kutar runt och stoppar näsan i alla möjliga sorters träd och buskar för att suga i mig dofterna från allt det blommande. Äppelblommorna är nästan slutkörda, men kornellen doftar hubbabubba för hela slanten, precis som det ska vara. Inte riktigt så mycket som schersminen gör, men fullt tillräckligt för att jag ska bli knollrig i magen. Syrenerna har varit tröga i starten. De vita har just slagit ut, men den vackert blåaktiga syrenen är snabbare och dess fullt utslagna blommor doftar underbart.
Här är tyvärr ont om pollinatörer. Egen bigård har stått på vänt i två år nu, och förhoppningen är att ha en nästa vår. Under tiden får vi och trädgårdens blommor hålla till godo med enstaka bin. Humlorna är dessbättre många i år. Jag roar mig med att med hjälp av vår bok om humlor försöka "kryssa" de humlor jag ser, men det går rätt trögt. Det är inte helt lätt att hinna med att se om mellankroppen är lurvig eller inte. Hur som helst är det trevligt med humlornas brummande. Nu fattas bara binas surrande, så är lyckan total.
Bestämmer mig för att baka vetebröd. Gör misstaget att hälla alltför varm degvätska över jästen. Anar att degen inte kommer att jäsa så bra och ombestämmer mig raskt för att baka skorpor i stället.
De blir supersmaskiga.
Tjockt med smörsmör på.
Onödigt gott!
söndag 24 maj 2009
vuxenpoäng?
Taket på första tillbyggnaden är äntligen färdigt och jag är glad som den klassiskt skolade speleman jag är.
Känna lycka över att några takpannor har kommit på plats? Det måste väl ändå generera några vuxenpoäng?
Känna lycka över att några takpannor har kommit på plats? Det måste väl ändå generera några vuxenpoäng?
lördag 23 maj 2009
spännpappsslakt utan bedövning
Blir så upplyft av att en vän meddelar att han och hans sällskap gärna vill komma på besök i sommar, att jag genast sätter igång med att planera för den fortsatta köksrenoveringen.
Första ingreppet blir att riva ner innertakets masonit och spännpapp. Det tar nästan en hel dag, bara det. Masoniten är helt ok att ta ner. Det strösslar lite färgflagor och en och annan liten spik, men i övrigt händer inget särskilt. Spännpappen däremot... HIMLEN RASAR IN!!! Damm och nordskånskt mög från 1924 kommer i drivor. Det knastrar i min mun. Varje litet hårstrå på mina armar blir fyra gånger tjockare och jag ser plötsligt ut att vara tänkt för en av huvudrollerna i De dimhöljda bergens gorillor.
Spännpapp är säkert fint när det är nytt. Tekniken att pappspänna är säkert bra att inte låta falla i glömska. Men, helt ärligt, det är ju världens tristaste pryl att arbeta med när den inte är aktuell längre. Och tänk så onödig! Spännpapp är som underspänningen på en stoppmöbel. Den finns där för att "det inte ska damma". Jaha? Så det är bättre att sitta i en dammstinn fåtölj i stället för att våttorka golvet en gång i veckan? Fresh, lixom... Dessutom döljer underspänningen det snyggaste i hela möbeln: resårsnörningen. Ungefär som takpappen döljer innertakets brädor. De är visserligen inte lika imponerande i detta huset som i mitt förra hem, men ändå. Hellre bräda än papp.
Här blir det no more takpapp. Vit färg är min grej i alla väder. Vitt, vitt, vitt. I morgon ska jag dra ut 7529 pappspik och sedan är det bara roligt!
Första ingreppet blir att riva ner innertakets masonit och spännpapp. Det tar nästan en hel dag, bara det. Masoniten är helt ok att ta ner. Det strösslar lite färgflagor och en och annan liten spik, men i övrigt händer inget särskilt. Spännpappen däremot... HIMLEN RASAR IN!!! Damm och nordskånskt mög från 1924 kommer i drivor. Det knastrar i min mun. Varje litet hårstrå på mina armar blir fyra gånger tjockare och jag ser plötsligt ut att vara tänkt för en av huvudrollerna i De dimhöljda bergens gorillor.
Spännpapp är säkert fint när det är nytt. Tekniken att pappspänna är säkert bra att inte låta falla i glömska. Men, helt ärligt, det är ju världens tristaste pryl att arbeta med när den inte är aktuell längre. Och tänk så onödig! Spännpapp är som underspänningen på en stoppmöbel. Den finns där för att "det inte ska damma". Jaha? Så det är bättre att sitta i en dammstinn fåtölj i stället för att våttorka golvet en gång i veckan? Fresh, lixom... Dessutom döljer underspänningen det snyggaste i hela möbeln: resårsnörningen. Ungefär som takpappen döljer innertakets brädor. De är visserligen inte lika imponerande i detta huset som i mitt förra hem, men ändå. Hellre bräda än papp.
Här blir det no more takpapp. Vit färg är min grej i alla väder. Vitt, vitt, vitt. I morgon ska jag dra ut 7529 pappspik och sedan är det bara roligt!
fredag 22 maj 2009
åååh, så korkat!
Min ena (av två) långärmade t-shirt, en (av två) som jag verkligen gillar, har blivit nerkladdad med vit färg. Färgen gick inte bort i tvätten. Jag som ALLTID är noga med att ta på mig arbetskläder när jag husfixar eller sysslar med något som kan paja kläderna, frångick min princip. Skulle ju bara måla lite på ett fönsterfoder. Lite över spikskallarna så att de inte skulle lysa så fult.
Jävla pisseskit.
Slöseri.
Så fantastiskt enastående klumpigt.
Schysst randig var tröjan oxå. Bara det får ju en att bli tårögd.
Jävla pisseskit.
Slöseri.
Så fantastiskt enastående klumpigt.
Schysst randig var tröjan oxå. Bara det får ju en att bli tårögd.
tisdag 19 maj 2009
snabba naturfynd och extremt långsam el
Det blir grannt. Huset. Så härligt och långt in i hjärtat grannt att jag nästan börjar böla.
Går på upptäcksfärd med lilla N. Vi hittar en fjärilslarv, en snabb spindel, ett björkhänge, en schysst pinne och ungefär ett kilogram gråsten. Larven och spindeln får lite hjälp ut på ängen, resten av fynden lastas i mina byxfickor. Lilla N är glad och intresserad. En riktig uteunge. Den bästa sortens unge som finns. Söt som socker är hon oxå. Jodå. Jajamensan.
Kollar på huset igen. Det blir grannt på riktigt. Nu fattas bara lite tak och lite el, så blir huset schysstare att se på och bättre att bo i. Min nattlig aktivitet kan dessutom omkategoriseras från glo-i-taket-och-grubbla-sönder-skallen till tryna-kudde-och-ha-ork-att-le-om-dagarna. Taket kan jag kirra på egen hand, om Mästaren hojtar vad jag ska göra. Antagligen kan jag fixa elen oxå (jordfelsbrytaren ska väl förhoppningsvis förhindra att jag blir stekt), men visionen är ju att ha ett kök innan det blir höst och kallt. Mina elkunskaper är i dagsläget begränsade till att 1. spika dosor och 2. inte spola vatten på strömbrytare. Kan med andra ord ta lite tid för mig att... tja... haja läget, lixom...
Men, man ska ju inte ha bråttom.
Går på upptäcksfärd med lilla N. Vi hittar en fjärilslarv, en snabb spindel, ett björkhänge, en schysst pinne och ungefär ett kilogram gråsten. Larven och spindeln får lite hjälp ut på ängen, resten av fynden lastas i mina byxfickor. Lilla N är glad och intresserad. En riktig uteunge. Den bästa sortens unge som finns. Söt som socker är hon oxå. Jodå. Jajamensan.
Kollar på huset igen. Det blir grannt på riktigt. Nu fattas bara lite tak och lite el, så blir huset schysstare att se på och bättre att bo i. Min nattlig aktivitet kan dessutom omkategoriseras från glo-i-taket-och-grubbla-sönder-skallen till tryna-kudde-och-ha-ork-att-le-om-dagarna. Taket kan jag kirra på egen hand, om Mästaren hojtar vad jag ska göra. Antagligen kan jag fixa elen oxå (jordfelsbrytaren ska väl förhoppningsvis förhindra att jag blir stekt), men visionen är ju att ha ett kök innan det blir höst och kallt. Mina elkunskaper är i dagsläget begränsade till att 1. spika dosor och 2. inte spola vatten på strömbrytare. Kan med andra ord ta lite tid för mig att... tja... haja läget, lixom...
Men, man ska ju inte ha bråttom.
måndag 18 maj 2009
fix fix fix
En i sanning mycket bra måndag!
J kommer på besök och har sin (bokstavligt talat) gode vän Äppeltårtan med sig. Vi gör en liten utflykt norrut i byn. Solen skiner, idéerna flödar och glädjebollen rör på sig i magen.
Äppeltårtan delas med nyanlända gamla vänner. Vi dukar på det nygamla bord som vännerna har med sig. Ett makalöst, återanvänt matbord. Massiv björk. Drygt två meter långt (plus iläggsskiva!). Vansinnigt vackert.
Får hjälp att koppla in nya köksblandaren samt vaskavloppet innan dagen får räknas som förbrukad.
Det rör på sig.
Äntligen.
J kommer på besök och har sin (bokstavligt talat) gode vän Äppeltårtan med sig. Vi gör en liten utflykt norrut i byn. Solen skiner, idéerna flödar och glädjebollen rör på sig i magen.
Äppeltårtan delas med nyanlända gamla vänner. Vi dukar på det nygamla bord som vännerna har med sig. Ett makalöst, återanvänt matbord. Massiv björk. Drygt två meter långt (plus iläggsskiva!). Vansinnigt vackert.
Får hjälp att koppla in nya köksblandaren samt vaskavloppet innan dagen får räknas som förbrukad.
Det rör på sig.
Äntligen.
söndag 17 maj 2009
lite snack, mycket verkstad
Struntar i att helga vilodagen och tillbringar i stället större delen av dagen i trädgården tillsammans med grensax, gräsklippare och familj.
Lilla N hjälper M med gräsklippningen, men med tanke på att barnet somnar från alltihop är nog inte jobbet så inspirerande. M håller sig emellertid vaken och klipper gräs som en gud. En hel del sly kapar vi, mest salix men oxå björk. Salix är ju inte något man blir av med på en kafferast precis, men med lite envishet ska vi i alla fall kunna hålla de snabba rackarna på andra sidan tomtgränsen.
Nyklippt matta ser vansinnigt snyggt ut. Och hej, vad gott det luktar!
Lilla N hjälper M med gräsklippningen, men med tanke på att barnet somnar från alltihop är nog inte jobbet så inspirerande. M håller sig emellertid vaken och klipper gräs som en gud. En hel del sly kapar vi, mest salix men oxå björk. Salix är ju inte något man blir av med på en kafferast precis, men med lite envishet ska vi i alla fall kunna hålla de snabba rackarna på andra sidan tomtgränsen.
Nyklippt matta ser vansinnigt snyggt ut. Och hej, vad gott det luktar!
fredag 15 maj 2009
gran - grannare - grannast
Granna granar finns inte. Inte på nordskånska trädgårdstomter och inte på nordskånska gamla odlings- och betesmarker i alla fall. Men granar kan genomgå en metamorfos. Som fasadbrädor i varierande bredder är granarna himla granna! Och nu, när klädseln är uppe och dessutom rödmålad... Ujuj, nu är de sura, dammiga granarna som allra grannast.
Ursäkten till rygg, med andra ord den där senan som håller upp gnällröven, värker efter några dagars härjande på byggställningen. Det är mest troligt latmasken som vränger runt för att få lugn och ro igen. Men det kan masken glömma!
Huset, slottet till lilla N och hennes väntade syskon, byggs inte snabbt, men långsamt och med mycket kärlek. Mästaren brummar lugnt. När du har byggt färdigt är det ingen som kan se med vilken hastighet du slog i spik eller målade panel. Och det har han ju rätt i. Men alla med synen i behåll kommer att kunna se att detta är byns grannaste hus...
Ursäkten till rygg, med andra ord den där senan som håller upp gnällröven, värker efter några dagars härjande på byggställningen. Det är mest troligt latmasken som vränger runt för att få lugn och ro igen. Men det kan masken glömma!
Huset, slottet till lilla N och hennes väntade syskon, byggs inte snabbt, men långsamt och med mycket kärlek. Mästaren brummar lugnt. När du har byggt färdigt är det ingen som kan se med vilken hastighet du slog i spik eller målade panel. Och det har han ju rätt i. Men alla med synen i behåll kommer att kunna se att detta är byns grannaste hus...
onsdag 13 maj 2009
smått som gör gott
Har springtävling över gräsmattan vid förskolan. Mot gungorna!!! M med lilla N på armen och jag som får klara mig på egen hand. Vi skumpar fram över daggvått gräs och lilla N skrattar sitt finaste kvillrandebäckskratt.
Gungor är extremt roliga saker. Det är konstigt att det så sällan erbjuds gungor utanför arbetsplatser där andra än förskoletanter jobbar (och jag undrar hur många förskoletanter som faktiskt passar på att njuta av löneförmånen). Få saker livar upp en så mycket som att gunga riktigt högt. Jag ska helt klart ha en gunga utanför mitt nästa arbete!
... och ja, lilla N ska självklart oxå ha en egen gunga i sommar.
Gungor är extremt roliga saker. Det är konstigt att det så sällan erbjuds gungor utanför arbetsplatser där andra än förskoletanter jobbar (och jag undrar hur många förskoletanter som faktiskt passar på att njuta av löneförmånen). Få saker livar upp en så mycket som att gunga riktigt högt. Jag ska helt klart ha en gunga utanför mitt nästa arbete!
... och ja, lilla N ska självklart oxå ha en egen gunga i sommar.
tisdag 12 maj 2009
maskrosor och kossans polska
Jag tycker om maskrosor.
Jag tycker om hur de tidigt om morgnarna ser ut som felvända paraplyer.
Jag tycker om hur de vecklar ut sig på förmiddagen och sedan gör att hela ängen lyser solgul.
Jag tycker om att de ser så goda ut. Pigga och goda. Gula.
Kanske var jag en ko i mitt förra liv. En rödbrokig ko som skuttade runt i slängpolska på ängen och snörvlade runt med min runda mule bland gräs och maskrosor. Jag får i alla fall lust att göra det nu.
Nakenänglar funkar bra på ängen i vinterskrud. Kanske dax att testa nakenänglar på maskrostät våräng?
Jag tycker om hur de tidigt om morgnarna ser ut som felvända paraplyer.
Jag tycker om hur de vecklar ut sig på förmiddagen och sedan gör att hela ängen lyser solgul.
Jag tycker om att de ser så goda ut. Pigga och goda. Gula.
Kanske var jag en ko i mitt förra liv. En rödbrokig ko som skuttade runt i slängpolska på ängen och snörvlade runt med min runda mule bland gräs och maskrosor. Jag får i alla fall lust att göra det nu.
Nakenänglar funkar bra på ängen i vinterskrud. Kanske dax att testa nakenänglar på maskrostät våräng?
måndag 11 maj 2009
ett platt paket
Egentligen behövs det inte mycket för att den där röda glädjebollen i magen ska börja studsa.
Jag får ett platt paket från J.
Hurdy-Gurdy.
Tack!
Bollen studsar och inspirationen börjar klia.
Jag får ett platt paket från J.
Hurdy-Gurdy.
Tack!
Bollen studsar och inspirationen börjar klia.
söndag 10 maj 2009
trädgårdskoll
Är ute mest hela dagen. Tar en runda i trädgården och inspekterar det växande. Sedan regnperioden tog sin början har det mesta fullkomligt exploderat.
M klipper gräset. Det tar sin lilla tid eftersom vi försöker hålla nässelskogen på avstånd. Grönytorna blir alltså större varje år. När han är klar med våra kvm, gör han en samaritgärning och ansar gräsmattan även hos grannen.
På håll ser vinäpplet ut att ha dött. Nära inpå syns emellertid de mörkt röda bladen och de nästan lika blodröda blommorna tydligt. Melba-äpplet är lika frodigt, men i stället för mörkröda blad och blommor är det ljust ärtgrönt som gäller där.
Jordgubbsplantorna som var lite slaka just efter planteringen, har rätat på sig och ser starka och frodiga ut. Åbrodden från Ann har slagit ut sina små blekgröna skott. Skockorna tar däremot tid på sig. Lata typer, de där. Förhoppningsvis förstår de mina dolda hot om kompostering och börja växa på allvar snart. Nu. Helst.
Ekorrarna kilar runt trädstammarna. I holkarna på logen bor det talgoxar. Humlorna brummar vid minsta glipa i en fasadbräda i jakten på en lämplig bostad. Härligt med liv!
M klipper gräset. Det tar sin lilla tid eftersom vi försöker hålla nässelskogen på avstånd. Grönytorna blir alltså större varje år. När han är klar med våra kvm, gör han en samaritgärning och ansar gräsmattan även hos grannen.
På håll ser vinäpplet ut att ha dött. Nära inpå syns emellertid de mörkt röda bladen och de nästan lika blodröda blommorna tydligt. Melba-äpplet är lika frodigt, men i stället för mörkröda blad och blommor är det ljust ärtgrönt som gäller där.
Jordgubbsplantorna som var lite slaka just efter planteringen, har rätat på sig och ser starka och frodiga ut. Åbrodden från Ann har slagit ut sina små blekgröna skott. Skockorna tar däremot tid på sig. Lata typer, de där. Förhoppningsvis förstår de mina dolda hot om kompostering och börja växa på allvar snart. Nu. Helst.
Ekorrarna kilar runt trädstammarna. I holkarna på logen bor det talgoxar. Humlorna brummar vid minsta glipa i en fasadbräda i jakten på en lämplig bostad. Härligt med liv!
lördag 9 maj 2009
handla hemma
Det går att göra fantastiska fynd i närmaste kökslåda. Jag gör mer än ett under dagens röj. Så mycket det finns i kökslådorna som är köpt både två och tre och åtta gånger extra!
Sorterar nogsamt, kastar en hel del, och väljer att hålla den här bloggens ev. läsare lyckligt ovetande om några obehagliga överraskningar.
Som alla synskadade och de flesta med perfekt syn vet, är hjälpmedel för att kunna se vägskyltar, fartkameror samt känna igen familjemedlemmar ruggigt dyra. Mina senaste par glasögon, en numera fullkomligt bedrövlig uppenbarelse av vinkelslipputsat glas, svart eltejp samt obefintlig passform sedan lilla N varit barnsligt hårdhänt, kostade för två år sedan 7000 kr. Nu får jag inte ens 7 kr på loppis för dem.
... men saker kommer till den som önskar... I en av kökslådorna finns inte bara en skruvdragare, tre paket handtag till skåpluckor, en näve tretumsspik, två gamla dörrvred, en bortglömd purjolök, små papperslappar, två graviditetstest (hur ofta sparar man på saker man har kissat på?), en komihåglapp från 2008, en pincett samt ungefär 172 andra saker, utan även mitt förra par glasögon.
Testar direkt. Sitter som en smäck. Perfekt syn.
Gud är med mig.
Det snackas mycket om att "handla hemma". Om att det är så bekvämt. Tja, bekvämt var det väl kanske inte, men det var billigt! Jättebilligt. Helt gratis, faktiskt.
Gött mos.
Sorterar nogsamt, kastar en hel del, och väljer att hålla den här bloggens ev. läsare lyckligt ovetande om några obehagliga överraskningar.
Som alla synskadade och de flesta med perfekt syn vet, är hjälpmedel för att kunna se vägskyltar, fartkameror samt känna igen familjemedlemmar ruggigt dyra. Mina senaste par glasögon, en numera fullkomligt bedrövlig uppenbarelse av vinkelslipputsat glas, svart eltejp samt obefintlig passform sedan lilla N varit barnsligt hårdhänt, kostade för två år sedan 7000 kr. Nu får jag inte ens 7 kr på loppis för dem.
... men saker kommer till den som önskar... I en av kökslådorna finns inte bara en skruvdragare, tre paket handtag till skåpluckor, en näve tretumsspik, två gamla dörrvred, en bortglömd purjolök, små papperslappar, två graviditetstest (hur ofta sparar man på saker man har kissat på?), en komihåglapp från 2008, en pincett samt ungefär 172 andra saker, utan även mitt förra par glasögon.
Testar direkt. Sitter som en smäck. Perfekt syn.
Gud är med mig.
Det snackas mycket om att "handla hemma". Om att det är så bekvämt. Tja, bekvämt var det väl kanske inte, men det var billigt! Jättebilligt. Helt gratis, faktiskt.
Gött mos.
måndag 27 april 2009
gratis är gott
Det är möjligt att det inte finns några gratisluncher, men gratis plantor finns det i alla fall. Hämtar jordgubbs- och hallonplantor hos papps. Förhoppningen är att det ska bli riktigt fett med plantor - och bär, så klart - så småningom.
Åker hem med 2 kg jordgubbsplantor och en mindre skog hösthallon. Det känns gott långt in i hjärtat.
... och det blev en gratis lunch oxå.
Åker hem med 2 kg jordgubbsplantor och en mindre skog hösthallon. Det känns gott långt in i hjärtat.
... och det blev en gratis lunch oxå.
torsdag 23 april 2009
nattfrost och jordhoppslängtan
Varför tar den aldrig slut, den där nattfrosten? Ja, det förstås, på dagen är den ju borta, men... Jag vill ha frostfria nätter nu! Jetzt! Genast! Bums!
Medan solen går upp bläddrar och läser jag i en del av husets trädgårdsböcker. När ett återuppväckt intresse för skogsträdgården, forest garden, något jag läste om och funderade kring ganska mycket under en utbildning för några år sedan. Det vore intressant att anlägga en del av trädgården enligt permakulturens principer. Nu har jag ju just fått pallkragar och odlingsland på plats, så helt "permakulturellt" blir det inte. Än.
Tomten kommer med en gigantisk mjuk klapp. Matjord. 10 m3. Den ligger i en mullig, mörkbrun hög och se bara så... aptitlig ut. Jag vill ta sats från ängen och springa snabbt, snabbt och handlöst kasta mig i jordhögen. Jag vill göra en jordängel!
Men jag gör det inte.
Tittar på jorden bara.
Ler.
Vänta du bara, jordhög. I morgon är en annan dag...
Medan solen går upp bläddrar och läser jag i en del av husets trädgårdsböcker. När ett återuppväckt intresse för skogsträdgården, forest garden, något jag läste om och funderade kring ganska mycket under en utbildning för några år sedan. Det vore intressant att anlägga en del av trädgården enligt permakulturens principer. Nu har jag ju just fått pallkragar och odlingsland på plats, så helt "permakulturellt" blir det inte. Än.
Tomten kommer med en gigantisk mjuk klapp. Matjord. 10 m3. Den ligger i en mullig, mörkbrun hög och se bara så... aptitlig ut. Jag vill ta sats från ängen och springa snabbt, snabbt och handlöst kasta mig i jordhögen. Jag vill göra en jordängel!
Men jag gör det inte.
Tittar på jorden bara.
Ler.
Vänta du bara, jordhög. I morgon är en annan dag...
onsdag 22 april 2009
livet luktar gott
Får paket på posten. En stor pappkartong. Öppnar och möts av en mycket angenäm doft.
Liv.
Det är livet som doftar.
I kartongen ligger små paket med plantor. Änglatrumpet. Lilja. Pion. Och så något paket med frön. Och så ett fint brev och textilt pynt ("till grynets dockvagn kanske") och elaka kort ("alltid finns det någon som har gjort sig förtjänt av ett").
Hurra för fina paket! Hurra för plantskolan hem i postlådan! Tack, Ann!!!
Liv.
Det är livet som doftar.
I kartongen ligger små paket med plantor. Änglatrumpet. Lilja. Pion. Och så något paket med frön. Och så ett fint brev och textilt pynt ("till grynets dockvagn kanske") och elaka kort ("alltid finns det någon som har gjort sig förtjänt av ett").
Hurra för fina paket! Hurra för plantskolan hem i postlådan! Tack, Ann!!!
fredag 17 april 2009
det går framåt
Hönshuset ser mer och mer ut som ett hönshus. Bygget fortsätter efter helgen. Det känns fint att göra ett bra hus åt Lennart och hans fruar, men allra bäst är nog att det nästan inte kostar en krona. Återanvändning är kul - inte bara i finanskristider.
M rattar rullebören. Kör undan nässel- och grästuvor. Portionerar ut den för några dagar sedan hemtransporterade matjorden i de uppställda pallkragarna. Lilla N hjälper till. Hon provsmakar lite på matjorden oxå och verkar tycka att det är helt okej smak.
Mer matjord behövs, både till odlingarna och den nya (och enda) rabatten. Efterforskningar resulterar i vetskapen att det finns billig matjord att få hemkörd på lastbil från grannbyn. Jahapp... Efterforskningar bör helt klart göras i förhand. Men ingen ko på isen! På måndag gör jag en fet beställning och sedan ska här finnas matjord att leka med i någon månad framöver.
Har ännu inte sått något, men nästa vecka får det minsann vara dax. Kollar efter jordärtskockorna, men de har inte vuxit än. Långsamma jäklar...
M rattar rullebören. Kör undan nässel- och grästuvor. Portionerar ut den för några dagar sedan hemtransporterade matjorden i de uppställda pallkragarna. Lilla N hjälper till. Hon provsmakar lite på matjorden oxå och verkar tycka att det är helt okej smak.
Mer matjord behövs, både till odlingarna och den nya (och enda) rabatten. Efterforskningar resulterar i vetskapen att det finns billig matjord att få hemkörd på lastbil från grannbyn. Jahapp... Efterforskningar bör helt klart göras i förhand. Men ingen ko på isen! På måndag gör jag en fet beställning och sedan ska här finnas matjord att leka med i någon månad framöver.
Har ännu inte sått något, men nästa vecka får det minsann vara dax. Kollar efter jordärtskockorna, men de har inte vuxit än. Långsamma jäklar...
torsdag 16 april 2009
hönshus och höns
Ägnar några timmar av dagen åt det nygamla hönshuset. Med rödfärg på ser det nästan färdigt ut med en gång, men det är förstås en del kvar att göra. Lite mer vägg, lite mer tak, lite fönster- och dörrfix,...
Tuppen Lennarts svarta fru ger ifrån sig jag vill inte lägga fler ägg-ljud. Hon försvinner och återfinns på en äggbomb i logen. Dax att ruva! Dumt med en liggehöna bland all bråte, det funkar inte med ett myller av kycklingar bland åkgräsklippare, trädgårdsredskap och diverse byggmaterial (för den delen lär det inte myllra så väldigt mycket om räven kommer och är hungrig), så nu gäller det att listigt få med höna och ägg till en bättre plats. Hur gör man?
Plötsligt är det brådisbrådis med hönshuset och plötsligt känns det lite fånigt att ha annonserat efter blommehöns.
Tuppen Lennarts svarta fru ger ifrån sig jag vill inte lägga fler ägg-ljud. Hon försvinner och återfinns på en äggbomb i logen. Dax att ruva! Dumt med en liggehöna bland all bråte, det funkar inte med ett myller av kycklingar bland åkgräsklippare, trädgårdsredskap och diverse byggmaterial (för den delen lär det inte myllra så väldigt mycket om räven kommer och är hungrig), så nu gäller det att listigt få med höna och ägg till en bättre plats. Hur gör man?
Plötsligt är det brådisbrådis med hönshuset och plötsligt känns det lite fånigt att ha annonserat efter blommehöns.
tisdag 14 april 2009
skockorna har anlänt
I en papperspåse kommer de. Jordärtskockorna. Jordiga och fina ligger de tillsammans i en hög och ser bedårande ut.
Härliga tider!
Härliga tider!
måndag 13 april 2009
sisyfos har nya projekt på g
Det är möjligen att se som ett skolexempel på sisyfosarbete, detta att göra ett nässelfritt odlingsland där det fram till för inte så länge sedan var massiv och ogenomtränglig nässelskog, men jag vill ha ett odlingsland just där så odlingsland it is! Krattar och jämnar till. Nu saknas bara sättpotatis och jordärtskockor. Planen är att sätta potatisen tätt, tätt. Det blir mindre knölar (kanske färre oxå, vad vet jag), men ogräset får svårare att ta plats. Bland skockorna tänker jag slänga ut en näve solrosfrön. Det kan bli en vacker skog, det gröna och sträva tillsammans med det brandgula och bruna.
Människor slänger de mest konstiga och användbara saker. För en tid sedan låg ett komplett vardagsrumsmöblemang i diket. Det fick ligga kvar. Idag kommer M hem med sju spröjsade gamla bågar till innerfönster. Sex stycken är hela. Den sjunde har tappat nedersta "pinnen", men ståtar å andra sidan med en schysst böjd övre ruta. Samtliga fönsterbågar beviljas asyl i vårt hem. Hurra! Jag vet inte vad vi ska ha bågarna till. Kanske de blir dörrar i ett eller flera skåp. Eller så kan de hänga på köksväggen och se snygga ut.
Ett spontanbesök på byns loppis resulterar i att 150 kr lämnar bankkontot medan barnbestick och en dockvagn (gissningsvis från 1970-nånting) klädd i blå och vit galon åker med hem. Dockvagnen är inte alldeles hel, "locket" med den obligatoriska flärpen av genomskinlig plast saknas t ex, men den är fin ändå. Och det går ju att ge den nya kläder. Som tapetserare vore det ju skräp om jag inte kunde rodda ihop något nytt! Det är precis samma dockvagnsmodell som jag hade när jag var liten, men min vagn (köpt begagnad, så klart) var klädd med grön manchester och hade brungulbrandgulblommigt foder.
Hur lång är medellivslängden för svenska kvinnor? 83 år? Knappt 50 kvar i så fall. Om jag ligger i lite ska jag nog hinna med såväl nässelutrotning och skåpbygge som omklädning av dockvagn och ett par hundratusen andra saker...
Människor slänger de mest konstiga och användbara saker. För en tid sedan låg ett komplett vardagsrumsmöblemang i diket. Det fick ligga kvar. Idag kommer M hem med sju spröjsade gamla bågar till innerfönster. Sex stycken är hela. Den sjunde har tappat nedersta "pinnen", men ståtar å andra sidan med en schysst böjd övre ruta. Samtliga fönsterbågar beviljas asyl i vårt hem. Hurra! Jag vet inte vad vi ska ha bågarna till. Kanske de blir dörrar i ett eller flera skåp. Eller så kan de hänga på köksväggen och se snygga ut.
Ett spontanbesök på byns loppis resulterar i att 150 kr lämnar bankkontot medan barnbestick och en dockvagn (gissningsvis från 1970-nånting) klädd i blå och vit galon åker med hem. Dockvagnen är inte alldeles hel, "locket" med den obligatoriska flärpen av genomskinlig plast saknas t ex, men den är fin ändå. Och det går ju att ge den nya kläder. Som tapetserare vore det ju skräp om jag inte kunde rodda ihop något nytt! Det är precis samma dockvagnsmodell som jag hade när jag var liten, men min vagn (köpt begagnad, så klart) var klädd med grön manchester och hade brungulbrandgulblommigt foder.
Hur lång är medellivslängden för svenska kvinnor? 83 år? Knappt 50 kvar i så fall. Om jag ligger i lite ska jag nog hinna med såväl nässelutrotning och skåpbygge som omklädning av dockvagn och ett par hundratusen andra saker...
torsdag 9 april 2009
det blir saker över
Husfixet fortskrider. Nu är tre nya fönster på plats, vilket innebär att de gamla fönsterna är överflödiga. Ett dubbelkopplat tvålufts, 12*12, och ett dubbelkopplat trelufts, 20*13.
Kanske kan de återanvändas i någon drivbänk så småningom.
Kanske kan de återanvändas i någon drivbänk så småningom.
tisdag 7 april 2009
till Lennart och makorna
Huset får nya kläder. Den gamla panelen tas ner. Några klädselbrädor går sönder och spricker "på långs". Dessa sågas till ved. De brädor som klarar sig helt, läggs åt sidan. De ska spikrensas och sedan återanvändas på det nygamla hönshuset. Tyvärr är de målade med ett slags plastfärg. Det går med andra ord nog inte så bra att måla dem med slamfärg. En i hönshussammanhang godtagbar lösning är att sätta klädselbrädorna med kärnsidan in. Inte rätt, men heller inte så fel att det inte duger på ett uthus. Och det faluröda kommer att fästa så bra, så bra.
En glad vän kommer på besök med både fikabröd och ett spröjsat hönshusfönster. En dörr till bygget har storebror A redan skänkt. Stommen har farbror skänkt. Ett nästan gratis hönshus, med andra ord!
Tuppen Lennart och hans båda fruar ska få flytta in i sitt palä redan denna månaden.
En glad vän kommer på besök med både fikabröd och ett spröjsat hönshusfönster. En dörr till bygget har storebror A redan skänkt. Stommen har farbror skänkt. Ett nästan gratis hönshus, med andra ord!
Tuppen Lennart och hans båda fruar ska få flytta in i sitt palä redan denna månaden.
måndag 6 april 2009
återvinningskur
Mitt ute i spenaten i en av förorterna till vår by, hittar jag och M en suveränt fin privat "återvinningsstation". Det som först ser ut att vara en liten busskur, visar sig vid närmare inspektion vara en grund, bred "hytt". Här ryms soptunnor för deponi/tidningar och brännbart, säckar för pappers- och hårdplastförpackningar samt spannar för metall och färgat resp. ofärgat glas. Även den röda burken för batterier och annat farligt får plats.
En enkel skiss hjälper oss att inte glömma. Om 4365 projekt är det dax att bygga en kopia av den där återvinningskuren.
En enkel skiss hjälper oss att inte glömma. Om 4365 projekt är det dax att bygga en kopia av den där återvinningskuren.
söndag 5 april 2009
lördag 4 april 2009
ett halvt dygn i friska luften
Med en spann falurött och en pensel kan man göra mycket fint. Jag målar pallkragarna i den första morgonsolen. Innan jag är färdig med måleriet hinner det bli riktigt varmt i luften och jag vågar mig på att blända solen med min bleka kropp.
M lastar rullebören full med gräs- och nässeltuvor och kör bort dem från trädgårdslandet. Det ser väldigt prydligt ut när allt ogräs är borta. Hönsen är med och plockar korn och maskar och små vita larver.
En del av tillbyggets fasad mot norr är inte helt färdig. M slår i de sista spikarna (efter att vi gjort en nödutryckning för inköp av tretumsspik) i klädselbrädorna och jag greppar ånyo pensel och faluspann. Medan jag är upptagen med fasaden, målar M lilla Ns sandlåda.
Röjer undan och källsorterar lite skräp innan beslutet att det är dax att hålla kväll fattas. Nästan 12 timmar utomhus. Konstigt att man är trött...
M lastar rullebören full med gräs- och nässeltuvor och kör bort dem från trädgårdslandet. Det ser väldigt prydligt ut när allt ogräs är borta. Hönsen är med och plockar korn och maskar och små vita larver.
En del av tillbyggets fasad mot norr är inte helt färdig. M slår i de sista spikarna (efter att vi gjort en nödutryckning för inköp av tretumsspik) i klädselbrädorna och jag greppar ånyo pensel och faluspann. Medan jag är upptagen med fasaden, målar M lilla Ns sandlåda.
Röjer undan och källsorterar lite skräp innan beslutet att det är dax att hålla kväll fattas. Nästan 12 timmar utomhus. Konstigt att man är trött...
fredag 3 april 2009
645328 nässlor kan inte ha fel
Dagens kanonväder, i tidningarna (som jag inte läser) skrivs det säkert om värmebölja, för så brukar det vara så fort det blir varmare än 11 plusgrader i april, inbjuder till utelek. Eftersom jag och spaden inte rår på den massiva nässelrotsmattan, får en minigrävare hantera grovgörat.
Efter en inte särskilt lång stund finns ett alldeles nytt odlingsland och en alldeles ny rabatt. Eller ja, det finns ytor som inte är täckta av nässlor och mossa. Nu väntar krattning och allmän omvårdnad samt jordtillförsel i den blivande rabatten. Sedan ska det sättas och planteras för glatta livet!
Med minigrävaren på plats är det även en smal sak att få upp de stora gråstenarna som ligger helt felplacerade i rabattslänten. De ska bli "avslut" mot rabatten och effektivt hindra den nya uteplatsens längs logväggen singelbädd från att försvinna ner i rabatten.
Nu hoppas jag bara att potatis och lök och blommor vill växa där jag vill. Men en himla massa nässlor kan inte ha fel; det är finfin matjord här.
Efter en inte särskilt lång stund finns ett alldeles nytt odlingsland och en alldeles ny rabatt. Eller ja, det finns ytor som inte är täckta av nässlor och mossa. Nu väntar krattning och allmän omvårdnad samt jordtillförsel i den blivande rabatten. Sedan ska det sättas och planteras för glatta livet!
Med minigrävaren på plats är det även en smal sak att få upp de stora gråstenarna som ligger helt felplacerade i rabattslänten. De ska bli "avslut" mot rabatten och effektivt hindra den nya uteplatsens längs logväggen singelbädd från att försvinna ner i rabatten.
Nu hoppas jag bara att potatis och lök och blommor vill växa där jag vill. Men en himla massa nässlor kan inte ha fel; det är finfin matjord här.
trädgård och bygge om vartannat
Våren har rivstartat och jag vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Är helt knollrig i magen och tycker mest att det är fantastiskt fint att vara vid liv.
Planerna och drömmarna för trädgården växer över alla bräddar. Ingen av idéerna är omöjlig att förverkliga, haken är väl mest att det jag planerar att verkställa i år tar minst fem år att få till ute i den riktiga världen. Men jag kör på ändå. Bara för att andra säger att något är omöjligt, är det inte säkert att det faktiskt är så. Det kan vara så enkelt att andra är lata och fantasilösa.
En del dyrköp har det blivit de senaste dagarna. Det mesta som rör husbygge/-renovering förbilligas av att vi kan ordna och göra själva, men en kökskran t ex är inget vi pysslar ihop på lediga stunder. Tack vare ett kalasbra kontaktnät, blir det ändå rabatt på finmärkta dyrkranar. Med fungerande vatten avbockat på att-fixa-listan, känns det lättare att fortsätta jobba. Nu väntar 6 m ny fasad (hej igen gamla granarna!) inklusive isolering (hejdå nordanvind rakt genom huset!) och nya fönster innan arbetet inomhus tar vid.
Det går inte snabbt, men det går långsamt. Och bäst av allt: det blir jättejättefint!
Planerna och drömmarna för trädgården växer över alla bräddar. Ingen av idéerna är omöjlig att förverkliga, haken är väl mest att det jag planerar att verkställa i år tar minst fem år att få till ute i den riktiga världen. Men jag kör på ändå. Bara för att andra säger att något är omöjligt, är det inte säkert att det faktiskt är så. Det kan vara så enkelt att andra är lata och fantasilösa.
En del dyrköp har det blivit de senaste dagarna. Det mesta som rör husbygge/-renovering förbilligas av att vi kan ordna och göra själva, men en kökskran t ex är inget vi pysslar ihop på lediga stunder. Tack vare ett kalasbra kontaktnät, blir det ändå rabatt på finmärkta dyrkranar. Med fungerande vatten avbockat på att-fixa-listan, känns det lättare att fortsätta jobba. Nu väntar 6 m ny fasad (hej igen gamla granarna!) inklusive isolering (hejdå nordanvind rakt genom huset!) och nya fönster innan arbetet inomhus tar vid.
Det går inte snabbt, men det går långsamt. Och bäst av allt: det blir jättejättefint!
söndag 29 mars 2009
pynt eller nytta? pynt till nytta? pynt och nytta?
Gårdagens idé om en solstolsparkering ältas även idag. Jag känner mig plötsligt väldigt slö och förslappad som pratar om att plantera buskar och perenner i slänten framför den nya uteplatsen. Är det inte där jag borde ha drivbänkar? Nyttiga drivbänkar att dra fram vårens första skördar i. Eller? Är det ok att som lantis med semisjälvhushållarvisioner planera även för pynt?
Jag är rätt förtjust i pynt. Ja, inte små porslinsfiguriner, souvenirer från diverse semesterorter, virkade dukar eller tusen småpryttlar som påstås vara fiiiina. Jag är heller inte så glad för eller intresserad av "märkespynt", t ex en särskild finsk vas eller särskilt finskt glas eller danska kaffekoppar. Pyntet jag gillar är snyggpyntet. Saker som gör mig glad, saker som jag tycker förfinar i största allmänhet. Gärna funktionellt pynt.
Så, är det ok att satsa på 50/50 av pynt och nytta? Med tanke på att pyntet ibland väljs efter nyttighet, blir det ju ändå överslag åt nytta-hållet. Och visst kan väl pyntet faktiskt vara till nytta även när det bara är pynt? Nyttigare än att härbärgera en pga särskilt fint pynt glad själ i hjärtat kan det ju inte bli.
De där drivbänkarna ska säkert få en bra plats i trädgården. Kanske bredvid växthuset? Jag ska genast gå ut och välja var allt ömtåligt odlingsglas ska vara! Så långt borta från fotbollar och frisbies det går...
Jag är rätt förtjust i pynt. Ja, inte små porslinsfiguriner, souvenirer från diverse semesterorter, virkade dukar eller tusen småpryttlar som påstås vara fiiiina. Jag är heller inte så glad för eller intresserad av "märkespynt", t ex en särskild finsk vas eller särskilt finskt glas eller danska kaffekoppar. Pyntet jag gillar är snyggpyntet. Saker som gör mig glad, saker som jag tycker förfinar i största allmänhet. Gärna funktionellt pynt.
Så, är det ok att satsa på 50/50 av pynt och nytta? Med tanke på att pyntet ibland väljs efter nyttighet, blir det ju ändå överslag åt nytta-hållet. Och visst kan väl pyntet faktiskt vara till nytta även när det bara är pynt? Nyttigare än att härbärgera en pga särskilt fint pynt glad själ i hjärtat kan det ju inte bli.
De där drivbänkarna ska säkert få en bra plats i trädgården. Kanske bredvid växthuset? Jag ska genast gå ut och välja var allt ömtåligt odlingsglas ska vara! Så långt borta från fotbollar och frisbies det går...
lördag 28 mars 2009
köksträdgård - och en del annat - på gång
Går ut tidigt. Börjar med pallkragarna. Det blir tre "böjar", olika långa. Jag ställer två pallkragar på varandra, men tre stycken blir enkla. Där ska jag ha blommor, tänker jag. Nästa steg är att lägga markväv underst innan jag fyller på med jord. Kanske blir det även markväv mellan kragarna, i så fall med täckbark på. Det beror lite på hur pass bra gräsklippningen går...
När pallkragarna står som de ska, bockas nästa projekt av på listan. M har planterat fem balsampopplar i en liten dunge. Nu är de bra högväxta och vi binder samman topparna på dem. Små kvistar klipps av från stammarna. Voila! En livs levande balsampoppelkupol att söka skydd från solens stekande strålar under - om några år.
Har man inga projekt kvar för dagen, så kan man lätt skapa sig nya. Någonstans mitt i steget kommer jag plötsligt på hur väldigt trevligt det vore med en solstolsparkering vid logens södervägg. Trevligt - och enkelt! Det enda som behövs är stora stenar, markväv och singel, sedan kan jag ligga i min solstol med en paraplydrink inom räckhåll och beundra odlingarna. I slänten mellan odlingarna och den tänkta uteplatsen skulle det passa bra att plantera buskar och marktäckare. Lagerhägg och lupin, kanske?
... och så ska ju logväggen få ny panel, så det räknar jag lite på oxå. Snygga, spröjsade fönster kostar gratis i grannens uthus, så det räknar jag inte på...
När pallkragarna står som de ska, bockas nästa projekt av på listan. M har planterat fem balsampopplar i en liten dunge. Nu är de bra högväxta och vi binder samman topparna på dem. Små kvistar klipps av från stammarna. Voila! En livs levande balsampoppelkupol att söka skydd från solens stekande strålar under - om några år.
Har man inga projekt kvar för dagen, så kan man lätt skapa sig nya. Någonstans mitt i steget kommer jag plötsligt på hur väldigt trevligt det vore med en solstolsparkering vid logens södervägg. Trevligt - och enkelt! Det enda som behövs är stora stenar, markväv och singel, sedan kan jag ligga i min solstol med en paraplydrink inom räckhåll och beundra odlingarna. I slänten mellan odlingarna och den tänkta uteplatsen skulle det passa bra att plantera buskar och marktäckare. Lagerhägg och lupin, kanske?
... och så ska ju logväggen få ny panel, så det räknar jag lite på oxå. Snygga, spröjsade fönster kostar gratis i grannens uthus, så det räknar jag inte på...
fredag 27 mars 2009
igång
Mellan hagelskurarna (!!!) ränner jag i trädgården och grejar med den nya köksträdgården. Har - äntligen - planen klar för mig, nu ska "bara" allting på plats. Några pallkragar provligger för att jag lättare ska kunna se hur min idé tar sig ut i verkligheten.
Jag tror att det blir apbra.
Funderar på att sätta en låg kant runt det grävda landet.
Kanske.
... och visst borde det väl finnas staket och grind mellan huset och logen så att gårdsplanen ligger där brun och grusig för sig själv medan den paradisiska trädgården svulstar på andra sidan faluröda träpinnar?
Jag tror att det blir apbra.
Funderar på att sätta en låg kant runt det grävda landet.
Kanske.
... och visst borde det väl finnas staket och grind mellan huset och logen så att gårdsplanen ligger där brun och grusig för sig själv medan den paradisiska trädgården svulstar på andra sidan faluröda träpinnar?
torsdag 26 mars 2009
sol, vind och visioner
Vinden biter och sliter så fort jag öppnar ytterdörren på glänt, men eftersom solen skiner så vackert vågar jag mig ändå ut en sväng. Trampar stelbent omkring och försöker frammana bilden av en prunkande köksträdgård där vaxbönorna klättrar på hemgjorda bönstöd, några solrosor skojar till det bland jordärtskockorna och persilja, grönkål och en massa annat är grönt och frodigt och vänligt.
Jag lyckas så där.
Jag fryser.
När ska jag vänja mig vid att bo i odlingszon 2-3 i stället för 1?
Springer en runda med hunden, men blir inte varmare för det. Går in igen. Med en stor kopp varm mjölkchoklad att värma händerna mot, går det mycket lättare att väva drömmar...
Jag lyckas så där.
Jag fryser.
När ska jag vänja mig vid att bo i odlingszon 2-3 i stället för 1?
Springer en runda med hunden, men blir inte varmare för det. Går in igen. Med en stor kopp varm mjölkchoklad att värma händerna mot, går det mycket lättare att väva drömmar...
tisdag 24 mars 2009
grönska på posten
Får paket och när jag öppnar det sprider sig en välbekant och mycket angenäm doft. Rosengeranium! Ja, eller "fiseblomma" som den heter i min familj. En doftpelargon, alltså. Hurra! Sticklingarna i paketet är lite kalla, men jag hoppas att de repar sig i inomhustemperatur. Nu väntar jag på små rötter, sedan ska sticklingarna planteras och få bo i sovrummet.
Tack Ingrid! Jag ska se om jag hittar något att skicka tillbaka till dig.
Tack Ingrid! Jag ska se om jag hittar något att skicka tillbaka till dig.
söndag 22 mars 2009
mitt i mitt gröna rum
Det här huset är inte utrustat med någon TV. Men vem behöver det när det är "Mitt i Naturen" och "Gröna Rum" bara man kliver utanför dörren?
Haren Herman bånglar förbi på pinsamt långa ben och med öronen i oordning. Jag tycker att vi är lite lika... Ska komma ihåg att lämna grönkål åt Herman i vinter. Rådjuren trippar sakta omkring på ängen. En hög med vildsvin raskar iväg mot mer ostörda trakter (dvs bonden Arnes ENORMA fält på andra sidan skogen). Svinen är söta. Så smala om rumpan, inte alls så där dalkullarunda som Zorn föredrog och inte alls så där flådigt julskinkaskinkiga, och med en urgullig pinne med spretiga borst på som svans. Älgarna syns inte när jag går ut i den kolsvarta morgonen, men jag hör hur de galopperar iväg. Granriset knäcks och jag står där omsluten av kall sammet och hoppas att jättedjuren har mörkersiktet inställt på annat än min magra lekamen. Det är nästan lite för spännande för min del... Skatorna har även i år den stora granen i hörnet på ängen som sitt högkvarter. Det är en evig aktivitet med bobyggarpinnar in i grantoppen. Ekorrarna tjattrar och smiter ilsnabbt uppför trädstammarna - bara för att tvärnita, kila runt stammen, kika fram, snabba sig uppåt, lägga i backen och kika fram igen. Småfåglar tutar omkring överallt, kollar holkar, hämtar hundens borttappade vinterull, käkar fönsterkitt och är allmänt våryra.
Trädgården är väl än så länge mest att betrakta som naturtomt (termen andas lite för mycket latoxe och undanflykt för att jag ska attraheras), men det är likväl ett grönt rum. Ett. Så småningom ska det bli flera. Och grönt är det ju. Gräset är visserligen gult, men mossan är grön och fin. Och om inte så många veckor är även det trötta gräset tillbaka i god form. Precis som träden och buskarna kommer att vara. Ååh! Mulligt grönt!
Dagens återupptäckta trädgårdsidé: armeringsnät med klängväxter på som "skärmar" i trädgården för att skapa olika rum.
Haren Herman bånglar förbi på pinsamt långa ben och med öronen i oordning. Jag tycker att vi är lite lika... Ska komma ihåg att lämna grönkål åt Herman i vinter. Rådjuren trippar sakta omkring på ängen. En hög med vildsvin raskar iväg mot mer ostörda trakter (dvs bonden Arnes ENORMA fält på andra sidan skogen). Svinen är söta. Så smala om rumpan, inte alls så där dalkullarunda som Zorn föredrog och inte alls så där flådigt julskinkaskinkiga, och med en urgullig pinne med spretiga borst på som svans. Älgarna syns inte när jag går ut i den kolsvarta morgonen, men jag hör hur de galopperar iväg. Granriset knäcks och jag står där omsluten av kall sammet och hoppas att jättedjuren har mörkersiktet inställt på annat än min magra lekamen. Det är nästan lite för spännande för min del... Skatorna har även i år den stora granen i hörnet på ängen som sitt högkvarter. Det är en evig aktivitet med bobyggarpinnar in i grantoppen. Ekorrarna tjattrar och smiter ilsnabbt uppför trädstammarna - bara för att tvärnita, kila runt stammen, kika fram, snabba sig uppåt, lägga i backen och kika fram igen. Småfåglar tutar omkring överallt, kollar holkar, hämtar hundens borttappade vinterull, käkar fönsterkitt och är allmänt våryra.
Trädgården är väl än så länge mest att betrakta som naturtomt (termen andas lite för mycket latoxe och undanflykt för att jag ska attraheras), men det är likväl ett grönt rum. Ett. Så småningom ska det bli flera. Och grönt är det ju. Gräset är visserligen gult, men mossan är grön och fin. Och om inte så många veckor är även det trötta gräset tillbaka i god form. Precis som träden och buskarna kommer att vara. Ååh! Mulligt grönt!
Dagens återupptäckta trädgårdsidé: armeringsnät med klängväxter på som "skärmar" i trädgården för att skapa olika rum.
torsdag 19 mars 2009
äntligen!
Underbart väder - som gjort för att vara ute i trädgården. M och lilla N och jag fattar grejen och dyker ut.
Om det är svårt att välja mellan två saker - och det är det - så finns alltid alternativet båda. Nya köksträdgården kommer alltså att bestå av odling i både grävda land och pallkragar. Nästa år kanske det blir något annat, men det är inget jag tänker grunna över nu...
Pallkragarna, som kostat gratis eftersom de är en gåva från en bekant i byn, ska stå i snygga "böjar" och i innersta böjen blir det grävt land. Jag tänker att några pallkragar kan vara antingen högre eller lägre än "standard". Där ska sås blommor. För lyst. Det mesta av det som ska odlas är visserligen valt utifrån utseendet, men ingen trädgård bör vara utan t ex ett rejält gäng brandgula ringblommor.
Nu håller jag tummen blå för att det blir bra anlägga-köksträdgården-väder i helgen.
Om det är svårt att välja mellan två saker - och det är det - så finns alltid alternativet båda. Nya köksträdgården kommer alltså att bestå av odling i både grävda land och pallkragar. Nästa år kanske det blir något annat, men det är inget jag tänker grunna över nu...
Pallkragarna, som kostat gratis eftersom de är en gåva från en bekant i byn, ska stå i snygga "böjar" och i innersta böjen blir det grävt land. Jag tänker att några pallkragar kan vara antingen högre eller lägre än "standard". Där ska sås blommor. För lyst. Det mesta av det som ska odlas är visserligen valt utifrån utseendet, men ingen trädgård bör vara utan t ex ett rejält gäng brandgula ringblommor.
Nu håller jag tummen blå för att det blir bra anlägga-köksträdgården-väder i helgen.
tisdag 17 mars 2009
söndag 15 mars 2009
årets första trädgårdsfix
Solsken lockar och drar. Jag dansar och ler. Och ger vinbärsbuskarna en avhyvling. Gamla knotiga, torra grenar klipps bort. Samma öde möter de grenar som växer vågrätt. Ingen blir glad av att plocka jordiga vinbär. Ett rejält gäng hallonpinnar klipps oxå ner. Vildhallon finns det gott om i trädgården, de är inte direkt rödlistade... När hallonsnåret är borta syns en - vinbärsbuske! Trädgårdens enda med röda bär! Den blir oxå tillklippt, men får behålla fler grenar än de svarta vinbären.
Rotingarna lastas på stockavagnen och forslas iväg för att bli ved. Några kortare bitar, drygt en meter långa, sparas och arrangeras som sittplatser runt den av gråsten staplade eldstaden. Några gamla stolpar som tidigare fungerat som kanter runt några sedan länge bortglömda odlingsland, åker oxå iväg. De är övervuxna av mossa och mer än trekvartsförmultnade.
I ett fåfängt försök att "göra fint" krattar jag fyra kvadratmeter "mossmatta". Det gör ingen större skillnad och förhöjer inte direkt glansen på de återstående 10002 kvm kaos...
Nu är det fritt fram att anlägga den nya köksträdgården! Planeringen är inne i ett intensivt skede och frågorna blir bara fler och fler ju mer jag bläddrar i mina trädgårds- och odlingsböcker. Bygga ramar eller odla i pallkragar? Kanske båda delar? Ingetdera utan i stället ett runt odlingsland med plats för solstolen i mitten? Gräsgångar mellan landen eller markväv och bark? Bara bark? Halm? Bönstöd i form av slanor och snöre eller armeringsmatta? Och var ska växthuset placeras??? HILFE!
Rotingarna lastas på stockavagnen och forslas iväg för att bli ved. Några kortare bitar, drygt en meter långa, sparas och arrangeras som sittplatser runt den av gråsten staplade eldstaden. Några gamla stolpar som tidigare fungerat som kanter runt några sedan länge bortglömda odlingsland, åker oxå iväg. De är övervuxna av mossa och mer än trekvartsförmultnade.
I ett fåfängt försök att "göra fint" krattar jag fyra kvadratmeter "mossmatta". Det gör ingen större skillnad och förhöjer inte direkt glansen på de återstående 10002 kvm kaos...
Nu är det fritt fram att anlägga den nya köksträdgården! Planeringen är inne i ett intensivt skede och frågorna blir bara fler och fler ju mer jag bläddrar i mina trädgårds- och odlingsböcker. Bygga ramar eller odla i pallkragar? Kanske båda delar? Ingetdera utan i stället ett runt odlingsland med plats för solstolen i mitten? Gräsgångar mellan landen eller markväv och bark? Bara bark? Halm? Bönstöd i form av slanor och snöre eller armeringsmatta? Och var ska växthuset placeras??? HILFE!
lördag 14 mars 2009
begravningskaffe och nya offer
Pelargoner har inte direkt några större krav på sin närmiljö. De växer även om förutsättningarna inte är de bästa. Smala och rangliga klättrar de i fönstersmygen , vänder de långskaftade bladen mot ljuset och blommar trots all misär.
Jag gillar pelargoner. Gillar att de är tantiga. Gillar att de finns i så många olika modeller.
Fyra trötta pelargoner flyttar in i sovrummets två söderfönster. Jag är ivrig på krukväxtprakt och bestämmer mig därför för att en liten "ansning" är nödvändig. Klipper ner de långa stammarna och vattnar försiktigt. Snart, snart ska det grönska och blomma som aldrig förr! Och jag kommer att framstå som den goda husmodern som så ömt vårdar hemmets växter. Fru Larsson på Lilla Hyttnäs, släng dig på prärien!
... inbillar jag mig, ja. En koll på de små stubbarna i krukorna visar nämligen noll (0) ögon som plantorna kan slå skott från. Framstår plötsligt mer som en växtrikets Hannibal Lecter än som Mamma Ingalls. Det blir nog till att mata komposten och därefter inta begravningskaffe.
Pelargonsticklingar emottas med största tacksamhet. Gärna doftvarianter.
Medan jag väntar på små väl inpackade skott, ska jag gå ut i trädgården och varmköra sekatören ett tag.
Jag gillar pelargoner. Gillar att de är tantiga. Gillar att de finns i så många olika modeller.
Fyra trötta pelargoner flyttar in i sovrummets två söderfönster. Jag är ivrig på krukväxtprakt och bestämmer mig därför för att en liten "ansning" är nödvändig. Klipper ner de långa stammarna och vattnar försiktigt. Snart, snart ska det grönska och blomma som aldrig förr! Och jag kommer att framstå som den goda husmodern som så ömt vårdar hemmets växter. Fru Larsson på Lilla Hyttnäs, släng dig på prärien!
... inbillar jag mig, ja. En koll på de små stubbarna i krukorna visar nämligen noll (0) ögon som plantorna kan slå skott från. Framstår plötsligt mer som en växtrikets Hannibal Lecter än som Mamma Ingalls. Det blir nog till att mata komposten och därefter inta begravningskaffe.
Pelargonsticklingar emottas med största tacksamhet. Gärna doftvarianter.
Medan jag väntar på små väl inpackade skott, ska jag gå ut i trädgården och varmköra sekatören ett tag.
fredag 13 mars 2009
en utmaning från väst
Leif utmanar mig att lista tolv låtar som har stor betydelse för mig. Jag rotar i minnets kartotek och hittar både då och nu som är värda att lyfta fram. Gemensamt för alla låtar är att de får mig att fullständigt tappa förståndet. Jag jazzar och svassar och stampar takten och visslar och knäpper med fingrarna och "dirigerar" och blir alldeles till mig. Sååå moget...
1. Under Blågul Fana
1980. Musikkåren spelar. Jag är sex år gammal och bestämmer mig där och då för att bli en jävla bra klarinettist och få vara med och spela just den marschen. Så blir det oxå. Jag har spelat den "några" gånger sedan beslutet fattades, men tyvärr sällan i originaltonart. Svensk militärmusik som rör om ordentligt i hjärtat på mig. Gråter som ett barn och har hönepiggar på hela kroppen.
2. Swedish Pastry
Oxå 1980. Mamse ger mig ett kassettband och säger Det här är bra musik! Jag minns inte vad jag svarar, men säkert Ja, mor! eller något liknande (jag var ett mycket väluppfostrat barn, jahadå). Lär mig scatsong, visslar alla solon och melodislingor och är fullständigt Siljabloo-fixerad under ett antal år. Kan fortfarande hela plattan, "Svängiga minnen", utantill och tycker att det är fullständigt bestrålande musik. Lyssna på mamma, hon vet bäst!!
3. Everybody Loves Somebody
Mormors och morfars sommarstuga. Tandborstning ute på trappan och utedass med svensk lantidyll på pappersplansch. Blåmålad pump och ett hav av lupiner. Annorlunda lukter och spindelväv i hörnen. Lilla kaminen där morfar eldar kl 4 på morgonen och väldigt överarbetade kakelugnen med blockljus i. Solsäng från 60-talet och långbord på midsommar. Grammofonen vid fönstret bredvid den ljusgröna utdragssoffan, i vilken brorsan och jag trängs så många sommarnätter med kliande myggbett. Dean Martin. Om och om igen. Låtsasengelska och vick på rumpan. Världsabra!
4. Csardas
Musikaliskt sällskap från barndomen. Uttrycker allt på en och samma gång som man någonsin skulle vilja eller ha behov av att uttrycka. Just den här versionen är den bästa jag någonsin har hört. Att matcha en überjäklig - och snygg! - violinist med en fullständigt hämningslös - om än inte lika snygg - trumpetare kan inte bli annat än bästebäst. Det är rött och sammet och vispgrädde och honung och någons varmsträva tunga och solsälta och opera och vimplar och spiraler i en aldrig sinande ström. Mesta bästebästet blir det vid 6:25 --> när orkesterns tema möter trumpeten. Ohlalaaa! Där någonstans tappar jag medvetandet.
5. Utskärgård
När en dirigent slår ett slag i takten och h*n till slut ser ut att stå och veva positiv baklänges - då spinner jag. Musiken blir ett flöde, den sveper och rinner och glider runt mig och in i mig. Rolig att spela, väldigt "öppen" så det gäller att ha tungan i rätt mun. Mycket grönt.
6. Drömmen Om Elin
Den enda låt jag har kunnat lära mig på dragspel - och nu har jag glömt det.
7. 'Round Midnight
Bästa släpjazzen ihop med Misty (brorsan gör mest hjärtekramande versionen).
8. Creep
Bästebäst. En låt att vissla sig blå till. Inåt.
9. The Groove Merchant
Svängigt så att pallen brakar samman. Storbandsgung är något av det bästa för mina öron. Har alltid velat vara med i ett storband, men med enbart klarinetten funkar det inte. Och de där fladdermustonerna jag fick fram när jag testade att spela saxofon är tydligen inte efterfrågade i mer professionella sammanhang. Får satsa på att använda de specialkunskaperna vid någon happening i stället...
10. Soft Black Stars
*suckar djupt* Jag gillar särskilt violinslingan vid 1:55. Oktaveringen är oxå snygg, särskilt där en annan violin möter i enstaka toner (jag kan uppfatta slingorna fel, rätta mig gärna). De enkla tillslagen i pianot är oxå magiska. Gudomligt vackert. Musik att öppna hjärtat till.
11. Brusa Högre Lilla Å
Grönare än så här kan det inte bli. Fredagsmusik. Tomas Tranströmer-musik.
12. Chi Mai
Vackert så att jag får hjärtsnörp. Guld i bubbla. Allt det goda och fina. En av anledningarna till att jag finns i den här världen.
Tja, det var visst tolv låtar, det. Det finns ungefär 12000 låtar som inte valdes denna gången. Gamla Nordsjön t ex.
1. Under Blågul Fana
1980. Musikkåren spelar. Jag är sex år gammal och bestämmer mig där och då för att bli en jävla bra klarinettist och få vara med och spela just den marschen. Så blir det oxå. Jag har spelat den "några" gånger sedan beslutet fattades, men tyvärr sällan i originaltonart. Svensk militärmusik som rör om ordentligt i hjärtat på mig. Gråter som ett barn och har hönepiggar på hela kroppen.
2. Swedish Pastry
Oxå 1980. Mamse ger mig ett kassettband och säger Det här är bra musik! Jag minns inte vad jag svarar, men säkert Ja, mor! eller något liknande (jag var ett mycket väluppfostrat barn, jahadå). Lär mig scatsong, visslar alla solon och melodislingor och är fullständigt Siljabloo-fixerad under ett antal år. Kan fortfarande hela plattan, "Svängiga minnen", utantill och tycker att det är fullständigt bestrålande musik. Lyssna på mamma, hon vet bäst!!
3. Everybody Loves Somebody
Mormors och morfars sommarstuga. Tandborstning ute på trappan och utedass med svensk lantidyll på pappersplansch. Blåmålad pump och ett hav av lupiner. Annorlunda lukter och spindelväv i hörnen. Lilla kaminen där morfar eldar kl 4 på morgonen och väldigt överarbetade kakelugnen med blockljus i. Solsäng från 60-talet och långbord på midsommar. Grammofonen vid fönstret bredvid den ljusgröna utdragssoffan, i vilken brorsan och jag trängs så många sommarnätter med kliande myggbett. Dean Martin. Om och om igen. Låtsasengelska och vick på rumpan. Världsabra!
4. Csardas
Musikaliskt sällskap från barndomen. Uttrycker allt på en och samma gång som man någonsin skulle vilja eller ha behov av att uttrycka. Just den här versionen är den bästa jag någonsin har hört. Att matcha en überjäklig - och snygg! - violinist med en fullständigt hämningslös - om än inte lika snygg - trumpetare kan inte bli annat än bästebäst. Det är rött och sammet och vispgrädde och honung och någons varmsträva tunga och solsälta och opera och vimplar och spiraler i en aldrig sinande ström. Mesta bästebästet blir det vid 6:25 --> när orkesterns tema möter trumpeten. Ohlalaaa! Där någonstans tappar jag medvetandet.
5. Utskärgård
När en dirigent slår ett slag i takten och h*n till slut ser ut att stå och veva positiv baklänges - då spinner jag. Musiken blir ett flöde, den sveper och rinner och glider runt mig och in i mig. Rolig att spela, väldigt "öppen" så det gäller att ha tungan i rätt mun. Mycket grönt.
6. Drömmen Om Elin
Den enda låt jag har kunnat lära mig på dragspel - och nu har jag glömt det.
7. 'Round Midnight
Bästa släpjazzen ihop med Misty (brorsan gör mest hjärtekramande versionen).
8. Creep
Bästebäst. En låt att vissla sig blå till. Inåt.
9. The Groove Merchant
Svängigt så att pallen brakar samman. Storbandsgung är något av det bästa för mina öron. Har alltid velat vara med i ett storband, men med enbart klarinetten funkar det inte. Och de där fladdermustonerna jag fick fram när jag testade att spela saxofon är tydligen inte efterfrågade i mer professionella sammanhang. Får satsa på att använda de specialkunskaperna vid någon happening i stället...
10. Soft Black Stars
*suckar djupt* Jag gillar särskilt violinslingan vid 1:55. Oktaveringen är oxå snygg, särskilt där en annan violin möter i enstaka toner (jag kan uppfatta slingorna fel, rätta mig gärna). De enkla tillslagen i pianot är oxå magiska. Gudomligt vackert. Musik att öppna hjärtat till.
11. Brusa Högre Lilla Å
Grönare än så här kan det inte bli. Fredagsmusik. Tomas Tranströmer-musik.
12. Chi Mai
Vackert så att jag får hjärtsnörp. Guld i bubbla. Allt det goda och fina. En av anledningarna till att jag finns i den här världen.
Tja, det var visst tolv låtar, det. Det finns ungefär 12000 låtar som inte valdes denna gången. Gamla Nordsjön t ex.
torsdag 12 mars 2009
våren - visset värre
Jaha. Just som jag är redo att med liv och lust och en näve spik ge mig i kast med odlingsramarna, så börjar det snöa. Helt vilt!
Skånskt marsväder är inte kul och skånsk vår ska man inte lita på. När ska jag lära mig?
Som tur är finns Detektivbyrån som ett musikaliskt solsken, så deppen slår inte till alltför brutalt.
Skånskt marsväder är inte kul och skånsk vår ska man inte lita på. När ska jag lära mig?
Som tur är finns Detektivbyrån som ett musikaliskt solsken, så deppen slår inte till alltför brutalt.
tisdag 10 mars 2009
mull är gull
Egen kompost är guld värd, men det blir inte mycket till kompost om man inte är omtänksam. Varmkomposten som pysslades om så mycket i början, har blivit sorgligt negligerad en längre period. Av den goda kompostlukten märks ingenting numera. I stället osar det blött och mögligt och trist.
Jag försöker röra om i smeten, men lyckas inte så bra. Svär en del, men det går inte bättre för det.
För att rädda min potentiella mullgullgruva har jag bestämt mig för följande taktik:
1. Göra ett nytt försök att röra om ordentligt. Denna gången med spade i stället för grep.
2. Blanda i strö av ett eller flera slag. Spån har funkat bra tidigare, lixom tidningspapper i remsor.
3. Ha för vana att röra om vid varje tillskott till komposten som görs.
Om jag misslyckas redan med punkt 1, så återstår väl inget annat än att öppna komposten, tömma den och sedan skotta tillbaka allt i den igen. Omrörning lär det ju i alla fall bli i så fall.
Jag försöker röra om i smeten, men lyckas inte så bra. Svär en del, men det går inte bättre för det.
För att rädda min potentiella mullgullgruva har jag bestämt mig för följande taktik:
1. Göra ett nytt försök att röra om ordentligt. Denna gången med spade i stället för grep.
2. Blanda i strö av ett eller flera slag. Spån har funkat bra tidigare, lixom tidningspapper i remsor.
3. Ha för vana att röra om vid varje tillskott till komposten som görs.
Om jag misslyckas redan med punkt 1, så återstår väl inget annat än att öppna komposten, tömma den och sedan skotta tillbaka allt i den igen. Omrörning lär det ju i alla fall bli i så fall.
söndag 8 mars 2009
tutfåglar och rent hus
M har pratat om tutfåglar - allmänt kända under namnet tranor - ett tag nu. I morse fick jag själv nöjet att höra dem. Hurra! Tutfåglar är coola och endast brädade av fågelvärldens riktiga mästarcoolingar: hägrarna.
Rent och snyggt vill man väl helst ha det i sitt hem. Jag grunnar lite på detta med hushållsartiklar. Det finns specialmedel för det mesta som kan få smuts på sig. Allt från gummistövlar och kakel till silver och glas går att rengöra med dundermedel på sprayflaska. Men nog klarar man sig väl utan sådana där skumma krämer som alla tycks lukta påhittad citrusfrukt?
Med vanlig såpa klarar jag den mesta rengöringen, från golv till tak (och med en extra sväng in i ugnen). Koppar putsas med salt och ättika, men andra typer av metall har jag ingen huskur för. Tips, någon? Jag vet inte heller vad jag kan putsa fönsterna med för att undvika den här trista "hinnan" som lätt uppkommer. Jag vet inte ens vad fönsterputs innehåller, men jag vet att det är samtal till Giftinformationen som gäller om jag eller någon annan dricker det, så det är väl inte direkt att räkna som hälsokost.
Det står rätt många flaskor i vaskskåpet. När jag är färdig med min koll ska det helst bara vara såpan och någon hyfsat miljösnäll kusin kvar.
Rent och snyggt vill man väl helst ha det i sitt hem. Jag grunnar lite på detta med hushållsartiklar. Det finns specialmedel för det mesta som kan få smuts på sig. Allt från gummistövlar och kakel till silver och glas går att rengöra med dundermedel på sprayflaska. Men nog klarar man sig väl utan sådana där skumma krämer som alla tycks lukta påhittad citrusfrukt?
Med vanlig såpa klarar jag den mesta rengöringen, från golv till tak (och med en extra sväng in i ugnen). Koppar putsas med salt och ättika, men andra typer av metall har jag ingen huskur för. Tips, någon? Jag vet inte heller vad jag kan putsa fönsterna med för att undvika den här trista "hinnan" som lätt uppkommer. Jag vet inte ens vad fönsterputs innehåller, men jag vet att det är samtal till Giftinformationen som gäller om jag eller någon annan dricker det, så det är väl inte direkt att räkna som hälsokost.
Det står rätt många flaskor i vaskskåpet. När jag är färdig med min koll ska det helst bara vara såpan och någon hyfsat miljösnäll kusin kvar.
lördag 7 mars 2009
kök o'hoj!
Köksuppdateringen fortskrider. En del nytt är inhandlat, bl a tre köksskåp, annat är återanvända gåvor, t ex en vedeldad köksspis och en vardagslyxig kristallkrona, och ytterligare annat är samma som förr om än i lite annan kostym. Så blir det t ex skafferi bakom den gamla källardörren, och den förr så branta vindstrappan monteras ner och sätts sedan upp i en mer användarvänlig vinkel.
Jag gillar den här blandningen av köpt och hemfixat. Jag gillar att det är panel från våra egna fula granar som spikas på väggarna, att det är inredning från mitt barndomshem som flyttar hit, att matbordet tillverkas av en av familjens nära och kära. Mest av allt gillar jag att rummet aldrig kommer att se ut som en kopia från en möbelkatalog.
På önskelistan står en tomatröd kökssoffa. Jakten på det perfekta loppisfyndet har startat.
Jag gillar den här blandningen av köpt och hemfixat. Jag gillar att det är panel från våra egna fula granar som spikas på väggarna, att det är inredning från mitt barndomshem som flyttar hit, att matbordet tillverkas av en av familjens nära och kära. Mest av allt gillar jag att rummet aldrig kommer att se ut som en kopia från en möbelkatalog.
På önskelistan står en tomatröd kökssoffa. Jakten på det perfekta loppisfyndet har startat.
fredag 6 mars 2009
att minska ett prylberg
Ägnar dagen åt att i omgångar sortera, flytta på och fundera över mina ägodelar. Hur mycket saker behöver jag egentligen? Vilka saker är viktiga? Finns det någon egentlig mening med bra-att-ha-saker?
Jag petar och plockar och tänker.
Jag vill ha en behändig prylhög. Hur når jag dit utan att vid målsnöret känna mig helt fattig och borttappad?
Jag petar och plockar och tänker.
Jag vill ha en behändig prylhög. Hur når jag dit utan att vid målsnöret känna mig helt fattig och borttappad?
torsdag 5 mars 2009
vi har vår i luften! var har ni er?
Mullvads- och sorkhögarna är mjuka och går att platta ut med grepen. Ett vårtecken så gott som något!
tisdag 3 mars 2009
mer strumpstoppning
Tre ullstrumporligger och väntar på att bli lagade. Efter en stunds grunnande plockar jag fram syskrinet. Den här gången lagar jag strumporna med riktigt Kattens stoppgarn. Det är tunnare än det ullgarn jag använde till det första paret, och jag tycker att stoppgarnet är svårare att använda.
Ett litet hål går snabbt och enkelt att laga. De två större hålen är däremot knivigare att få snygga "stoppor" på. Jag trixar lite som det hampar sig och till slut är oxå de svåra strumporna lagade.
Känner mig rätt nöjd, faktiskt.
Ett litet hål går snabbt och enkelt att laga. De två större hålen är däremot knivigare att få snygga "stoppor" på. Jag trixar lite som det hampar sig och till slut är oxå de svåra strumporna lagade.
Känner mig rätt nöjd, faktiskt.
söndag 1 mars 2009
trädgårdstitt och en massa fix
Tar en sväng i trädgården tidigt på förmiddagen tillsammans med M och lilla N. Snön ligger kvar i små högar här och var, men förhoppningen är ju att vi slipper mer av den vita varan på sisådär nio-tio månader. Det är feta knoppar på många av trädgårdens buskar och en och annan envis krokus syns sticka upp sina spetsar.
Just där den klippta trädgården ger upp och "kalhygget" efter stormarna tar vid, bestämmer vi att en vild grillplats ska finnas. Rotingar av gran som inte körts till sågen ska agera sittplatser. Gråsten till själva grillen har vi i överflöd. Runt grillplatsen finns mest mossa och nässlor, så det kommer att krävas en del jobb för att hålla den s k närmiljön barfota- och barbenssnäll. Innan marken blir mjuk ska sittrotingarna på plats. De som blir över ska forslas bort och bli ved.
En bit bort från grillplatsen, mot huset, ska odlingsbäddarna i den nya köksträdgården finnas. Enkla träramar, inte bredare än att jag når över eller in till mitten, ska spikas ihop. På insidan av ramarna fästs bitar av rundstav passande i storlek så att vanligt elrör kan träs på. Över bågarna kan sedan odlingsväv spännas. På så sätt förlängs odlingssäsongen "åt båda hållen". Ett slags ställning för bönor ska oxå byggas. Det gamla potatislandet får rymma årets första skörd av knölar. I höst ska vitlöken sättas här.
Det finns inget bra ställe att förvara rotfrukter, frukt och grönsaker på i eller utanför huset. Större mängder bär kan inte heller förvaras en längre tid eftersom det inte finns någon frysbox. För att kunna ta tillvara årets - förhoppningsvis - gigantiska skördar, bestämmer M och jag att en del av logen ska rustas. Hela logen är i behov av omvårdnad, men eftersom byggfokus nu ligger på boningshuset är det inte aktuellt att dra igång ytterligare ett stort projekt. Däremot kan vi bygga "ett rum i rummet", dvs fixa ett färdigt och fullt funktionellt matförvaringsrum utan att greja alltför mycket med resten av logen.
Så... det är väl bara att starta traktorn och börja flytta rotingar då...
Just där den klippta trädgården ger upp och "kalhygget" efter stormarna tar vid, bestämmer vi att en vild grillplats ska finnas. Rotingar av gran som inte körts till sågen ska agera sittplatser. Gråsten till själva grillen har vi i överflöd. Runt grillplatsen finns mest mossa och nässlor, så det kommer att krävas en del jobb för att hålla den s k närmiljön barfota- och barbenssnäll. Innan marken blir mjuk ska sittrotingarna på plats. De som blir över ska forslas bort och bli ved.
En bit bort från grillplatsen, mot huset, ska odlingsbäddarna i den nya köksträdgården finnas. Enkla träramar, inte bredare än att jag når över eller in till mitten, ska spikas ihop. På insidan av ramarna fästs bitar av rundstav passande i storlek så att vanligt elrör kan träs på. Över bågarna kan sedan odlingsväv spännas. På så sätt förlängs odlingssäsongen "åt båda hållen". Ett slags ställning för bönor ska oxå byggas. Det gamla potatislandet får rymma årets första skörd av knölar. I höst ska vitlöken sättas här.
Det finns inget bra ställe att förvara rotfrukter, frukt och grönsaker på i eller utanför huset. Större mängder bär kan inte heller förvaras en längre tid eftersom det inte finns någon frysbox. För att kunna ta tillvara årets - förhoppningsvis - gigantiska skördar, bestämmer M och jag att en del av logen ska rustas. Hela logen är i behov av omvårdnad, men eftersom byggfokus nu ligger på boningshuset är det inte aktuellt att dra igång ytterligare ett stort projekt. Däremot kan vi bygga "ett rum i rummet", dvs fixa ett färdigt och fullt funktionellt matförvaringsrum utan att greja alltför mycket med resten av logen.
Så... det är väl bara att starta traktorn och börja flytta rotingar då...
lördag 28 februari 2009
begagnat till nying
Unga släktingar kommer förbi och hämtar prylar till sin ännu inte födda bebis. Roligt att de blivande föräldrarna inte tvunget vill ha nyttnyttnytt! M och jag lämnar glatt ut bl a bärsjal, madrass och "vippestol". Vad bra att grejer som lilla N inte längre använder kommer till nytta hos ett annat barn!
När lilla N var helt färsk i den här världen fick M och jag mängder med kläder och grejer passande för en nying. Toppenkalasbra!
Jag påminner mig om de oräkneliga antal papperskassar med lilla Ns urvuxna kläder som ställts upp på vinden och saknar genast någon att överta använda barnkläder från. Så mycket enklare det är att bara håva in fem kassar kläder i stället för att gå i butik och leta ett plagg i taget.
Och de där använda, urvuxna kläderna bör å det snaraste få nya hem.
När lilla N var helt färsk i den här världen fick M och jag mängder med kläder och grejer passande för en nying. Toppenkalasbra!
Jag påminner mig om de oräkneliga antal papperskassar med lilla Ns urvuxna kläder som ställts upp på vinden och saknar genast någon att överta använda barnkläder från. Så mycket enklare det är att bara håva in fem kassar kläder i stället för att gå i butik och leta ett plagg i taget.
Och de där använda, urvuxna kläderna bör å det snaraste få nya hem.
torsdag 26 februari 2009
det blir nog en tröja
Nya tröjan till lilla N hinner bli ett halvt framstycke gammal under dagen. Skönt att låta händerna göra något igen medan tankarna far som de vill.
onsdag 25 februari 2009
ny tröja på g
Garnterapin har återupptagits. Ger mig på att mixa två olika mönster till en och samma tröja.
Kan fungera.
Kan gå åt skogen.
Den som lever får té, som kinesen säger.
Kan fungera.
Kan gå åt skogen.
Den som lever får té, som kinesen säger.
tisdag 24 februari 2009
sökes: rövspark
Min garnterapi har legat nere ett tag. Nu när en viktig plikt i vuxenlivet är nästan helt avklarad börjar det klia i hjärnan. Oh, alla fina drömmar som ska förverkligas!
Petar i garnkorgen och tänker att det nog är dax att våga mig på att sticka en ny tröja åt lilla N. Det första försöket resulterade ju faktiskt i en tröja - häpp, lixom - men den blev inte helt superbra. Lite för kort i kroppen bl a.
Jag har tre nystan isländskt prima ullgarn. Jag har stickor. Jag har ett lämpligt mönster. Nu fattas bara en spark i röven så att jag kommer igång med skapandet. Någon som har en rövspark över? Jag kan byta den mot glada tillrop eller pannkaksstekning.
Petar i garnkorgen och tänker att det nog är dax att våga mig på att sticka en ny tröja åt lilla N. Det första försöket resulterade ju faktiskt i en tröja - häpp, lixom - men den blev inte helt superbra. Lite för kort i kroppen bl a.
Jag har tre nystan isländskt prima ullgarn. Jag har stickor. Jag har ett lämpligt mönster. Nu fattas bara en spark i röven så att jag kommer igång med skapandet. Någon som har en rövspark över? Jag kan byta den mot glada tillrop eller pannkaksstekning.
måndag 23 februari 2009
enkelt nöje
Lilla N har ganska många leksaker. Inte så många som de dryga 600 som varje svenskt barn påstås ha, men fler än så få att det går att hålla styrsel på dem. Ändå är det allra roligaste som finns att stå på en pall och slabba under en vattenkran tills händerna är röda och iskalla.
Nöjer hon sig månne med den typen av nöjen fram tills hon flyttar hemifrån?
Nöjer hon sig månne med den typen av nöjen fram tills hon flyttar hemifrån?
den som spar han kan bädda rent
Lilla N sätter ribban på natten till lördagen. Drygt ett dygn senare antar jag utmaningen. M ansluter sig till begivenheterna några timmar senare. Tillsammans ligger vi i sängen och mår jätteskit. Lilla N har vattenbajs upp i nacken, min bästa vän heter plötsligt Skurhink von Bredvid-Sängen och trots att M är tapper pappa och make får han till slut ge sig. Han däckar på badrumsgolvet.
Helgens lärdom:
Spara lite för mycket sängkläder. Du vet aldrig när du måste bädda rent fyra gånger på en och samma dag.
Helgens lärdom:
Spara lite för mycket sängkläder. Du vet aldrig när du måste bädda rent fyra gånger på en och samma dag.
lördag 21 februari 2009
långsamt maskäten nytta till glädje
Äter kvällsmat i stearinljussken. Som vanligt. Det är ont om el i det här gamla huset. Det speciella i kväll är ljusstakarna.
Rödmålade, trearmade träljusstakar från förr.
Mormor fick dem när hon just hade blivit mamma för första gången. När hon hade blivit mamma till min mamma. De är egentligen ganska fula, stakarna. Rangliga trots superattacklim. Fulla med maskhål. Kladdigt tomteröda. Antagligen inte dugliga ens för loppis. Men jag gillar dem. Ändå.
Två fula ljusstakar på middagsbordet. Två fula ljusstakar gör mig glad. Inte minst för att jag med hjälp av dem och stearinljusen ser min tallrik.
Rödmålade, trearmade träljusstakar från förr.
Mormor fick dem när hon just hade blivit mamma för första gången. När hon hade blivit mamma till min mamma. De är egentligen ganska fula, stakarna. Rangliga trots superattacklim. Fulla med maskhål. Kladdigt tomteröda. Antagligen inte dugliga ens för loppis. Men jag gillar dem. Ändå.
Två fula ljusstakar på middagsbordet. Två fula ljusstakar gör mig glad. Inte minst för att jag med hjälp av dem och stearinljusen ser min tallrik.
fredag 20 februari 2009
tråktips på fel håll
Jag läser om "5 sätt att få mer plats i garderoben". Inget av tipsen innebär att rensa, alla fem handlar om att shoppa. Köp lådor och boxar. Köp galgar och påsar. Köp garderober. Köp ett nytt hus när du ändå är igång!
Tröttsamt.
Jag tittar på de nyinköpta garderoberna. De är tomma. Oh my, vad de kan svälja mycket! Bäst att rensa, tänker jag och går igenom klädhögen ytterligare en gång. För det är ju så man får mer plats - man gör sig av med saker och ger fan i att okynnesköpa bara för att begäret sätter in.
Egentligen är det inte klokt. Tipsa om att köpa mer för att få mer plats. Det är ju helt bakvänt...
Idioti.
Tröttsamt.
Jag tittar på de nyinköpta garderoberna. De är tomma. Oh my, vad de kan svälja mycket! Bäst att rensa, tänker jag och går igenom klädhögen ytterligare en gång. För det är ju så man får mer plats - man gör sig av med saker och ger fan i att okynnesköpa bara för att begäret sätter in.
Egentligen är det inte klokt. Tipsa om att köpa mer för att få mer plats. Det är ju helt bakvänt...
Idioti.
torsdag 19 februari 2009
jag går på i ullstrumporna
Det kyler obehagligt på mina hälar när jag går på farstuns klinkergolv. Strumporna är trasiga. Fortfarande.
Plockar fram syskrinet - en gammal skavd plåtask - och gör en inventering. Hittar nål och garn och skrider sedan till stoppningsverket. Med enbart teoretiska kunskaper i konsten att stoppa en strumpa, gör jag så gott jag kan. När första strumpan är lagad hittar jag "stoppgarn" i syskrinet, men jag fortsätter ändå med min lilla ullgarnstott till den andra strumpans lagning.
De lagade strumporna åker på fötterna, medan de trasiga förpassas till tvättkorgen. Det tredje paret, även det i behov av lagning, hittar jag inte. Men jag är ändå nöjd med min insats: mitt livs första par egenhändigt stoppade strumpor!
Trampar runt och testar lite. Lagningarna känns inte ett dugg. Ååh, jag är en master!
Plockar fram syskrinet - en gammal skavd plåtask - och gör en inventering. Hittar nål och garn och skrider sedan till stoppningsverket. Med enbart teoretiska kunskaper i konsten att stoppa en strumpa, gör jag så gott jag kan. När första strumpan är lagad hittar jag "stoppgarn" i syskrinet, men jag fortsätter ändå med min lilla ullgarnstott till den andra strumpans lagning.
De lagade strumporna åker på fötterna, medan de trasiga förpassas till tvättkorgen. Det tredje paret, även det i behov av lagning, hittar jag inte. Men jag är ändå nöjd med min insats: mitt livs första par egenhändigt stoppade strumpor!
Trampar runt och testar lite. Lagningarna känns inte ett dugg. Ååh, jag är en master!
onsdag 18 februari 2009
bortglömd, men hittad
M har besök. En tröja glöms kvar. En ventil är trasig. M stoppar tröjan i ventilen och slipper kalldrag.
Tre år senare plockas tröjan bort från ventilen, vilken inte längre är nödvändig eftersom den gamla ytterväggen numera är innervägg. Jag tvättar tröjan. Den passar mig bra.
Jag är väldigt nöjd med mitt fynd.
Tre år senare plockas tröjan bort från ventilen, vilken inte längre är nödvändig eftersom den gamla ytterväggen numera är innervägg. Jag tvättar tröjan. Den passar mig bra.
Jag är väldigt nöjd med mitt fynd.
tisdag 17 februari 2009
grönmåla/skönmåla
Gårdagens prat om resursskräpet fick mig att tänka på den numera vanliga strategin att skriva EKO framför var och varannan miljöbovsvara. Ibland står det NATURLIG oxå. Är förpackningen grön och dekorerad med brunt paketsnöre, så är det fritt fram att köpa.
I modevärlden pratas det om ECO CHIC, som om det vore något bättre än de vanliga t-tröjorna i fempack för en hundring. Vad är det som är så himla chict med att fortsätta producera kläder i en aldrig sinande ström? Gillar man att bläddra i tidningar tryckta på blankt porrpapper, så basuneras det ut EKO här oxå.
Köp, köp, köp! Det spelar ingen roll att jag redan har tjugo fullt fungerande badlakan. Jag bör genast kasta dessa och införskaffa ekobadlakan i bambu. Det spelar ingen roll att samtliga glödlampor sprider sitt sken i min boning. Jag bör genast slänga lamporna på tippen och köpa s k miljölampor. Samtidigt kan jag passa på att köpa något annat oumbärligt. Det är miljöbra och klimatsmart och eko och chict så in i helvete alltihop, så det är bara bra för planeten och mina medmänniskor i Syd att jag shoppar loss...
I modevärlden pratas det om ECO CHIC, som om det vore något bättre än de vanliga t-tröjorna i fempack för en hundring. Vad är det som är så himla chict med att fortsätta producera kläder i en aldrig sinande ström? Gillar man att bläddra i tidningar tryckta på blankt porrpapper, så basuneras det ut EKO här oxå.
Köp, köp, köp! Det spelar ingen roll att jag redan har tjugo fullt fungerande badlakan. Jag bör genast kasta dessa och införskaffa ekobadlakan i bambu. Det spelar ingen roll att samtliga glödlampor sprider sitt sken i min boning. Jag bör genast slänga lamporna på tippen och köpa s k miljölampor. Samtidigt kan jag passa på att köpa något annat oumbärligt. Det är miljöbra och klimatsmart och eko och chict så in i helvete alltihop, så det är bara bra för planeten och mina medmänniskor i Syd att jag shoppar loss...
måndag 16 februari 2009
resursskräpet
Huset blir större och bättre (sådan är förhoppningen i alla fall) och gammalt byggmaterial återanvänds och återvinns. Att uppskatta gamla reglar eller snabbt inse att trista undergolv gör sig bäst i kökspannan, är ingen svår sak. Men vad ska hända med allt annat?
Att se skräp som en resurs i stället för just skräp, något som tvunget ska städas bort, är ett sätt att konsumera långsammare. Med fantasi kan resurserna bli något praktiskt/unikt/roligt i stället för att hamna på tippen eller i skogen eller nedgrävt i trädgården. På så sätt sparas ännu inte förädlade resurser - och genom att tänka till en smula och låta de grå cellerna jobba lite (för en gångs skull...) minskar dessutom risken att drabbas av alzheimers. Att chansen är stor att det egna skapandet skänker ett visst mått av glädje och stolthet är inte heller att förringa. Idel fördelar, med andra ord.
En liten köksinredning, gamla element med tillhörande rör, en del tegel, gamla fönster... Jag vet inte riktigt vad det ska bli av alla bra saker, men jag ska grunna en hel del innan jag ger upp och kanske nöjer mig med en installation på återvinningsgården.
Att se skräp som en resurs i stället för just skräp, något som tvunget ska städas bort, är ett sätt att konsumera långsammare. Med fantasi kan resurserna bli något praktiskt/unikt/roligt i stället för att hamna på tippen eller i skogen eller nedgrävt i trädgården. På så sätt sparas ännu inte förädlade resurser - och genom att tänka till en smula och låta de grå cellerna jobba lite (för en gångs skull...) minskar dessutom risken att drabbas av alzheimers. Att chansen är stor att det egna skapandet skänker ett visst mått av glädje och stolthet är inte heller att förringa. Idel fördelar, med andra ord.
En liten köksinredning, gamla element med tillhörande rör, en del tegel, gamla fönster... Jag vet inte riktigt vad det ska bli av alla bra saker, men jag ska grunna en hel del innan jag ger upp och kanske nöjer mig med en installation på återvinningsgården.
söndag 15 februari 2009
bokrea och förtänkt loppisfynd
Det är snart bokreastart. Jag får reareklam i inboxen. Det är konstigt. Jag har inte tänkt på bokrean tidigare, men nu när jag är medveten om att den finns oxå detta året blir jag hagalen. Jag kan inte för mitt liv komma på en enda titel som jag vill köpa, men jag vet att om jag bara får tag på en katalog så kommer jag att kryssa för varannan titel direkt...
Det är lite som att gå på loppis. Det är väldigt sällan jag går på loppis för att jag är på aktiv jakt efter ett speciellt föremål. Jag går på loppis för att kanske hitta något jag inte visste att jag ville ha eller behövde!
Knasigt...
Nå, en sak jag faktiskt ska kolla efter på loppis (eller hemma hos någon som röjer) är ljusstakar. Gärna i mässing. Gärna höga. Gärna "vanliga" eller trearmade. Gärna jävligt gratis.
Bokrean däremot får klara sig utan mig i år.
Det är lite som att gå på loppis. Det är väldigt sällan jag går på loppis för att jag är på aktiv jakt efter ett speciellt föremål. Jag går på loppis för att kanske hitta något jag inte visste att jag ville ha eller behövde!
Knasigt...
Nå, en sak jag faktiskt ska kolla efter på loppis (eller hemma hos någon som röjer) är ljusstakar. Gärna i mässing. Gärna höga. Gärna "vanliga" eller trearmade. Gärna jävligt gratis.
Bokrean däremot får klara sig utan mig i år.
lördag 14 februari 2009
de glömda fröerna
Med ungefär lika bra minne som hönorna har jag självklart glömt en del viktiga saker till trädgårdslandet. Gör en ny beställning tillsammans med vännen. Denna gången hamnar verkligen bl a grönkål och persilja i varukorgen.
Nu ska det bara bli 20 grader varmare, så kan odlingssäsongen starta utomhus.
Nu ska det bara bli 20 grader varmare, så kan odlingssäsongen starta utomhus.
fredag 13 februari 2009
senarelagd långsam lyx
Även en miljömuppande, genomtrött småbarnsmamma med pågående husfix och trädgårdsdrömmar upp över öronen klarar ibland av att tänka andra tankar än de för överlevnaden mest elementära.
Jag tänker på kläder. Jag tänker på ekologiska skor med rund tå och rem över foten. Jag tänker på svarta, grå eller bruna kjolar med rött och brandgult foder. Jag tänker på svarta, långärmade sidenblusar och figurnära toppar i så fin bomull att den krispar. Jag tänker intensivt på ylle och linne. Jag tänker på glamour långt, långt ifrån vällingkladd, målarfärg, sågspån och potatismos i vartenda kroppsveck.
Sedan, när huset är klart och trädgården blomstrar, ska jag sy mina långsamma kläder. Sedan. Ska bara göda barnet och bygga en egen värld och rädda planeten och utföra ett och annat mirakel först. Men sedan ska jag lyxa till mig. Sedan.
Lite senare.
Om ett tag.
Jag ska bara sova lite först.
Jag tänker på kläder. Jag tänker på ekologiska skor med rund tå och rem över foten. Jag tänker på svarta, grå eller bruna kjolar med rött och brandgult foder. Jag tänker på svarta, långärmade sidenblusar och figurnära toppar i så fin bomull att den krispar. Jag tänker intensivt på ylle och linne. Jag tänker på glamour långt, långt ifrån vällingkladd, målarfärg, sågspån och potatismos i vartenda kroppsveck.
Sedan, när huset är klart och trädgården blomstrar, ska jag sy mina långsamma kläder. Sedan. Ska bara göda barnet och bygga en egen värld och rädda planeten och utföra ett och annat mirakel först. Men sedan ska jag lyxa till mig. Sedan.
Lite senare.
Om ett tag.
Jag ska bara sova lite först.
torsdag 12 februari 2009
långsam inredning
Jag läser om "slow interior" någonstans och fastnar lite för det självklara. Självklart inreds inte ett hem på en endaste gång. Jag plockar lite här och lite på semestern och lite där och en hel del på mormors vind. Att kopiera ett uppslag ur en möbelkatalog lockar inte alls.
Det nya sovrummet är som en uppenbarelse av frisk luft i jämförelse med det gamla sovrummet. Vitt, vitt, vitt. Stort. Tomt. Och vitt. Jag tänker att det som gäller här är very slow interior. Och lite opera.
Vacker, långsam inredning. Mumma.
Det nya sovrummet är som en uppenbarelse av frisk luft i jämförelse med det gamla sovrummet. Vitt, vitt, vitt. Stort. Tomt. Och vitt. Jag tänker att det som gäller här är very slow interior. Och lite opera.
Vacker, långsam inredning. Mumma.
onsdag 11 februari 2009
himlabröd
Börjar dagen med att sno ihop lite matbullar. Funderar över hur komplicerat och avancerat många helt vanliga saker har blivit. T ex vårt dagliga bröd.
Bröd har blivit industri. Något svårt. Avlägset. Något vanliga människor inte begriper sig på. Och om någon trots allt dristar sig till att baka sig en brödlimpa, så ska det i alla fall inte ske utan konsumtion.
Det behövs bakmaskiner och redskap från fina butiken, exotiska ingredienser och alltid, alltid en våg. Och så ett antal böcker, förstås. Exklusiva med porriga, blanka bilder på mjöl i motljus. Utan alla pryttlar går det inte att baka. Du skall icke tro att du kan knåda en deg! Du skall köpa, köpa, köpa!
Brödbakning är inget att analysera eller låta sig imponeras av. Det är inte i närheten av hjärnkirurgi eller rymdforskning. Brödbakning bara är. Att knåda deg är rena terapin. Den sortens terapi som nästan kostar gratis och som funkar för alla.
Jag gör grovbullar med morot i. Med smörsmör och ost är min sena frukost en färd till himmelriket.
tisdag 10 februari 2009
det bidde inte ens en tummetott
En fördel med att bygga och husfixa åt sig själv, är att det går långsamt. Och att man hinner med att kläcka bra idéer och döda dåliga idéer. En nackdel med att bygga och husfixa åt sig själv, är att det går långsamt. Och att man aldrig har någon att skylla ifrån sig på.
Större delen av dagen ägnas åt att grunna över hur en ny vägg i köket ska byggas. Inbyggd hylla? Hela inredningen i linje eller kanske med "hack" vid skorstensstocken? Regel här eller regel där? Kanske två reglar här och en där? Väggen i vinkel eller lite som den råkar bli bara? En rulle rött presentsnöre och ett paket blåbärssoppa hjälper (det är med sådana hjälpmedel proffsen jobbar!). En stor och oväntad sten stjälper.
Ingenting blir gjort. Men vad gör det? Det är inte bråttom.
Större delen av dagen ägnas åt att grunna över hur en ny vägg i köket ska byggas. Inbyggd hylla? Hela inredningen i linje eller kanske med "hack" vid skorstensstocken? Regel här eller regel där? Kanske två reglar här och en där? Väggen i vinkel eller lite som den råkar bli bara? En rulle rött presentsnöre och ett paket blåbärssoppa hjälper (det är med sådana hjälpmedel proffsen jobbar!). En stor och oväntad sten stjälper.
Ingenting blir gjort. Men vad gör det? Det är inte bråttom.
måndag 9 februari 2009
långsam egologga är grejen
Ingen reklam, tack - men gärna samhällsinformation.
Så står det på en klisterdekal på postlådan. Ändå får jag bära in en tjock packe med reklam. Högst irriterande! Ett helt jäkla träd är nedstoppat i min postlåda!
Att säga nej till reklam är för mig ett sätt att spara på resurser, men lika viktigt är själva "fotnedsättandet". Jag vill inte ha! Kräng era fula prylar någon annanstans, utan min hjälp. Lämna mig och min postlåda ifred! Detta är en reklamfri zon!
... men helt sant är det ju inte. Själva tidningen jag läser är ju reklam i sig, för sig själv. Det pågår ständigt en enorm produktplacering i hemmet. Överallt omkring mig finns grejer som gör reklam för sig själva. Logotyper högt och lågt. Påträngande. Gapiga.
Ta bort.
Stäng av.
Lösningen är att göra själv. Sätta den egna loggan på de långsamma prylarna. En gigantisk egotripp, javisst, men det kan ju få vara okej när det gäller en sak som denna.
Så står det på en klisterdekal på postlådan. Ändå får jag bära in en tjock packe med reklam. Högst irriterande! Ett helt jäkla träd är nedstoppat i min postlåda!
Att säga nej till reklam är för mig ett sätt att spara på resurser, men lika viktigt är själva "fotnedsättandet". Jag vill inte ha! Kräng era fula prylar någon annanstans, utan min hjälp. Lämna mig och min postlåda ifred! Detta är en reklamfri zon!
... men helt sant är det ju inte. Själva tidningen jag läser är ju reklam i sig, för sig själv. Det pågår ständigt en enorm produktplacering i hemmet. Överallt omkring mig finns grejer som gör reklam för sig själva. Logotyper högt och lågt. Påträngande. Gapiga.
Ta bort.
Stäng av.
Lösningen är att göra själv. Sätta den egna loggan på de långsamma prylarna. En gigantisk egotripp, javisst, men det kan ju få vara okej när det gäller en sak som denna.
söndag 8 februari 2009
storslagen enkelhet
Sitter på en antik slottstrappa med hunden, mina tankar och de första fräknarna. Mer storslaget blir det nästan inte. Varför jaga efter upplevelser när de finaste är så enkla att hitta - och dessutom kostar gratis?
lördag 7 februari 2009
snabba sömmar
Symaskinen fungerar igen (ibland är det bäst att bara låta det som krabbar krabba färdigt för sig själv) och jag syr raskt färdigt örngottet till lilla Ns docksäng. Nu fattas bara en liten madrass, sedan sover dockan så gott, så gott.
En (1) söm är allt som behövs för att fixa en tröja åt lilla N. Jag hittar t o m tråd i en färg som passar! Skönt att se att det är tomt på hyllan för pågående textila miniprojekt.
Mina favoritjeans (det enda paret jag använder av de två jag äger) har slitits sönder i rumpan. M avslöjar att jeanstyget som sparats just för lagningar, har förkommit i den allmänna röjningsyran. Han föreslår i stället att jag klipper lappar från det andra paret, det oanvända. Ååh, vånda! Klippa sönder alldeles hela jeans?!
... jag kompromissar och nöjer mig med att zickzacka ihop revorna i byxbaken. Det kommer självklart inte att hålla så länge, men det ger mig lite tid att hitta tyg att laga med. Och så slipper jag klippa i de hela brallorna.
En (1) söm är allt som behövs för att fixa en tröja åt lilla N. Jag hittar t o m tråd i en färg som passar! Skönt att se att det är tomt på hyllan för pågående textila miniprojekt.
Mina favoritjeans (det enda paret jag använder av de två jag äger) har slitits sönder i rumpan. M avslöjar att jeanstyget som sparats just för lagningar, har förkommit i den allmänna röjningsyran. Han föreslår i stället att jag klipper lappar från det andra paret, det oanvända. Ååh, vånda! Klippa sönder alldeles hela jeans?!
... jag kompromissar och nöjer mig med att zickzacka ihop revorna i byxbaken. Det kommer självklart inte att hålla så länge, men det ger mig lite tid att hitta tyg att laga med. Och så slipper jag klippa i de hela brallorna.
fredag 6 februari 2009
golvad av långsamma funderingar
.... och där går jag med dagens postskörd i handen. Bläddrar förstrött i en katalog från en stor klädkedja. Snön ligger plaskvåt och marken är hård, men i katalogen är det bilder på shorts och små, tunna blusar och svassiga kjolar. Tänker att det är då själve fan vad vi ska köpa och köpa hela tiden! - och sedan finner jag mig själv liggande på rygg. I snöblasket.
Det är emellertid inte en klänning i v-ringad modell med dekorativa sömmar och knappar fram eller brudar som är summer chic som golvar mig. Det är fårnät. Och mina egna rangliga ben. I kombination.
Det ömmar duktigt i högra handleden och jag har lite besvär med synen en stund, men det känns ändå ok. Så länge jag inte slås till marken av reklam, så är allt ok.
Det är emellertid inte en klänning i v-ringad modell med dekorativa sömmar och knappar fram eller brudar som är summer chic som golvar mig. Det är fårnät. Och mina egna rangliga ben. I kombination.
Det ömmar duktigt i högra handleden och jag har lite besvär med synen en stund, men det känns ändå ok. Så länge jag inte slås till marken av reklam, så är allt ok.
torsdag 5 februari 2009
minneskonsumtion
Lilla N åker pulka och jag startar min minnesresa just här och nu.
Bästa pulkaminnet. Jag sitter i den gröna pulkan på den lilla madrassen med ett vitt överdrag med blå nallar på. Overallen är nogsamt knäppt och mössan är nerdragen över öronen. Det är kväll och snön blixtrar i skenet från gatubelysningen. Mamma drar. Hon vänder sig om och ler. Hon har lång kappa och mössa av kaninskinn. Mörkret är bara mörkt, inte farligt eller hemskt. Och under pulkan som ryckigt glider framåt, hemåt knarrar snön.
Det är något särskilt med att åka pulka på kvällen. Snön blir brandgul. Det känns som att evigheten finns bakom mig, men när jag då och då vänder mig om ser jag inget särskilt.
Världen är stor. Himlen är svart. Kylan biter i kinderna. Jag sitter i pulkan. Mamma drar. Jag vet att hon har stjärneögon.
Bästa pulkaminnet. Jag sitter i den gröna pulkan på den lilla madrassen med ett vitt överdrag med blå nallar på. Overallen är nogsamt knäppt och mössan är nerdragen över öronen. Det är kväll och snön blixtrar i skenet från gatubelysningen. Mamma drar. Hon vänder sig om och ler. Hon har lång kappa och mössa av kaninskinn. Mörkret är bara mörkt, inte farligt eller hemskt. Och under pulkan som ryckigt glider framåt, hemåt knarrar snön.
Det är något särskilt med att åka pulka på kvällen. Snön blir brandgul. Det känns som att evigheten finns bakom mig, men när jag då och då vänder mig om ser jag inget särskilt.
Världen är stor. Himlen är svart. Kylan biter i kinderna. Jag sitter i pulkan. Mamma drar. Jag vet att hon har stjärneögon.
onsdag 4 februari 2009
nörd med långsam hylla
Ja, jag är en boknörd. Jag erkänner.
... så därför är det med stor glädje jag härmed meddelar att det nu finns 176,5 nya cm att ställa böcker på. Planerna på att göra mig av med mina böcker har alltså s a s lagts på hyllan.
Hyllor finns att köpa lite överallt. Det finns fula hyllor och fina hyllor. Det finns långa hyllor och korta hyllor, breda och smala. Men en riktigt fin, långsam hylla som passar perfekt ovanför skenan till toaskjutdörren gör man av en klädselbräda, en regel, en bit profilerad golvlist (allt virke kommer så klart från egna, dammiga granar) samt vit färg.
På min nya hylla står Gunnar Björlings Samlade verk I-V , lite Willy Kyrklund, Winesburg, Ohio/Den lilla staden av Sherwood Anderson, en del feministpropaganda, en hel del Tranströmer samt annat smått och gott som jag tycker extra mycket om. Hagar Olsson t ex.
Jag sitter på min skånska pall och beundrar prakten. Långsamt. Nördigt.
... så därför är det med stor glädje jag härmed meddelar att det nu finns 176,5 nya cm att ställa böcker på. Planerna på att göra mig av med mina böcker har alltså s a s lagts på hyllan.
Hyllor finns att köpa lite överallt. Det finns fula hyllor och fina hyllor. Det finns långa hyllor och korta hyllor, breda och smala. Men en riktigt fin, långsam hylla som passar perfekt ovanför skenan till toaskjutdörren gör man av en klädselbräda, en regel, en bit profilerad golvlist (allt virke kommer så klart från egna, dammiga granar) samt vit färg.
På min nya hylla står Gunnar Björlings Samlade verk I-V , lite Willy Kyrklund, Winesburg, Ohio/Den lilla staden av Sherwood Anderson, en del feministpropaganda, en hel del Tranströmer samt annat smått och gott som jag tycker extra mycket om. Hagar Olsson t ex.
Jag sitter på min skånska pall och beundrar prakten. Långsamt. Nördigt.
tisdag 3 februari 2009
årets första julklapp
Får en julklapp. Inget paket att öppna. Inget papper att slita sönder. Inget snöre att svära över.
Bara en pall.
En juleröd, skånsk pall. Semiantik. Återanvänd.
Den är underbart fin. Skavd och fin. Och alldeles perfekt för lilla N att stå på när hon hjälper M att diska.
Bara en pall.
En juleröd, skånsk pall. Semiantik. Återanvänd.
Den är underbart fin. Skavd och fin. Och alldeles perfekt för lilla N att stå på när hon hjälper M att diska.
måndag 2 februari 2009
behov och begär och böcker
Jag raspar mig på skalpen och funderar över behov och begär.
Behöver jag verkligen den bokhylla som håller på att ta form ute i nya farstun? Visst, böckerna står i tredubbla rader på hyllorna i sovrummet, ett gäng är nerpackat i flyttlådor, ytterligare andra är utportionerade i andras hem. Men behöver jag fler hyllor? Behöver jag böcker?
Strikt sett är behov sånt som närhet och käk. Det är inget jag lider brist på. Men ett behov kan väl oxå vara att utvecklas? Och det gör jag bl a genom att umgås med litteratur av olika slag och på olika sätt. Kanske begär jag böcker för att jag känner ett behov av att vara nära dem?
Läsa nyutgivet och läsa gammal skåpmat. Läsa oläst och läsa omläst. Läsa snusk och förnedring och läsa sirligt och godkänt. Läsa för att känna igen och läsa för att bli överraskad. Läsa för att skratta och fnissa och läsa för att bli högrött helkokt. Läsa för att någon tipsar och läsa för att någon otipsar. Läsa för att ha något att göra och läsa för att slippa göra något.
Böcker är coola grejer. Någon dag ska jag vara så långsam att jag skriver boken själv innan jag läser den.
Behöver jag verkligen den bokhylla som håller på att ta form ute i nya farstun? Visst, böckerna står i tredubbla rader på hyllorna i sovrummet, ett gäng är nerpackat i flyttlådor, ytterligare andra är utportionerade i andras hem. Men behöver jag fler hyllor? Behöver jag böcker?
Strikt sett är behov sånt som närhet och käk. Det är inget jag lider brist på. Men ett behov kan väl oxå vara att utvecklas? Och det gör jag bl a genom att umgås med litteratur av olika slag och på olika sätt. Kanske begär jag böcker för att jag känner ett behov av att vara nära dem?
Läsa nyutgivet och läsa gammal skåpmat. Läsa oläst och läsa omläst. Läsa snusk och förnedring och läsa sirligt och godkänt. Läsa för att känna igen och läsa för att bli överraskad. Läsa för att skratta och fnissa och läsa för att bli högrött helkokt. Läsa för att någon tipsar och läsa för att någon otipsar. Läsa för att ha något att göra och läsa för att slippa göra något.
Böcker är coola grejer. Någon dag ska jag vara så långsam att jag skriver boken själv innan jag läser den.
söndag 1 februari 2009
återanvänt till farstu och unge
Farstun i nya tillbyggnaden ska inredas. Någon av våra gamla granar har sågats upp till lister och foder. När dessa är på plats får jag äntligen göra det roliga: pynta!
I sovrummet står en högsmal hylla som vi använder som klädförvaring. M tömmer hyllan och målar den i samma kulör som farstuväggarna. Med golvlist "runt fötterna" på hyllan kommer den förhoppningsvis att se extremt snygg och halvt inbyggd ut.
Förutom hyllan ska det finnas sittplats och klädförvaring samt bokhylla, allt hemsnickrat och hemskruvat. Jag återkommer i det ärendet.
Av sin farfar får lilla N en liten utdragssäng från 40-talet. Söt! I den här familjen är det samsovning (i en semiantik, multiåteranvänd utdragssäng) som gäller, men självklart är det inte fel med en egen säng åt lilla N för det. Jag önskar mig en egen säng lite då och då...
... och skorporna smakar förresten jättegott.
I sovrummet står en högsmal hylla som vi använder som klädförvaring. M tömmer hyllan och målar den i samma kulör som farstuväggarna. Med golvlist "runt fötterna" på hyllan kommer den förhoppningsvis att se extremt snygg och halvt inbyggd ut.
Förutom hyllan ska det finnas sittplats och klädförvaring samt bokhylla, allt hemsnickrat och hemskruvat. Jag återkommer i det ärendet.
Av sin farfar får lilla N en liten utdragssäng från 40-talet. Söt! I den här familjen är det samsovning (i en semiantik, multiåteranvänd utdragssäng) som gäller, men självklart är det inte fel med en egen säng åt lilla N för det. Jag önskar mig en egen säng lite då och då...
... och skorporna smakar förresten jättegott.
lördag 31 januari 2009
påslakan, skalp och skorpor
Lilla Ns docka tappar en arm och jag tycker att hon, dockan, ska få lite ompyssling. Syr raskt ett påslakan till docksängens täcke och fortsätter sedan med ett örngott. Mitt i alltihop slutar symaskinen att fungera. Det tjorvar med undertråden. Efter en stunds krabbande ger jag upp och bestämmer mig för att symaskinen får vila till en annan dag. Då kanske felet har gett upp.
På den förra tiden brukade jag klippa mig själv. Det blev sällan särskilt bra, men det gjorde inget. Idag gör jag det igen. Tar kökssaxen och klipper lite här och lite där. Jag ser ut som en fästing. Letar upp Ms trimmer och drar av rubb - och får stubb kvar. Avverkar alltså delvis punkt 26 på listan. Det är lite svalt om skalpen, så genast har jag anledning att kryssa punkt 2 oxå. Jag lånar en keps av M så länge och plötsligt ser jag extremt cool ut.
Till att göra deg behövs inga maskiner. Jag snor ihop en vetedeg och gräddar längder. Skär i skivor som jag delar på långs. Lägger alla på plåt och ställer i ugnen. I morgon blir det skorpor till frukost.
På den förra tiden brukade jag klippa mig själv. Det blev sällan särskilt bra, men det gjorde inget. Idag gör jag det igen. Tar kökssaxen och klipper lite här och lite där. Jag ser ut som en fästing. Letar upp Ms trimmer och drar av rubb - och får stubb kvar. Avverkar alltså delvis punkt 26 på listan. Det är lite svalt om skalpen, så genast har jag anledning att kryssa punkt 2 oxå. Jag lånar en keps av M så länge och plötsligt ser jag extremt cool ut.
Till att göra deg behövs inga maskiner. Jag snor ihop en vetedeg och gräddar längder. Skär i skivor som jag delar på långs. Lägger alla på plåt och ställer i ugnen. I morgon blir det skorpor till frukost.
fredag 30 januari 2009
klostertempo
Ibland rusar tiden. Snabbkonsumeras utan möjlighet till återanvändning.
Jag återvinner den gamla tanken om att under en veckas tid bo på kloster. Konsumera tid och tankar i lite mer behaglig takt.
För mig själv.
Jag återvinner den gamla tanken om att under en veckas tid bo på kloster. Konsumera tid och tankar i lite mer behaglig takt.
För mig själv.
torsdag 29 januari 2009
fulsnabb uppdatering
Ja, pallen är fortfarande något att hålla i när det stormar.
Ja, morotsbullarna blev kalasgoda.
Hurra!
Nä, strumporna är fortfarande inte lagade.
Nä, det har inte blivit mer än ett par brallor åt lilla N.
Nä, sängkläderna till docksängen är ännu inte verklighet.
Hu... a... men vem sa att jag skulle ha bråttom?
Ja, morotsbullarna blev kalasgoda.
Hurra!
Nä, strumporna är fortfarande inte lagade.
Nä, det har inte blivit mer än ett par brallor åt lilla N.
Nä, sängkläderna till docksängen är ännu inte verklighet.
Hu... a... men vem sa att jag skulle ha bråttom?
onsdag 28 januari 2009
andra bullar
Köpebröd? Fullt av tillsatser, muttrar M och går förbi brödhyllorna. Om man inte bor nära ett bageri alt. gärna betalar obskyra summor för en limpa ogräsbröd, är det hembakat som gäller.
Jag smular jäst i en rostfri bunke (en sammalika som papps har, fast hans klämdes i bakluckan på vår Volvo Amazon -68 någon gång sent 70-tal och har därför fått "handtag"), strösslar över salt och rinner över en del rapsolja. Häller i vatten och rör om tills jästen har löst sig. Duttar i en kladd sirap bara för att. River skalade morötter och blandar ner i bunken. Rör ner osiktat dinkel och lite vetemjöl och ställer sedan degen att jäsa i ugnen.
Knådar degen med vetemjöl på bakbordet och gör bullar som får jäsa under bakduk. Gräddar bullarna. De luktar gott och ser rätt fula ut. Förhoppningsvis är smaken mer som doften än som utseendet. Flipp eller flopp? Det märker jag i morgon vid frukosten.
Jag smular jäst i en rostfri bunke (en sammalika som papps har, fast hans klämdes i bakluckan på vår Volvo Amazon -68 någon gång sent 70-tal och har därför fått "handtag"), strösslar över salt och rinner över en del rapsolja. Häller i vatten och rör om tills jästen har löst sig. Duttar i en kladd sirap bara för att. River skalade morötter och blandar ner i bunken. Rör ner osiktat dinkel och lite vetemjöl och ställer sedan degen att jäsa i ugnen.
Knådar degen med vetemjöl på bakbordet och gör bullar som får jäsa under bakduk. Gräddar bullarna. De luktar gott och ser rätt fula ut. Förhoppningsvis är smaken mer som doften än som utseendet. Flipp eller flopp? Det märker jag i morgon vid frukosten.
tisdag 27 januari 2009
traset som blir fint
Tvättar sängkläder och upptäcker att mitt favoritpåslakan, en rödrandig och mjuktvättad härlighet från förr, har fått en rejält stor reva. Med vetskap om att det finns fler påslakan i huset, några inte ens använda, bestämmer jag mig raskt för att spara de bättre bitarna av påslakanet. Lilla N har en bedrövligt fattigt bäddad docksäng och det vore en smal sak att sy småfint.
Minns de sängkläder som Tanten sydde åt mig och min gröna manchesterklädda dockvagn. Insidan var gulblommig och Tanten matchade vagnens färger med sängkläderna. Täcke, kudde, lakan. Allt sytt av gamla stuvar på trampmaskin. Knypplad spets för att glassa till det och så mitt monogram broderat mitt på täcket. Som pricken över moset, lixom.
Allt finns sparat. När lilla N om något år drar sin dockvagn, ska hon få bädda med det finaste. Men i docksängen blir det gammalt påslakan. Utan knyppelspets. Men ett monogram kan jag kanske skaka fram.
Minns de sängkläder som Tanten sydde åt mig och min gröna manchesterklädda dockvagn. Insidan var gulblommig och Tanten matchade vagnens färger med sängkläderna. Täcke, kudde, lakan. Allt sytt av gamla stuvar på trampmaskin. Knypplad spets för att glassa till det och så mitt monogram broderat mitt på täcket. Som pricken över moset, lixom.
Allt finns sparat. När lilla N om något år drar sin dockvagn, ska hon få bädda med det finaste. Men i docksängen blir det gammalt påslakan. Utan knyppelspets. Men ett monogram kan jag kanske skaka fram.
måndag 26 januari 2009
långsamt teknikavvaktande
Jag har blivit awardad som kreativ bloggare av Caprifool. Tack!
Med tanke på att det har tagit mig en hel dags resultatlöst klurande samt en rejäl stund med M som personlig teknikassistent, så är det ju tur att det är min kreativitet som belönas. Teknikkunnandet är det lite si och så med...
söndag 25 januari 2009
lyckokarusellen snurrar fortfarande
Köp lycka, köp lycka
tio för de stora och fem för de små skynda på
för nu ska karusellen gå, skynda på, skynda på!*
Jag gör ett besök på det småländska möbelföretaget där platta paket är det vinnande konceptet. Jag klarar mig bra på min runda genom varuhuset, men förvånas över min egen reaktion när jag hamnar på den s k fyndavdelningen. Jag ska inte ha något, men jag lockas ändå.
Vad är det med hela nedsattprisreaendastnittonkronor-grejen? Två skitfula skålar t ex. Jag vill inte ha dem, men eftersom de nu kostar 19 spänn i stället för 39 så... ja, så lockas jag. Två jättestora julkulor kostar bara nio riksdaler. Jag kollar på dem. Gillar dem. Undrar vad jag ska ha dem till. Ställer tillbaka dem på hyllan. Ett trasigt soffbord kostar bara 35 kronor. Billigt. Men vad ska jag med ett trasigt bord till?
Varför är det så lockande med prylar? Är det så att "den med flest prylar när vi dör vinner"? Mäter vi vårt värde i vilka och antalet saker vi omger oss med? Det är i så fall inte riktigt riktigt. Lägg ner nu.
För ha ha ha det går ju så bra
vi köper vår lycka för så ska det va!**
Jag vägrar.
* Lyckokarusellen av Röda Bönor
** fortfarande Lyckokarusellen av Röda Bönor
tio för de stora och fem för de små skynda på
för nu ska karusellen gå, skynda på, skynda på!*
Jag gör ett besök på det småländska möbelföretaget där platta paket är det vinnande konceptet. Jag klarar mig bra på min runda genom varuhuset, men förvånas över min egen reaktion när jag hamnar på den s k fyndavdelningen. Jag ska inte ha något, men jag lockas ändå.
Vad är det med hela nedsattprisreaendastnittonkronor-grejen? Två skitfula skålar t ex. Jag vill inte ha dem, men eftersom de nu kostar 19 spänn i stället för 39 så... ja, så lockas jag. Två jättestora julkulor kostar bara nio riksdaler. Jag kollar på dem. Gillar dem. Undrar vad jag ska ha dem till. Ställer tillbaka dem på hyllan. Ett trasigt soffbord kostar bara 35 kronor. Billigt. Men vad ska jag med ett trasigt bord till?
Varför är det så lockande med prylar? Är det så att "den med flest prylar när vi dör vinner"? Mäter vi vårt värde i vilka och antalet saker vi omger oss med? Det är i så fall inte riktigt riktigt. Lägg ner nu.
För ha ha ha det går ju så bra
vi köper vår lycka för så ska det va!**
Jag vägrar.
* Lyckokarusellen av Röda Bönor
** fortfarande Lyckokarusellen av Röda Bönor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
